tag:blogger.com,1999:blog-603199338373345402024-03-19T13:19:57.926+01:00Wereds VådligheterWEREDS VÅDLIGHETERKurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.comBlogger448125tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-1856178808267588552013-04-26T16:12:00.001+02:002013-04-26T16:12:07.938+02:00Signerat Sagn: "Kurt Wered saknar den rätta övertygelsen" Om skandalerna kring Leninpriset<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg69wAZoG9A1eNX_ylQCG2VrDmJMuj8JrQOj7lb_Ar9KfYG3t9RK-9ZcjWL2M7YRL-HZxJZ2qkbzx0gvBXS0kDlCNRWX8GJsvqOXtHvgTx291OSvam-YyYEtT7b8Je4dnMZ7ElZu4Z3WQ/s1600/wered.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg69wAZoG9A1eNX_ylQCG2VrDmJMuj8JrQOj7lb_Ar9KfYG3t9RK-9ZcjWL2M7YRL-HZxJZ2qkbzx0gvBXS0kDlCNRWX8GJsvqOXtHvgTx291OSvam-YyYEtT7b8Je4dnMZ7ElZu4Z3WQ/s320/wered.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Leninpriset, eller Jan Myrdals stora pris, är ett av Sveriges största litterära priser. Mottagaren, som utses av styrelsen för Jan Myrdal-sällskapet, ska vara en i Sverige verksam "författare eller konstnär som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition."<br />
<br />
Det första priset delades ut 2009 och prissumman är 100.000 kronor. I år gick priset till Maj Sjöwall - som i sitt tacktal nogsamt undvek att nämna Kurt Wereds namn. Vem som får det nästa år vet än så länge bara juryn.<br />
<br />
Men en sak är säker: det kommer inte att bli Kurt Wered - den här gången heller.<br />
<br />
- Wered stupar på att han saknar den rätta tron, säger juryns ordförande Lasse Diding.<br />
<br />
- Endast en hårt trängd och desperat människa kan fälla ett uttalande som ter sig så imbecillt, kontrar den östgötske lärdomsgiganten och radikalkonservativa profilen.<br />
<br />
Kurt Wered har skrivit ett otal böcker i en oförsonligt samhällskritisk och upprorisk anda som väckt lika mycket anstöt som entusiasm hos en växande läsekrets.<br />
<br />
Ändå får den radikale författaren och förläggaren Kurt Wered än en gång finna sig i att bli förbigången i utdelningen av Leninpriset.<br />
<br />
- Det finns bara två bevekelsegrunder till att juryn bortser från mina prestationer och allt jag gör och har gjort för att piska upp hatiska stämningar i kriget mot krämarliberalismen: ondska och fascism, låter Kurt Wered meddela från sitt eremitage vid Roxens strand.<br />
<br />
Han har tidigare varit i fejd med juryn och efter att ett otal antagonistee tilldelats priset låtsades Wered inte känna till vad Leninpriset är för något. Han menar att Jan Myrdal sällskapet - som ansvarar för priset - förnekar hans professionella existens.<br />
<br />
- Jag har skrivit mer om radikal politik än Myrdal själv. Hur är det möjligt att fem personer fått Leninpriset, utan att jag är en av dem? undrar Wered retoriskt och fortsätter:<br />
<br />
- Svaret kan bara bli ett enda. Jag heter Kurt Wered och juryn har bestämt sig för att jag inte skall få det. Det är diagnosen och så lyder sjukdomen.<br />
<br />
Att det skulle handla om en konspiration mot Wered förnekas dock av Jan Myrdal-sällskapets ordförande:<br />
- Vi har inget emot Wered som person. Hans tid har bara inte kommit än.<br />
<br />
Enligt Wered själv har det dock funnits personliga åsikter hos juryn som legat honom till last i sammanhanget. Någon ska exempelvis ha sagt att "ni kan ge priset till vem som helst men vill ni ge det till Kurt Wered får det bli över min döda kropp".<br />
<br />
Denna uppgift bekräftas av den före detta jurymedlemmen Bengt Fram, som varje år läser upp motiveringen i samband med prisutdelningen vid Leninmausoleet i Varberg.<br />
<br />
- Det stämmer att han (en person i juryn, <i>reds anm.</i>) sa så. Själv tycker jag att Wered förtjänar att få priset, säger Fram som också påpekar att det genom åren höjts andra juryröster som velat tilldela Wered Leninpriset.<br />
<br />
En av dem är emellertid inte Jan Myrdal-sällskapets skattmästare Putte Bengtsson, som anger ett överraskande skäl till sin ståndpunkt:<br />
<br />
- Den som får priset ska vara lite rolig, ha humor helt enkelt. Och ha den rätta, marxist-leninistiska övertygelsen.<br />
<br />
Och det har inte Wered...?<br />
<br />
- Nej... vi tycker inte det.<br />
<br />
Borde inte verbala kvaliteter och förläggargärning väga tyngre än humor vid tilldelningen av ett pris av denna dignitet?<br />
<br />
- (lång tystnad) Vi är eniga, det är det viktiga...<br />
<br />
Var Wered aktuell i år?<br />
<br />
- Det är han alltid. Men han stupar alltid på det här, att han saknar humor... Och den rätta övertygelsen.<br />
<br />
Wered:<br />
- Endast en hårt trängd och desperat människa kan fälla ett uttalande som ter sig så imbecillt. I går skrattade jag sammanlagt två timmar, vilket vänner i Hjulsbro kan intyga. Mina barn säger att de aldrig träffat en människa som skrattar lika mycket som jag.<br />
<br />
Wered är dock noga med att betona att han inte är ute efter att smutskasta tidigare pristagare, men ställer sig frågande till juryns metoder.<br />
<br />
- Jag blir kränkt, eftersom jag älskar revolten och kampen och gör mitt yttersta för att på mitt sätt sprida hat och osämja.<br />
<br />
Jan Myrdal-sällskapet har tidigare - bland annat när Sven Lindqvist fick priset 2012 - frångått sina tidigare riktlinjer för tilldelningen och hävdat att det inte krävts vare sig koppling till marxism-leninismen eller humor för att någon ska komma ifråga för priset.<br />
<br />
Wered själv har sin ståndpunkt klar.<br />
<br />
- Bengt Fram berättade för mig hur det gick till när Roy Andersson tilldelades priset. Om jag fört ut den sanningen offentligt hade de ansvariga tvingats stå vid skampålen livet ut ...<br />
<br />
<i>Här på bloggen har vi tidigare skrivit om det alltmer löjeväckande Leninpriset: <a href="http://weredsvadligheter.blogspot.se/2011/01/kurt-wered-om-det-skandalosa.html">här</a>, <a href="http://weredsvadligheter.blogspot.se/2011/01/kurt-wered-avslutande-ord-om.html">här</a> och <a href="http://weredsvadligheter.blogspot.se/2010/07/jan-myrdal-82-pa-det-attiotredje.html">här</a>. Det finns också en aktiv <a href="https://www.facebook.com/groups/90385483912/">grupp</a> som verkar för att Kurt Wered ska tilldelas Leninpriset.</i><br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-62181421544407947002013-04-23T13:51:00.001+02:002013-04-23T13:51:20.260+02:00Lasse Wijk: SJÄLAMÄSSA FÖR EN SEXTITALIST<br />
<div class="MsoNormal">
Den populäre
Facebookprofilen Lasse Wijk debuterar med en roman som garanterat kommer att
väcka debatt i den stockholmska ankdammen. Vi återger här Torben Holmqvists
recension från helgens SvD. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7_LCe5OorUD1kcD2jVuJ-k3l6X4ntneGVbTkiSFj_gOZDhAW5qiKpb9AdnKwFG035CjHP9JC2OU63ef6IX_9LnOdF_owMDf_h-2cv48Q6WJj-YQtdyeP1n8lPDXThKHUZUj8JLba13g/s1600/WIJK.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7_LCe5OorUD1kcD2jVuJ-k3l6X4ntneGVbTkiSFj_gOZDhAW5qiKpb9AdnKwFG035CjHP9JC2OU63ef6IX_9LnOdF_owMDf_h-2cv48Q6WJj-YQtdyeP1n8lPDXThKHUZUj8JLba13g/s320/WIJK.jpg" width="225" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Lasse Wijks <i>Själamässa
för en sextitalis</i>t, av förlaget presenterad som ”romanliknande berättelse”,
börjar den kalla och regniga sommaren 2003. Krönikören och författaren Bengt
Ohlsson mår dåligt. Han har slut både på idéer och pengar och när en alltmer
desperat förlagsredaktör föreslår att
han kan försöka ”planka någon gammal klassiker”, nappar han omedelbart på idén.
Under tio månader isolerar sig Bengt Ohlsson med en laptop och ett tummat
exemplar av Hjalmar Söderbergs <i>Doktor Glas</i>. Resultatet blir succéromanen <i>Gregorius</i>.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De där till synes
händelselösa månaderna har i händerna på Lasse Wijk förvandlats till en
gripande skildring av en medelålders
författare i kris. Valet av ämne verkar kanske inte så upphetsande, men att en
uppdiktad biografi över Bengt Ohlsson visar upp en humor, skärpa och
slagfärdighet som vida överträffar förebilden gör att läsningen blir både spännande
och njutningsrik. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Inte minst imponerar
Wijks förmåga att förvandla den i verkligheten alltmer kverulantiske
kälkborgaren Bengt Ohlsson till något slags Södermalms Larry David: skarp,
humoristisk och slagfärdig. Och det är just i den inre monologen som <i>Själamässa för en sextitalist </i>har sin styrka. De flesta detaljer om Bengt Ohlssons liv
tycks hämtade ur gamla DN-krönikor och är lika platta och banala som livet
självt. Men här förgylls de av en stilkonst och rakbladsvass iakttagelseförmåga som lyfter trvialiteterna till hisnande höjder.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Wijks frispråkighet kring
välkända och namngivna ”kulturpersonligheter” på den stockholmska parnassen är dessutom
både gränslös och noggrant belagd med research. Här har vi alltså en roman
(eller vad det nu ska kallas) som hänger ut Södermalmsparnassens sjaskiga
leverne till allmän beskådan. Otrohet och fyllor, vänskapskorruption och
hänsynslösa idéstölder. Alla smutsiga hörn förevisas med en oförskräckt
skamlöshet bakom vilken man anar en djupt kränkt moralist.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Är det anstötligt?
Förmodligen. Är det ett projekt som kommer att väcka ont blod? Utan tvekan. Men
alla invändningar mot denna voyeuristiska <i>tour de force</i> kommer ändå på skam. Ty
gestaltningen och formuleringsglädjen i denna nattsvarta historia får snabbt
läsaren att kapitulera inför fiktionens okränkbarhet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den fejkade biografin –
som här smiter lika tajt runt verkliga människoöden som huvudpersonens skjorta kring
den växande kulmagen – är förvisso en problematisk genre. Och det spelar ingen
roll om författaren heter Lasse Wijk, Sara Stridsberg eller Joyce Carol Oates. Vad
det ytterst handlar om är dock inte hänsyn till levande människor utan kravet
på att förhålla sig kompromisslöst trogen litteraturens krav. Och det är ett krav som Lasse Wijk med råge lever upp till.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Lasse Wijk<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="font-size: large;">Själamässa för en
sextitalist</span><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Omfång: 228 sidor<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Bandtyp: Linneklotband<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Pris: 260:-</b><o:p></o:p></div>
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-38795799906426237672013-04-23T13:00:00.001+02:002013-04-23T13:01:05.278+02:00Anna-Lena Larsson: KRISTINS BOK. EN STOCKHOLMSK PIGROMAN<br />
Anark förlag fortsätter sin uppmärksammade utgivning av romaner inspirerade av Hjalmar Söderbergs <i>Doktor Glas. </i>Nu kommer Anna-Lena Larssons <i>Kristins bok</i> som med politisk och erotisk djärvhet skriver om den klassiska berättelsen för en ny generation läsare. Lasse Wijk har läst den:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCup3Km6bsNAlJPt2YG36ESxjK6gNyveX3Y4s7mLpI6-NZUq8gnJae2GUTafy3gRxTronw2imYLeWuXLEXKyI4cPV1faDcVPhLb87oLhjcbZvhgcvmVqVJy6odfGUpH6NtpK9maMHkGg/s1600/kristina.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCup3Km6bsNAlJPt2YG36ESxjK6gNyveX3Y4s7mLpI6-NZUq8gnJae2GUTafy3gRxTronw2imYLeWuXLEXKyI4cPV1faDcVPhLb87oLhjcbZvhgcvmVqVJy6odfGUpH6NtpK9maMHkGg/s320/kristina.jpg" width="222" /></a></div>
<br />
Kristin, Doktor Glas' hushållerska, är en ganska opersonlig figur i Hjalmar Söderbergs roman. Också i de otaliga parafraser och pastischer som översvämmat bokmarknaden på senare år har hon förblivit en skugglik gestalt. En "liten människa", uppfylld av vardagssysslor och plikttrohet. En som inte gör något väsen av sig. En som inte ens har ett efternamn.<br />
<br />
Tills nu. I Anna-Lena Larssons nya roman, <i>Kristins bok</i>, är det äntligen annorlunda. För det här är Kristin Erikssons egen berättelse. Larsson tar oss med in i Kristins värld. Uppväxten i ett östgötskt torp, flytten till Stockholm och åratals slit som hushållerska i det ena hemmet efter det andra. Det är ett hårt liv som den åldrande Kristin berättar om. Här skildras utsatthet och förödmjukelser i pigkammare och serveringsgångar. Skurgumsknän, våldtäkter och fosterfördrivningar hör till vardagen. Men här skildras också ett gryende klassmedvetande och den spirande drömmen om ett annat och värdigare liv. Och här får vi äntligen ta del av den aldrig tidigare berättade historien om Kristins ungdomliga förbindelse med prosten Gregorius och den från början hopplösa drömmen om ett liv som prästfru. Det är en vemodig berättelse men också en livsbejakande gestaltning av kraften i det sexuella uppvaknandet.<br />
<br />
Anna-Lena Larsson har ett språk som, på ett underbart och hänförande sätt, beskriver Stockholm i början av 1900- talet. På ett gripande och samtidigt poetiskt vis, berättar hon om Kristins kamp som , dotter, hushållerska och älskarinna, men främst som kvinna. På ett gripande sätt gestaltas här också den känsla av svek som snart övergår till hat, när Kristin hittar doktor Glas' papper och förstår att den man hon osjälviskt tjänat i åratal är den som mördat hennes stora kärlek. Bokens upplösning hör till det mest skrämmande och upprörande jag någonsin läst.<br />
<br />
<b>Anna-Lena Larsson</b><br />
<b><span style="font-size: large;">Kristins bok. En stockholmsk pigroman</span></b><br />
<b>Omfång: 228 sidor</b><br />
<b>Bandtyp: Linneklotband</b><br />
<b>Pris: 225:-</b><br />
<br />
<br />Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-24150101470599820712013-04-23T11:30:00.004+02:002013-04-23T12:36:25.036+02:00Claës Koch: GREGORII DÖD<br />
För 25 år sedan augustnominerades Claës Koch för sin roman <i>Somnambulerna</i>. Efter en lång tystnad återkommer han nu med den stort upplagda romanen <i>Gregorii död</i>. Andreas Ü Björklund har läst den.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHfbp3fzANa3TE9s8OGI8lGe5B_Q2uD4fEVISUdhPgLFhC2GrGmz1Jn10K-QyZCi99xDu3ZG1E_XFXBODR0jOTgrqbjHuNeebiqsz8KDUwJymDQkg4yeij4ZBn5fBIFBzDXt5vkZihjA/s1600/koch.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHfbp3fzANa3TE9s8OGI8lGe5B_Q2uD4fEVISUdhPgLFhC2GrGmz1Jn10K-QyZCi99xDu3ZG1E_XFXBODR0jOTgrqbjHuNeebiqsz8KDUwJymDQkg4yeij4ZBn5fBIFBzDXt5vkZihjA/s320/koch.jpg" width="213" /></a></div>
<br />
Jämförelser mellan Claës Kochs och Hjalmar Söderbergs romanvärldar är inte bara legio, utan också oundvikliga när det gäller den förres nya roman: <i>Gregorii död</i>.<br />
<br />
Men visst skiljer de sig åt. Trots överensstämmelser i innehåll mellan<i> Gregorii död</i> och <i>Doktor Glas</i> präglas de av två helt olika temperament. Medan Söderbergs roman väsentligen kan beskrivas som en statisk och melankolisk roman, skriven i Saturnus’ tecken, präglas Kochs arbete av en intensiv dynamisk framåtrörelse och ett närmast högmodernistiskt utforskande av medvetandeströmmen. Det mäktiga flöde av ord, minnen, tankar och sinnesintryck som väller fram över de drygt 800 sidorna i <i>Gregorii död</i> är helt visst ingen lättsam läsning, men den som består det mnemografiska provet belönas rikeligen.<br />
<br />
Romanens yttre händelseförlopp är detsamma som i förlagan men berättas här i form av den döende pastor Gregorius’ återblickar. I gränslandet mellan liv och död, medan cyankaliet verkar och pastorn sjunker ihop över vattenbutikens bord, framträder vänner och bekanta, händelser och dagdrömmar i det slocknande medvetande som utgör romanens alltmer fragmenterade berättarjag.<br />
<br />
På bredden och djupet är Kochs roman ett på en gång sublimt och tålamodsprövande diktverk om tiden och varat; en suggestivt frammanad bild av livets och dödens och minnets mysterium. Gregorius’ återupplevelser av slyngelår och prästseminarium varvas i romanens evigt utsträckta ny med den döende prelatens skepsis mot sin egen prästgärning; intellektuella resonemang om kyrkans förhållande till den världsliga makten varvas med våldsamma sexuella fantasier.<br />
<br />
Denna egentligen fullkomligt omöjliga roman, som är mer metafysik än gestaltning, mer transcendens än sinnlighet, fulländas på något vis ändå i sitt repetitiva språk, i sina levandegjorda ”ur-scener” och i den envetna, alltmer repetitiva monologens unika lyster och suggererande dragningskraft.<br />
<br />
Claës Kochs återkomst till den den litterära scenen är inget mindre än en sensation. Att denne författare ännu inte fått det erkännande han förtjänar är ett tragiskt bevis på att det svenska kulturlivet sedan länge befinner sig i fritt fall.<br />
<br />
<b>Claës Koch</b><br />
<b><span style="font-size: large;">Gregorii död</span></b><br />
<b>Omfång: 828 sidor</b><br />
<b>Bandtyp: Linneklotband</b><br />
<b>Pris: 380:-</b>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-52626806700296939412013-04-23T10:27:00.001+02:002013-04-23T10:45:09.137+02:00Christina Kvant: FÖR MÄRTA<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsCfBm4Y60GO31eqTuNRCvnp861A7iuQgaHj7FXppvaI4cB0IeiBqNEYRTgBlSP03J5Xfw4XW2AvO5zn3IRb0mx3_YaV19vun2y5Ro4Uu2CEn111-ujjkemsKgm3FfdH7DRQQ5VSmPxQ/s1600/kvantroman.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsCfBm4Y60GO31eqTuNRCvnp861A7iuQgaHj7FXppvaI4cB0IeiBqNEYRTgBlSP03J5Xfw4XW2AvO5zn3IRb0mx3_YaV19vun2y5Ro4Uu2CEn111-ujjkemsKgm3FfdH7DRQQ5VSmPxQ/s320/kvantroman.jpg" width="201" /></a></div>
<i>För Märta</i> är ett slags
preludium till Hjalmar Söderbergs klassiska mordhistoria <i>Doktor Glas</i>.
Huvudpersonen i Christina Kvants roman är Märta Gregorius (<i>née</i> Nylander), pastor
Gregorius första hustru. Nu liksom då är det i ett kärleksfullt tecknat
Stockholm som berättelsen utspelas.<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men handlingen äger rum
på 1870-talet och synvinkeln är en annan: denna gång får vi möta en ung och
optimistisk pastorsadjunkt betraktad av sin unga hustru. Den naiva och
oskuldsfulla Märtas beundran byts snart av förskräckelse när hon redan på bröllopsnatten inser att
Gregorius bär på mörka hemligheter. Men snart upptäcker hon också mer än hon
någonsin kunnat ana om sina egna begär. Genom Märtas dagboksanteckningar får vi
ta del av hennes och makens uppslitande balansakt mellan dominans och
underkastelse, lutheransk askes och hednisk utlevelse.<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
I <i>Doktor Glas</i> beskrivs Märta Gregorius som en ”simpel och knotig och ’fromsinnlig’ pigtyp, inte alltför olik den goda Katarina von Bora”. Christina Kvant har med
<i>För Märta</i> tecknat ett annorlunda porträtt av en kvinna som länge uppfattats som
en obetydlig bifigur. Det nya perspektivet skänker nytt djup och perspektiv åt både henne och den unge pastor Gregorius samt deras alltmer destruktiva relation. Men liksom i
förlagan är det också en tidlös berättelse om kärlekens iskalla underströmmar
med en elementär förmåga att fängsla läsaren. </div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Christina Qvant debuterade 2011 med den uppmärksammade romanen <i><a href="http://weredsvadligheter.blogspot.se/2011/05/christina-kvant-mogkungens-rike.html">Mögkungens rike</a></i>. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Christina Kvant</b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;">För Märta</span></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Omfång: 228 sidor</b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Bandtyp: Linnetrådhäftad</b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Pris: 225:-</b></div>
<br />Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-73365974687020515622013-04-23T00:28:00.006+02:002013-04-23T10:46:26.185+02:00Axel Kanterberg: MARKELFörst ut bland vårens debutanter på Anark förlag är Axel Kanterberg som utkommer med romanen <i>Markel - </i>en kärleksfull parafras på Hjalmar Söderbergs älskade klassiker <i>Doktor Glas</i>. Göran Baugh på Barometern Oskarshamns-Tidningen har läst den.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuN7x4E_mlD9TWEkIF47tflceB3r5BJ5wyUuFxYd9E4CZITNkAXxzi__sroQ91uItpqqeUR0P_VE-SVSI3KSJhwpIF9NYgjQCNfb6mgMZYkUIvrWNhtV0zj-cbCMUXTeFwKYUViAQr8w/s1600/kanterbergmarkel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="258" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuN7x4E_mlD9TWEkIF47tflceB3r5BJ5wyUuFxYd9E4CZITNkAXxzi__sroQ91uItpqqeUR0P_VE-SVSI3KSJhwpIF9NYgjQCNfb6mgMZYkUIvrWNhtV0zj-cbCMUXTeFwKYUViAQr8w/s320/kanterbergmarkel.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Drygt hundra år efter utgivningen av Hjalmar Söderbergs <i>Doktor Glas</i> tycks denna klassiker främst fungera som råmaterial för mindre framstående skribenter i samtidslitteraturens gärdsgårdsserie. Få romaner skrivna för en vuxen publik har väl avsatt lika många pretentiösa parafraser. Eländet började med Dannie Abses <i>The Strange Case of Dr Simmonds & Dr Glas</i> (2002) som följdes av Bengt Ohlssons <i>Gregorius</i> (2004), Bjarne Moelvs <i>Helgas offer</i> (2007) och, helt nyligen, Helena Siganders <i>Dosan. Helga Gregorius berättelse</i>. Också Kerstin Ekman har fuskat i genren, med den besynnerliga bagatellen <i>Mordets praktik </i>(2009).<br />
<br />
På det hela taget är detta slags finkulturella fan fiction en sorglustig företeelse som alltför väl demonstrerar att det krävs mer än utmärkta råvaror för att åstadkomma en aptitlig anrättning. Desto större blev min överraskning när jag fick i händerna Axel Kanterbergs "Markel". Jag kan inte påminna mig att jag någonsin läst ett så helgjutet verk av en debutant. Om denna roman inte belönas med årets Augustpris är det en skandal utan dess like.<br />
<br />
I Kanterbergs version av det välbekanta händelseförloppet är det journalisten Markel, Doktor Glas' vän och dryckesbroder, allmänt betraktad som ett av Söderbergs alter egon, som för ordet. Till det märkliga med romanen är att denne spleenfyllde gestalt här får ett helt annat liv.<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-size: x-small;">Han såg allvarlig och sorgsen ut. Åtminstone föreföll det mig så efter vad jag kunde se av hans ansikte där i dunklet under det stora rödrandiga suntältet, och då han drog en tändsticka för att få eld på sin slocknade cigarr slog det mig att han hade blivit gammal. Han kommer att dö mellan fyrtio och femtio, tänkte jag för mig själv. Och han är visst för resten redan ett gott stycke över fyrtio.</span></blockquote>
<span style="font-size: xx-small;"><br /></span>
Genom tillbakablickar får vi följa Markels uppväxt, ungdom och allt annat än spikraka karriär i sekelskiftets stockholmska demi monde - miljöer som i Kanterbergs breda gestaltning framstår som ett veritabelt Sodom och Gomorra. Budoarer och bordeller, procentare och redaktörer, symbolister och socialister ... och navet i alltsammans utgörs av Hotell Rydbergs bar.<br />
<br />
I romanens nutid får vi följa den olycksalige doktorns väg mot mordet på pastor Gregorius ur vännen Markels perspektiv. Tiden och miljön är desamma som i originalet. Replikerna identiska när personerna korsar varandras väg, vilket sker över åtskilliga glas visky. Figurer som exempelvis Klas Recke får mer utrymme, andra är fritt uppfunna. Berättelsen är i jagform, alltså närmast dagboksframställning i återblickande avsnitt.<br />
<br />
Markel framställs som en tidigt åldrad dekadent, en kvarleva från nittiotalet som känner sig alltmer främmande i en föränderlig stad. Ungdomens utsvävningar har slitit hårt på hans kropp. Mötet med en prostituerad blev avgörande för honom då han tidigt smittats med en syfilis som nu gör sig smärtsamt påmind.<br />
Kanterbergs roman är mer än en skickligt skriven parafras. Till bokens många förtjänster hör författarens absoluta gehör för en svunnen tids tonfall och atmosfärer. Här finns inte ett tonfall som skorrar falskt. Inga anakronismer stör framställningen. Det är smärtsamt vackert och vemodigt som en solnedgång betraktad från Hasselbacken en augustikväll.<br />
<br />
<b>Axel Kanterberg</b><br />
<b><span style="font-size: large;">Markel</span></b><br />
<b>Omfång: 228 sidor</b><br />
<b>Bandtyp: Linneklotband</b><br />
<b>Pris: 280:- </b>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-50864257068972390282013-04-17T22:05:00.002+02:002013-04-17T22:06:37.485+02:00Bengt Fram & Arne Chosfer: Ur Skitapannor och Stalintrumpeter 4<br />
<b>Arne:</b><br />
Det stigande intresset för lavemangsutrustning märks ju inte minst på prisutvecklingen. Så sent som för tio år sedan kunde man hitta välbevarade pumpar för en spottstyver på överskottslager och loppmarknader. Idag säljs samma objekt för svindlande summor på specialauktioner. Säg mig, är det fortfarande möjligt att göra fynd?<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Ja, det är det. Men man behöver både kunskap och tur samt gott om tid. Vore jag inte övertygad materialist, skulle jag kanske också tala om ett samlarens "sjätte sinne", ty det är något nästan kusligt med den sensibilitet som den verklige konnässören utvecklar med åren. Låt mig ge ett exempel.<br />
<br />
I likhet med många andra som förunnats kontakt med den mänskliga kreativitetens källflöden, arbetar jag mestadels om morgnarna. Det gör att jag i regel kan ägna timmarna efter lunch till strövtåg på loppmarknader och i välgörenhetsbodar.<br />
<br />
En gråkulen eftermiddag för ett par år sedan gick jag den sedvanliga ronden genom Linköpings bodar. Redan innan jag passerade dörrarna till Stadsmissionens butik på Sankt Larsgatan förnam jag den sällsamma vibration som förebådar ett fynd.<br />
<br />
Jag gick in i den belamrade lokalen och frågade tjänstgörande fruntimmer om det kommit in någon lavemangsutrustning. Hon höjde axlarna och vände handflatorna uppåt i den där uppgivna åtbörden som blivit så vanlig i Alliansens Sverige och som jag har så svårt för. Visste jag inte att medicinsk utrustning var sällsynt? Och vore det inte bättre att uppsöka min husläkare om jag nu drabbats av förstoppning?<br />
<br />
Jo, det kunde jag hålla med om. (Ett långt liv har lärt mig att det är lönlöst att inleda en diskussion med kärringar av detta slag.) Men jag hade nu en gång gripits av känslan, nej: vissheten att det just här, just idag kunde finnas ett åtråvärt objekt. Så jag frågade om man händelsevis fått in något annat intressant.<br />
<br />
Hon förde mig in i det inre rummet. Jag hann inte längre än till tröskeln till denna lagerlokalfylld av leksaker, böcker, kasserade datorer, gamla kylskåp och TV-apparater, kläder samt en obeskrivlig kökkenmödding av allsköns lump och skräp, förrän jag såg en antik lavemangspruta i ett hörn. "Vad är det där då?" ropade jag. Fruntimret klättrade över en samling seriemagasin och utombordsmotorer, kom skamsen, och stånkande tillbaka och bad om ursäkt. Jag köpte sprutan för en bråkdel av det vanliga priset på Auktionsverket.<br />
<br />
Hur det gick till? Jag har själv funderat på saken. Har man beskt tusentals lumpodar, loppmarknader och bazaarer, liksom Londons auktionshus och de diskreta schweiziska antikhandlarnas hemlighetsfulla inre rum, utvecklar man en sensibilitet av ett alldeles särskilt slag. Man vet instinktivt vart man ska vända blicken - eller så är det snarare som att man får upp vittringen på åtråvärda objekt.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSFip-csliPjhQddh0MXb7VBM6Z67uE1h6gdd714-iElpETeDHDuR87YZxi5VOy-qQcIez8sxgKKu_B-eck7Chl5aPDfT-x-4wIJMXaVkbCwuyzn4kWkTII6ACE7xd0wc_b84s_deNQg/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSFip-csliPjhQddh0MXb7VBM6Z67uE1h6gdd714-iElpETeDHDuR87YZxi5VOy-qQcIez8sxgKKu_B-eck7Chl5aPDfT-x-4wIJMXaVkbCwuyzn4kWkTII6ACE7xd0wc_b84s_deNQg/s1600/3.jpg" /></a></div>
<br />
Vad var det nu jag fann hos Stadsmissionen? Jo, en komplett om än lite skamfilad lavemangspruta av det slag som användes av den sydsvenska landstormen från mitten av 20-talet. Det handlar om kraftiga doningar med vars hjälp man på mindre än en timme kunde försätta ett kompani förstoppade landstormsgubbar i stridbart skick. Med sin enkla konstruktion var också detta slags spruta oerhört slitstark. Efter beredskapsåren användes de inte sällan som bevattningsanordningar på mindre lantbruk och jag har hört sägas att de också tjänstgjorde som brandsläckare ute på landet till långt in på 70-talet.<br />
<br />
Jag öppnade en extra flaska Runöl den kvällen, innan jag inledde det mödosamma arbetet att konservera mitt senaste fynd.<br />
<br />
<b>Arne:</b><br />
Imponerande! Att kunna bygga upp en samling som din med begränsade tillgångar kräver ett luktsinne, ett öga och en känsla för lavemangsutrustning av ett alldeles särskilt slag. I ditt fall skulle jag inte tveka att kalla det ett sjätte sinne.Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-32658214682257065622013-04-17T21:39:00.000+02:002013-04-17T21:41:00.670+02:00Bengt Fram & Arne Chosfer: Ur SKITAPANNOR OCH STALINTRUMPETER 3<br />
<b>Arne:</b><br />
Att samla militär lavemangsutrustning är ett fascinerande sätt att levandegöra historien. Här har vi till exempel en tysk lavemangspump av det slag som tillverkades för Wehrmacht under åren 1937-1940. Att det här är en förkrigsmodell märker man då blåsan är tillverkad av naturgummi; efter krigsutbrottet ersattes detta av syntetmaterial. Just det här exemplaret är en officersmodell och som sådan mycket eftertraktad på den internationella samlarmarknaden. Jag betalade närmare 1700 dollar på eBay, och då är ändå det ursprungliga munstycket av nickel ersatt med en efterkrigsmodell. Det återstår också en del renoveringsarbete innan sprutan är helt funktionsduglig, bland annat måste det torra och spröda gummit rekonstitueras.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMCISGRh0Kbi_wzFq5dVE0EIdulPph08w7Nb3AW_bvXaXqMVKOIONLcagE92HJHiFg6gE_fKMnFZ1mLAHiyw5IijYTIcVy8HxZaLWr7F3VI702exa-VgRS49vDDadveuy_ama5wyh85A/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMCISGRh0Kbi_wzFq5dVE0EIdulPph08w7Nb3AW_bvXaXqMVKOIONLcagE92HJHiFg6gE_fKMnFZ1mLAHiyw5IijYTIcVy8HxZaLWr7F3VI702exa-VgRS49vDDadveuy_ama5wyh85A/s320/1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Precis som med antika musikinstrument mår detta slags utrustning bra av att användas och jag är övertygad om att den här apparaten kommer att skänka många sköna stunder. Egentligen föredrar jag lite modernare och mer ergonomiskt utformade doningar, men det är något hisnande med tanken på att, så att säga, kunna känna historiens vingslag i tarmkanalen.<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Jag håller med. Jag har aldrig förstått dem som förvarar sina samlingar under glas eller, än värre, i bankfack. Det här är bruksföremål och äldre lavemangsutrustning är inte bara överlägsen dagens skräp utan dessutom så gott som outslitlig. Däremot finner jag det här intresset för tredje rikets artefakter ganska suspekt. Är det inte ett alltför passande uttryck för en tid lika brunmelerad som en bevärings kalsonger? Själv ropade jag nyligen in en pump tillverkad för Röda Armén vid tiden för Stalingrad, en så kallad Stalintrumpet, som kunde skölja ett halvdussin soldater åt gången.<br />
<br />
<b>Arne:</b><br />
Det ligger onekligen något i det du säger. Jag skulle ändå vilja visa ett annat exempel på det allvar med vilket man i Tredje riket tog sin an frågan om tarmskötsel. Här är ett av de mer udda och ovanliga numren i min samling militaria: en Luftwaffe Klistierspritze Bf 262C av det slag som användes av Messerschmitt Me 163 Komet-piloter under sommaren och hösten 1944.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSJ4f3zyodg0X5vOyNTQiVzM-Hx8XlKWZMxJ7ZCzMAgpz3hIA0XlwaOPdnJ1X2N9BsuXBr9RK9KUmYMlUmo5jTgmHtEa_ETJr17ZY_nTOsCUOyCZjxXZhuFq7ao31xBCZ-NLshBjZ2dQ/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSJ4f3zyodg0X5vOyNTQiVzM-Hx8XlKWZMxJ7ZCzMAgpz3hIA0XlwaOPdnJ1X2N9BsuXBr9RK9KUmYMlUmo5jTgmHtEa_ETJr17ZY_nTOsCUOyCZjxXZhuFq7ao31xBCZ-NLshBjZ2dQ/s320/2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Kort tid efter att man börjat använda sig av raketdrivna flygplan stod det klart att det förelåg akut behov av ett snabbverkande lavemang. På grund av den svåra bristen på såväl kautschuck som syntetgummi vid den här tiden, är det ändå tveksamt om Luftwaffe lyckades få fram mer än några hundra sådana här klistierspritze innan krigsslutet. Men även om dessa lavemangsrutor inte hade någon betydelse för kampen om luftherraväldet, representerade Klistierspritze Bf 262C sin tids absoluta spjutspeteknologi med för sin tid banbrytande finesser som autoinjektion, reglerbar högtrycksfunktion och duschmunstycke. Blåsan laddades också med en helt ny syntetisk formula, det så kallade Scheißstoff, som ersatte de äldre blandningar, baserade på surrogatkaffe, té eller pilsner och som användes av RAF och USAAF långt in på 1950-talet.<br />
<br />
Som man kan se, är det ett hårdhänt renoverat exemplar jag har i min ägo. All ursprunglig patina är borta och flera originaldelar av munstycket är ersatta med senare kopior. Som på de flesta exemplar har också den ursprungliga blåsan i syntetgummi ersatts av en i vulkaniserat kautschuck, förmodligen någon gång på 60-talet. Intressant nog såg man då till att bevara Luftwaffeinsignerna i silvertråd. Det ekonomiska värdet är förvisso ringa men denna lavemangspruta med sin iögonfallande dekor, är ändå ett makalöst "conversation piece" och jag brukar därför ta med den på resor.<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Ett lika skrämmande som fascinerande stycke nutidshistoria. Man kan bara vara tacksam över att de tyska ingenjörerna inte lyckades få fram något liknande i början av 1940-talet. Vem vet hur historien då utvecklats.Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-49832070153410281432013-04-05T01:15:00.001+02:002013-04-05T01:15:09.803+02:00Arne Chosfer och Bengt Fram: Ur SKITAPANNOR OCH STALINTRUMPETER 2<br />
<b>Arne:</b><br />
Bengt, du upphör aldrig att förvåna! Jag bad dig ta fram något riktigt spektakulärt ur din samling - och så kommer du med något som ser ut som ett använt Klyx. Vad är nu detta?<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Det ska jag gärna berätta men låt mig börja med en liten historisk utvikning.<br />
<br />
Som alla känner till, är det mycket besvärligt att sköta tarmfunktionen i viktlöst tillstånd. Dessa svårigheter var också under lång tid ett hinder för genomförandet av längre bemannade rymdresor. Ett viktigt genombrott skedde när den sovjetryska rymdstyrelsen inför uppskjutnigen av Восток-3 utrustade sina kosmonauter med en helt ny typ av klyx. Det så kallade клизма Космический корма var ett till synes konventionellt engångslavemang men den lilla plastförpackningen var fylld med tungt vatten som visade sig ha för ändamålet lämpade egenskaper. Den enda nackdelen utgjordes av kostnaderna som under hela 60-talet utgjorde en betydande del av rymdprogrammets budget. Faktum kvarstår dock: då NASAS astronauter plågades av kronisk förstoppning kunde deras sovjetiska kolleger sväva omkring i det tillstånd av inre viktlöshet som bara är möjligt för den som njuter regelbundna och rikliga tarmtömningar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioTd1PgAQDP5LRJtr3wKABWb9ZBei2ifiVcK9evOV5AtElezwMrariwvG2YEJiCVfauLwDD0zyfxOyIs7by8a-pmaAko0yX6t6AjQ2V0Twxw4iD-akUit3y_YtcmUOf7dkPHTUC5RYYg/s1600/KO.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioTd1PgAQDP5LRJtr3wKABWb9ZBei2ifiVcK9evOV5AtElezwMrariwvG2YEJiCVfauLwDD0zyfxOyIs7by8a-pmaAko0yX6t6AjQ2V0Twxw4iD-akUit3y_YtcmUOf7dkPHTUC5RYYg/s1600/KO.jpg" /></a></div>
<br />
<b>Arne:</b><br />
Det har jag faktiskt aldrig tänkt på. Det är förstås därför som ryssarna alltid såg så spralliga ut i rymden. Och du menar att den här lilla solkiga plastförpackningen ...<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Alldeles riktigt! Under ett besök i Leningrad 1979 hade jag förmånen att få träffa en pensionerad kosmonaut. Sedan vi tömt en försvarlig mängd vodka i hans lilla lägenhet, insisterade den godhjärtade mannen på att få ge mig en souvenir från en av hans rymdresor ... Jag är ganska säker på att det här är den enda bevarade lavemangsartikel som befunnit sig i omloppsbana kring jorden.<br />
<br />
<b>Arne:</b><br />
Jag är mållös.<br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-44965694374678468762013-04-05T00:54:00.000+02:002013-04-05T00:54:02.340+02:00Arne Chosfer och Bengt Fram: Ur SKITAPANNOR OCH STALINTRUMPETER<br />
<b>Bengt:</b><br />
Låt mig visa en intressant pjäs ur min egen samling. Ett brittiskt så kallat Newton Enema Mk IV i lackerat tenn och mässing, avsett för användning under tropiska förhållanden.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7hRI3XOKzIEVoax2eJfzzfMpdTMYSyPVTKtZ8GYnbFXOui_jGnLqhutH8ejGeem9rVXKpZGVVllahDZfKXPxfXuqZESzA3sn7oxCIF4rTO3KivGC8rsabsFj6WvxPSJ94ulIg2wNOfg/s1600/newton.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7hRI3XOKzIEVoax2eJfzzfMpdTMYSyPVTKtZ8GYnbFXOui_jGnLqhutH8ejGeem9rVXKpZGVVllahDZfKXPxfXuqZESzA3sn7oxCIF4rTO3KivGC8rsabsFj6WvxPSJ94ulIg2wNOfg/s320/newton.jpg" width="266" /></a></div>
<br />
<br />
Newtonsprutan är en av de verkliga klassikerna i det militära lavemangets historia. Den första modellen introducerades redan under Zulukriget där den visade sig vara både lättmanövrerad och effektiv. Vid sekelskiftet hade modellen redan blivit det självklara valet för användning under fältmässiga förhållanden och vid krigsutbrottet 1914 ingångsattes en exempellös masstillverkning. Man räknar med att fabriken i Liverpool tillverkade cira två miljoner Newtonsprutor i ett flertal olika modeller under hela första världskriget. Den sista av dessa, Mk VIII, lanserades på hösten 1918 och var länge det mest avancerade exemplet på militär tarmsköljningsteknik. Newton Mk VIII var fortfarande i bruk i den brittiska armén vid tiden för invasionen i Normandie, då Lancasterbombare från 624:e flygdivisionen i en djärv aktion släppte ned inte mindre än tiotusen lavemangsprutor över Caen. Efter kriget licenstillverkades Newtonsprutor på olika platser i Asien, Afrika och Sydamerika och än idag kan man hitta lappade och lagade men väl fungerande exemplar på Kuba.<br />
<br />
<b>Arne:</b><br />
Och det här är en modell från Första världskriget, antar jag?<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Det stämmer. Det är en officersmodell, daterad 1916 och med det färgschema som användes i Palestina.<br />
<br />
<b>Arne:</b><br />
Jag har hört de märkligaste rykten om just det här exemplarets proveniens ...<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Ha, ha! Ja, jag köpte det av en släkting till T.E. Lawrence som bestämt hävdade att hans farfars bror släpade med sig just det här exemplaret under hela 20-talet. Jag kan förstås inte intyga sanningshalten i hans berättelse men åtskilliga indicier tyder på att han hade rätt. Och visst är det en svindlande känsla: att använda samma lavemangsutrustning som Lawrence av Arabien.<br />
<br />
<b>Arne:</b><br />
Så sprutan är ännu i bruk, alltså.<br />
<br />
<b>Bengt:</b><br />
Absolut. Två eller tre gånger om året tar jag fram Newtonpumpen och gör en rejäl genomsköljning av hela tarmpaketet.<br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-11186449659726368932013-04-05T00:17:00.000+02:002013-04-05T00:17:05.731+02:00ANARK HYGIEIA<br />
<i>Under våren 2013 lanserar Anark förlag en ny bokserie: Anark Hygieia, redigerad av våra mångåriga medarbetare Arne Chosfer och Bengt Fram. Utgivningen fokuserar på sambanden mellan kroppslig, mental och social hygien och kommer att omfatta både klassiska och nyskrivna arbeten, såväl praktiska handböcker som teoretiska och kulturhistoriska studier.</i><br />
<br />
Först ut är en efterlängtad återutgivning av Esaias Bernéus' <i>Dissertation om tarmens retta skiötsel. Praktisk hielpreda uti lavementets bruk samt beskrifning af mångahanda dekokter för dem uti denna konst redan förfarne</i>. Detta verk, utgivet första gången 1768, hade länge status som en "minor classic" i den svenska frihetstidens litteratur men är idag så gott som bortglömt. Det är utgivarnas förhoppning att denna nyutgåva av Berneus' arbete ska väcka nytt intresse för denne upplysningsman, vars fördomsfria nykterhet och källfriska språk gör honom till en Linnés jämlike. Av särskilt intresse för den moderne läsaren är kanske de många recept på laxativ och lavemangslösningar som Bernéus samlade under sina många resor runt om i Europa, och som fick Bo E Stenkåhl, professor i idé- och lärdomshistoria, att med en träffande karakteristik kalla honom "tarmsköljningens Kajsa Warg".<br />
<br />
Boken är försedd med inledning och efterord av Arne Chosfer samt kommentarer av Sture Biörck, docent i medicinhistoria vid Karolinska Institutet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuEXLm-_tKuaUyr7LZjQi8Z6rekrTI7ngQZNDsRpLVWRE1ZUG952c5MRKRKaTXGCFKOCNGHuHbNFIKSupRZT1b2LIXCqSBWMXy0oNLQKs4mDLSomPLebvp_KjUccuLsXzWvNgzk2O7dw/s1600/BERNEUS.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuEXLm-_tKuaUyr7LZjQi8Z6rekrTI7ngQZNDsRpLVWRE1ZUG952c5MRKRKaTXGCFKOCNGHuHbNFIKSupRZT1b2LIXCqSBWMXy0oNLQKs4mDLSomPLebvp_KjUccuLsXzWvNgzk2O7dw/s320/BERNEUS.jpg" width="213" /></a></div>
<br />
<b><span style="font-size: large;">Esaias Bernéus</span></b><br />
<b><span style="font-size: large;">Dissertation om tarmens retta skiötsel...</span></b><br />
<b>Bandtyp: Danskt band</b><br />
<b>Omfång: 178 sidor</b><br />
<b>Pros: 225:-</b><br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
Senare i vår utkommer även Arne Chosfers och Bengt Frams <i>Skitapannor och Stalintrumpeter. Militär lavemangsutrustning under 200 år.</i> Med detta rikt illustrerade arbete fortsätter Anark förlag sin uppmärksammade utgivning av påkostade praktverk av bestående värde.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2kPPMR-4CQipEKzvSyG3yNs8AV1IrIr5JxTmM9Mc-KghWtFf8U2XnsG3ZpLxcA8LtW36Ngtcsur9Vd47VAKuFgLPbYAvTTkZ9l_GLuRSCOelLeQWmJtKnLCLa-OlWdKTHeMPacmaVSQ/s1600/SKITAPANNOR.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2kPPMR-4CQipEKzvSyG3yNs8AV1IrIr5JxTmM9Mc-KghWtFf8U2XnsG3ZpLxcA8LtW36Ngtcsur9Vd47VAKuFgLPbYAvTTkZ9l_GLuRSCOelLeQWmJtKnLCLa-OlWdKTHeMPacmaVSQ/s320/SKITAPANNOR.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
I den lärda och spirituella dialogens form skildrar här två ledande experter den militära tarmhygienens historia från Napoleonkrigen till våra dagar som den avspeglas i lavemangsprutans utveckling. På ett underhållande och lärorikt sätt tar de båda författarna med läsaren på en oförglömlig resa, från Napoleonkrigens primitiva kannor och pumpar till dagens högteknologiska hjälpmedel. Det flödande rika bildmaterialet är hämtat från museer och privatsamlingar.<br />
<br />
På grund av oväntat höga produktionskostnader har den numrerade bibliofilupplagan av <i>Skitapannor och Stalintrumpeter</i> blivit något fördröjd. Vi räknar dock med att kunna leverera de första exemplaren i slutet av maj och fram till dess kommer vi att här på bloggen publicera några smakprov.<br />
<br />
<b><span style="font-size: large;">Arne Chosfer och Bengt Fram</span></b><br />
<b><span style="font-size: large;">Skitapannor och Stalintrumpeter. Militär lavemangsutrustning under 200 år.</span></b><br />
<b><br /></b>
<i><b>Bibliofilupplaga</b></i><br />
<b>Bandtyp: Halvpergamentband </b><br />
<b>Omfång: 750 sidor</b><br />
<b>Pris: 4500:- </b><br />
<b>Upplaga: 150 numrerade och signerade exemplar.</b><br />
<b><br /></b>
<i><b>Normalupplaga</b></i><br />
<br />
<b>Bandtyp: Klotband</b><br />
<b>Omfång: 750 sidor</b><br />
<b>Pris: 1225:-</b><br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<br /></div>
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-37998445643775747912013-04-04T13:20:00.001+02:002013-04-04T18:18:31.165+02:00Henry Qvarstad: FÖRFÖRISK FEMINISM<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkJzLD2qhy6sdAl6NUll4s7qmB8PBU_-GrH1Xh7Ik_3OBQol3gqz1pcp5kJC8B1A1PX_ZVgEZXhyphenhyphenL1zk2pAS2-bW0Jt18GfnhFtkOvS98nV_XAbsXJMiTpQWhyphenhyphenJpZaiOgE9RieJiWOmw/s1600/alskade.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkJzLD2qhy6sdAl6NUll4s7qmB8PBU_-GrH1Xh7Ik_3OBQol3gqz1pcp5kJC8B1A1PX_ZVgEZXhyphenhyphenL1zk2pAS2-bW0Jt18GfnhFtkOvS98nV_XAbsXJMiTpQWhyphenhyphenJpZaiOgE9RieJiWOmw/s1600/alskade.jpg" /></a></div>
<br />
För första gången någonsin på svenska, en modern redogörelse för modernitetens mest inflytelserika och destruktiva ideologiska innovation: feminismen.<br />
<br />
Henry Qvarstad klarlägger det blodiga ideologiska band som förbinder förra sekelskiftets suffragetter och blåstrumpor med dagens normupplösande radikalnihilism och skränande aktivism, kvinnliga massmördare med genuspedagoger, Bund Deutscher Mädel med Feministiskt Initiativ.<br />
<br />
Qvarstad hör till en växande skara internationella forskare som presenterat nya och avgörande resultat om feminismens verkliga natur. Resultat som utmanar och provocerar den europeiska konsensuskultur som accepterat den feministiska retoriken som en ofrånkomlig del av det moderna samhället. Men dessa resultat har inte nått Sverige förrän nu. Det är i sista minuten: den feministiska ideologin har sedan decennier dominerat samtliga riksdagspartier och det har varit nära att ett renodlat feministiskt parti tagit säte i Riksdagen.<br />
<br />
<strike>Historikern och</strike> författaren Henry Qvarstad är<strike> professor i komparativ samtidshistoria vid University of Austin och författare till ett flertal prisade verk</strike> en uppmärksammad bloggare och medarbetare i<i> Barometern</i>. Med <i>Förförisk feminism</i> har han skrivit ett blivande standardverk med potential att i grunden förändra det globala politiska landskapet.<br />
<br />
Boken är uppdelad i tio tematiska delar som behandlar feminismens uppkomst, väg till makten, förhållandet till traditionell vänsterpolitik, manshatet och nihilismen, manliga feminister och dagens propagandaapparat och så vidare.<br />
<br />
<span style="font-size: large;"><b>Henry Qvarstad</b></span><br />
<span style="font-size: large;"><b>Förförisk feminism. En totalitär rörelses ideologi och historia</b></span><br />
<b>Bandtyp: Linneklotband</b><br />
<b>Omfång: 452 sidor. Rikt ill. </b><br />
<b>Pris: 325:-</b>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-40391687473760224512013-02-22T03:13:00.000+01:002013-02-22T03:13:00.773+01:00Amanda X Milo: TILLHÖR AMANDA X MILOS SAMLING1 mars utkommer Amanda X Milos debutroman <i>Tillhör Amanda X Milos samling</i>. Anna-Stina Stenmästar, litteraturkritiker på <i>Barometern</i> har läst den.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg47Yy5c82jbMqkUltN4K4W6ZFMxQOYMvXcT_RZ6akgMAjya8yBWK_1f06X8OoZIbKMAI3s4VzBcA7b82h-rKIprxN4fdKi-VimAhA1HDaKD8CNSp0w4TbU1YqA6QsltVvjhlKYxyi63A/s1600/amandaroman.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg47Yy5c82jbMqkUltN4K4W6ZFMxQOYMvXcT_RZ6akgMAjya8yBWK_1f06X8OoZIbKMAI3s4VzBcA7b82h-rKIprxN4fdKi-VimAhA1HDaKD8CNSp0w4TbU1YqA6QsltVvjhlKYxyi63A/s320/amandaroman.jpg" width="232" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;">Skulptural lek med läsarna</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<i>Med marmor, brons och språk väcker romanen min lust</i><br />
<i><br /></i>
<a href="http://drmarkgriffiths.wordpress.com/2012/05/31/statue-of-limitations-a-brief-overview-of-agalmatophilia/">Agalmatofili</a> är en sexuell praktik och en subkultur vars förråd av rekvisita på senare tid allt oftare exploateras av modeskapare, filmregissörer och popartister. Nu har turen kommit till författare.<br />
<br />
Amanda X Milo debuterar med metaromanen <i>Från Amanda X Milos samling</i> och lånar dramaturgin från en agalmatofil-session.<br />
<br />
Texten börjar med att den dominanta parten, författaren, likt en Orpheus räddar en undergiven arkaisk torso ur Medelhavsmuseets dammiga helvete av oförstående, ytliga betraktare som passerar skulpturerna i jakt på bekräftelse och underhållning. Men den unga, späda Eurydike är utvald för en högre uppgift. Genom tålmodigt arbete med stenen, ett hantverksmässigt förspel som innehåller lika delar omtanke och tvång, upphöjelse och förnedring ska torson bli den perfekta partnern, den som gör författarens vilja till sin egen, som låter sig besegras, vidgas och penetreras av författarens budskap och språk.<br />
<br />
Författaren använder sig av hammare och borr, slippapper och lackfärg, av perceptionsberövande och verbal förnedring. Verktygen och deras bruk ska givetvis hindra läsaren från att ta del av texten och den sexuella akten, det är knappast hennes uppgift. Hon ska lyssna, ta emot, öppna sig. På andra sidan av underkastelsen väntar nämligen en belöning. Friheten. Frihet från den förlamande självkontrollen, från skam och rädsla. Frihet till ett sannare liv. Skönheten. Odödligheten rentav.<br />
<br />
Det är vad litteraturen och den klassiska skulpturen lockar med – ett naket möte med sig själv och sandstenen. Allt annat som är mindre än detta är lögn och ludd, kött och blod. Gyttja.<br />
<br />
Konsten har alltid nallat ur glyptoteket – men samtidigt kan det vara värt att nämna att subkulturen agalmatofili också alltid stulit som en korp.<br />
<br />
Sin egen rekvisita hämtar man förstås endast sällan ur museets samlingar. I verkligheten handlar det snarare om snabba, lite sjaskiga möten i offentliga skulpturparker eller med grannens trädgårdstomte. Hela tiden befinner man sig i konflikt med den normativitet som finns i samhället. Man leker med överdrivna könsroller och verklig brist på jämlikhet, man vrider och vänder på befintliga maktförskjutningar och den fetischerade dikotomin människa-staty. Som stockholmare har jag alltid fascinerats av den erotiskt laddade atmosfären kring Karl XII-statyn i Kungsträdgården.<br />
<br />
Samtidigt är det just den leken och lekfullheten som jag ibland saknar i Amanda X Milos roman.<br />
<br />
Visst tycker jag om hennes storslagna anspråk på mig. Och språket i romanen väcker min lust. Men jag skulle ändå tveka inför att gå in i hennes skulptursamling, eftersom synen hon har på den undergivna partens roll är lite gammaldags. Författarens febriga drömmar om både läsarens och skulpturens formbarhet är just drömmar.<br />
<br />
Läsaren är aldrig författarens objekt för varken uppfostran eller bildhuggeri, hon går in i texten med sin egen kropp, på eget bevåg, av egen lust men kan inte förvandla sitt kött till marmor eller brons. Författaren kan beröva mig min makt och min kontroll, men aldrig mitt nervsystem. Jag saknar en analys av författarens egen utsatthet, av hennes fasa inför kalkstenens oåtkomlighet, där den liksom står orörlig och ändå vägrar att ha tråkigt. Att vara en staty är inte detsamma som att vara kravlös.<br />
<br />
Men, tänker jag, dessa invändningar väger ändå lätt inför vad som är ett uppenbart faktum: med <i>Tillhör Amanda X Milos samling</i> har Amanda X Milo skrivit in sig i den samtida, normbrytande och radikalperformativa litteraturens absoluta elitserie.<br />
<div>
<br /></div>
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-79652940951251661712013-02-22T01:38:00.001+01:002013-02-22T01:59:15.061+01:00Signerat Sagn: KONSERVATIV I KRETINERNAS TID<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_IYneddM54IghhD7KIdfGqPuv59WlmMP3Jo7x2fXj7CHHOpOPQpE3UlFk3JJI_6iJki3G_AQF2ahyphenhyphenMA_DmHGiP_So-16_7LHM_I3b-NrVKk7EXHGlUXf9MDM0Cgj7SqZlbkx4H28fxg/s1600/Geschlechtundcharakter.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_IYneddM54IghhD7KIdfGqPuv59WlmMP3Jo7x2fXj7CHHOpOPQpE3UlFk3JJI_6iJki3G_AQF2ahyphenhyphenMA_DmHGiP_So-16_7LHM_I3b-NrVKk7EXHGlUXf9MDM0Cgj7SqZlbkx4H28fxg/s1600/Geschlechtundcharakter.jpg" /></a></div>
Idag emottog jag en utsökt bokgåva av min vän och doktorvater Kurt Wered. Otto Weininger var en av förra seklets främsta filosofer. Bengt Fram brukade också citera honom och Weiningers tankar utgjorde en viktig impuls för oss som var med och startade det som senare blev Tankesmedjan Wereds vådligheter och Anark förlag.<br />
<br />
Hur många av samtidens filosofer och politiker vågar man kalla för giganter? Jag kan inte komma på en enda. Skulle jag räkna upp pygméerna och kretinerna skulle bloggen inte räcka till. Men är det inte så att dagens mediehoror och akademiska obskurantister ter sig som fjärde klassens imitationer av något som en gång fanns?<br />
<br />
Vad är den upphöjde Gustav annat än en parodi på 70-talets löskokta vänsterdebattörer? Vad är gänget på Motpol annat än dimögt tillbakablickande autodidakter? Vad är "anti-feministerna" annat än kastrerade knähundar? Vad är Svenska Akademien annat än en samling allt knarrigare insändarskribenter på väg in i den slutgiltiga seniliteten? Vad är den där Teratologen annat än en halvtom tetrapack <i>Åkesson Tafelwein</i>? Vad är de famösa "näthatarna" annat än ett gäng skvallerkärringar och sönderrunkade gammpojkar?<br />
<br />
Och de ständigt lika produktiva mumierna på våra universitet ska vi ju inte tala om. Nej, just det, vi säger inget mer. Vi är tysta från Lund till Umeå, från Göteborg till Korpilombolo. Det viktigaste är trots allt att vi finansierar deras skyddade verkstad och håller skamkudden för munnen när de behagar yttra sig på sin alltmer interna, alltmer innehållslösa jargong.<br />
<br />
Men, ärligt talat, jag förstår inte dessa människors frekventa förekomst i spalterna, på den obegripligt usla televisionen, på bloggar och i sociala medier. De som går under namn som Andersson, Petterson, Lundström, <a href="http://nydahlsoccident.blogspot.se/2013/02/om-vardet-av-giganter-i-pygmeernas-tid.html">Nybladh</a> och jag vet inte vad... Vad är det för spöklikt följe av kvartsbildade, nätt och jämt skrivkunniga bysnillen, alltid lika politiskt korrekta, (om än självutnämnda "dissidenter") som linkar fram där?<br />
<br />
Ja, jag medger att jag ofta känner mig kvävd av stanken från dessa zombies. Tack och lov finns det ännu platser där man kan möta alternativ. Linköping är en sådan. Där finns en och annan som skulle kunna göra anspråk på att vara just en gigant. Där finns verkliga dissidenter och snaphanar. Där finns en vital och sant reaktionär miljö. Där kan jag andas fritt.<br />
<br />
Ändå kan jag inte låta bli att tänka med längtan på tider som passerat. På de bortgångna som betydde så mycket, på andliga miljöer som försvunnit. Vad är vi utan en Weininger? Vad är en Žižek mot en Spengler? Vad är en Habermas mot en Evola? Vad är Nya Moderaterna mot Ordine Nuovo?<br />
<br />
Sentimentala tankar, visst, men tankar man måste tillåta sig i en tillvaro där den offentliga mediavärlden vräker tonvis med skräp över oss.<br />
<br />
Nu drar jag mig undan igen. Jag stänger ute denna bedrövliga samtid med en flaska folkkonjak. Dricker i djupa klunkar och sjunker in i Weininger.<br />
<br />
<i>- Erica Sagn</i>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-78267381778806661582013-02-22T00:40:00.001+01:002013-02-22T00:40:21.322+01:00Karin Barbalander: FEMINISTKODEN<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLEvWW27C_nqgg-7YUY85oQ64_FLyooSMx3S2dtRWl2uuUbgw7JVYlKnIMzOvZ3ZKsP5lN1U864_mPhQD_c1xBchXMnZmTTSadAYRSXfph_DkWWT-Dn3GA_KAArrZbnmh5pC7R8S5SBw/s1600/feministkoden.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLEvWW27C_nqgg-7YUY85oQ64_FLyooSMx3S2dtRWl2uuUbgw7JVYlKnIMzOvZ3ZKsP5lN1U864_mPhQD_c1xBchXMnZmTTSadAYRSXfph_DkWWT-Dn3GA_KAArrZbnmh5pC7R8S5SBw/s320/feministkoden.jpg" width="197" /></a></div>
I augusti 2006 mördas en man brutalt av en grupp kvinnliga sociologer och hans granne förs till sjukhus med livshotande skador. Under de följande månaderna rullas ett osannolikt svartsjukedrama upp i medierna - det så kallade Fi!-dramat - där otrohet vävs samman med maktbegär och en blind lydnad inför feminismens dogmer. Lika snabbt tystas hela affären ned igen.<br />
<br />
<i>Feministkoden</i> bygger på en lång rad samtal som Karin Barbalander, författare, journalist och radikalkonservativ debattör, senare förde med den livstidsdömda docenten och Riksdagskandidaten Helga Berge på Hinseberg-fängelset med början i januari 2007.<br />
<br />
Att Berge var en av de ansvariga för händelserna stod bortom alla tvivel. Men i samtalen och under sitt arbete med rättsprotokoll och opublicerat material började Barbalander ana ett mönster, något som fattades i mediebilden och som måste blottläggas för att vi ska kunna förstå det som skedde under den överhettade valkampanjen 2006.<br />
<br />
Detta mönster kallar hon "Feministkoden".<br />
<br />
»Jag har inte blivit så fängslad av en bok sedan Stieg Larssons trilogi.« THE WEEKLY STANDARD<br />
<br />
»Omskakande läsning som stämmer till eftertanke.« BAROMETERN<br />
<br />
<br />
<b>Bandtyp: Klotband</b><br />
<b>Omfång: 678 sidor</b><br />
<b>Pris: 275:-</b><br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-63869193504022496832013-02-21T22:48:00.004+01:002013-02-21T22:48:47.878+01:00W.G. Hüttner: HEMBRÄNT<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPKhnZFiKXP0EyInMYTmcduJZJ-F5CA6B8231bIYspR2MoRqq4COjhitiSdHJnO9EtBIsqrTNaNj4MDk9VvyPb98ZI9qdhorIV7g6IYGufJPpu5VtwwqUXTw2mgwvlloQGcxaw_d1J7w/s1600/BOOTLEG.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPKhnZFiKXP0EyInMYTmcduJZJ-F5CA6B8231bIYspR2MoRqq4COjhitiSdHJnO9EtBIsqrTNaNj4MDk9VvyPb98ZI9qdhorIV7g6IYGufJPpu5VtwwqUXTw2mgwvlloQGcxaw_d1J7w/s320/BOOTLEG.jpg" width="211" /></a></div>
Författaren W.G.Hüttner har sökt upp några av Östergötlands mest bortglömda avkrokar och tagit kontakt med entrepenörer som slagit sig på husbehovsbränningens urgamla konst, en tradition lika pursvensk som Falu Rödfärg. Han har stannat utanför ladugårdar och garage, lyssnat efter mackapärernas rofyllda sus, kondensatorernas stilla droppande och, allra helst, till hembrännarnas egna berättelser.<br />
<br />
Med humor, värme och fackkunskap gör Hüttner ett porträtt av en östgötsk hembränningstradition som genom generationer traderat kunskaper om jästsorter och kolfilter, essensernas fantasieggande värld och hur man bäst döljer finkeldoften från nyfikna grannar. Läsaren får ta del av ömsom humoristiska, ömsom tragiska och djupt engagerande berättelser om civilkurage och folkligt motstånd mot en alltmer abstrakt och hjärtlös överhet.<br />
<br />
Men <i>Hembränt</i> är inte bara ett osedvanligt livfullt bidrag till folklivsforskningen. Boken är också en komplett informationskälla om hemtillverkad sprit, eller <i>slow booze</i> som fenomenet kallas i USA där mikrodestillerierna växer som svampar ur jorden.<br />
<br />
W.G. Hüttner har samlat erfarenheter från fullfjädrade hembrännare samt en rad ledande forskare och konnässörer. <i>Hembränt</i> är späckad med fakta om inköp av jäst, socker och laboratorieutrustning, destillationsprocesser, smaksättning och distribution. Dessutom innehåller boken avsnitt om miljöaspekter och juridik samt sprittillverkningens historia i vårt land.<br />
<br />
Allt fler har blivit medvetna om att det finns mycket pengar att spara för den som investerar i en egen apparat och sätter igång husbehovstillverkning. <i>Hembränt</i> är en nyttig bok som ger värdefull insikt för alla som intresserar sig för hemtillverkat brännvin. <i>Hembränt</i> vänder sig till många slags läsare. Amatören som köper sig en dunk i slutet på månaden, entusiasten som skaffat sig en liten mackapär och proffset som arbetar i stor skala - alla har de något att hämta i <i>Hembränt.</i><br />
<i><br /></i>
<i><br /></i>
<b>Bandtyp: Danskt band</b><br />
<b>Omfång: 228 sidor</b><br />
<b>Pris: 210:-</b><br />
<br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-20412353401668776822013-02-21T19:37:00.002+01:002013-02-21T19:37:31.094+01:00Arne Chosfer och Tutte Wachtmeister: LAT OCH NÄCK. EN DIALOG OM KÄRLEK, GOLF OCH MÄNNISKANS VÄRDE<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6lArqhxfjiMV61tXpm5UVgPoNzT778EAUI9cM715xjmwq8DqpLxHoKjXbKdVWiI8tz76lSjhel_m-OOc-dvn0CE1NDK5i9zwG7qFiqE05oot9JyuGl9l1fra_bIOnRGdGeewQP5BsnQ/s1600/lat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6lArqhxfjiMV61tXpm5UVgPoNzT778EAUI9cM715xjmwq8DqpLxHoKjXbKdVWiI8tz76lSjhel_m-OOc-dvn0CE1NDK5i9zwG7qFiqE05oot9JyuGl9l1fra_bIOnRGdGeewQP5BsnQ/s320/lat.jpg" width="229" /></a></div>
Under drygt ett år brevväxlar vännerna Arne Chosfer och Tutte Wachtmeister om skiftande och aktuella frågor. Det är inte långt mellan Marbella och Saragossa där de bor, men dialogen spänner över vida områden. Golfen och livet. Kärleken och kvinnan. Ruset och livsglädjen. De skriver också om det utsatta livet som exilsvenskar: hånade och hatade av det socialdemokratiska etablissemanget men också om glädjen i det dagliga arbetet med organisationer som Utlandssvenskarnas Tronföljarfond och Exilsvenskar Utan Gränser. I det ideella arbetet har både Chosfer och Wachtmeister funnit en djupare mening och existentiell förankring i en undanglidande samtid. Boken innehåller också en sprittande kärleksförklaring till den urbana nudismen och det avslutande kapitlet utgör en tvåstämmig hyllningssång till den återfunna lättjan. <i>Lat och näck</i> blandar det personliga med det politiska och estetiska i ett engagerat samtal om vår tids mest angelägna frågor.<br />
<br />
<b>Bandtyp:<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>Linnetrådhäftad</b><br />
<b>Omfång:<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>172 sidor</b><br />
<b>Pris:<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>225:-</b><br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-73401092592651878542012-12-05T16:49:00.001+01:002012-12-05T16:49:34.253+01:00Bengt Fram: NYA BEKÄNNELSER<br />
<i>Bengt Fram utkommer inom kort med en ny bok, ett slags fortsättning på den uppmärksammade </i>En sanningssägares bekännelser<i>. Claës Baugh, arkeolog verksam vid Linköpings universitet, har läst den.</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwrLfgasTBUtRNhd1YNP6AydSWyBfgQDIqDFR8PyEcIPCqEoeR_-umIIdUFFy-viiuux10fZo9GnGoBgwjOzeJlO5jK44apyqcLDMwiEA7eD_W9mUIgUvHl8717EdYXPqgRJtn3B5GJA/s1600/framnybok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwrLfgasTBUtRNhd1YNP6AydSWyBfgQDIqDFR8PyEcIPCqEoeR_-umIIdUFFy-viiuux10fZo9GnGoBgwjOzeJlO5jK44apyqcLDMwiEA7eD_W9mUIgUvHl8717EdYXPqgRJtn3B5GJA/s320/framnybok.jpg" width="226" /></a></div>
<br />
Första gången jag stötte på Bengt Frams namn måste ha varit någon gång runt 2009 när jag nyss flyttat till Linköping. Vi hade ingen kontakt men alla kände till "Tankesmedjan Wereds vådligheter", "Anark förlag", "Nätverket Hedonistisk höger" samt en massa andra sammanhang där Bengt Fram hade en framträdande roll, inte minst den uppmärksammade enmansidskriften <a href="http://www.ostragotalandsfriavidder.blogspot.com/">Östra Götalands fria vidder</a>. Fram skrev mycket och han skrev överallt, med en närmast hypoman frenesi, mångsidighet och produktivitet. Han engagerade sig i den radikalkonservativa saken, han debatterade med ideala misogyner och anarkiska jihadister, och mot dem. Han skrev om vikingar och feminister samt - naturligtvis - om Östergötlands äldsta historia och östgoternas urhem (som han lokaliserat till sin egen bakgård i Hjulsbro). Alltför kontroversiell och stridbar för att passa in i 08-parnassens TV-soffor och radioprogram eller den akademiska världens snöpta diskurser blev han likväl något av den underjordiska, intellektuella scenens maskot.<br />
<br />
Avfallet kom med en serie artiklar publicerade på Facebook, där Fram beskrev en resa till norra Korea och sin omvändelse till Juche. Den radikalkonservative kämpen Bengt Fram kom ut som kompromisslös historiematerialist och koreansk suprematist. Alltför ovillig att kompromissa med sina ideal uteslöts Bengt Fram snart från Kommunistiska Partiet och Svensk-koreanska föreningen, där han funnit en tillfällig hemvist. Detta följdes av ursinniniga uppgörelser med "defaitister, krämarliberala stjärtgossar, feminister, entrister, revisionister och gerontofober" vilka fick till följd att ingen längre ville ha med Fram att göra.<br />
<br />
Bengt Fram skildrade sin omvändelse i den uppmärksammade småskrift med titeln <i>En sanningssägares bekännelser</i> som utkom tidigare i år. Ett arbete som han nu kallar "ett intellektuellt självmord". Han beskriver tiden efter utgivningen som "en golgatavandring", "en vandring i dödsskuggans dal" och "en tid i helvetet". Kanske låter det dramatiskt i överkant - men den lilla boken satte i gång ett veritabelt drev mot den pensionerade gymnasieadjunkten, en hatkampanj som saknar sitt motstycke. Ja, den behandling han tvingades utstå för osökt tankarna till 30-talets Tyskland. Utfryst, förföljd och trakasserad drog han sig tillbaka för att ägna sig åt intensifierad självkritik.<br />
<br />
Den bok,<i> Nya bekännelser</i>, som jag haft förmånen att få läsa i manuskript, beskriver frukten av denna introspektion och skildrar en radikal omvärdering av alla ståndpunkter som Bengt Fram tidigare förfäktat. Fram är lika stridbar som alltid och han skriver med samma medryckande självförtroende - men här finns också en alldeles ny, ödmjuk och innerlig, ton som ger texten en säregen timbre:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
När jag läser om mina tidigare böcker, vilket jag har för vana att göra kring varje månadsskifte, finner jag förvisso ett och annat som inte är så dumt. Ja, där finns sidor som också vid den etthundrafemtionde omläsningen får mina ögon att tåras av glädje och stolthet. Men här finns också rader jag idag inte kan stå för. Jag skrev till exempel att jag bestämde mig för att stödja Kim Il Sung och Juche. Vad betyder det? Betyder det att jag ställer mig bakom staten Nordkorea och dess ideologi? Jag skrev att det är juche som enar och leder det koreanska folket. Men vad ska vi göra med sydkoreanerna? Vad ska vi göra av dem som har en annorlunda trosuppfattning eller inte tror alls? När jag läser essän "Att knäcka ägg i Seoul" rodnar jag av skam. Så mycket dumhet och naivitet! </blockquote>
<br />
Det krävs både mod och integritet för att kunna skriva något sådant idag. Men budskapet i <i>Nya bekännelser</i> handlar om något annat än dekonstruktion och ruelse. Här visar sig nämligen också den obändiga, framåtriktade kraft som kännetecknat allt som Bengt Fram företagit sig under ett långt liv lika stark och passionerad som någonsin tidigare. I bokens sista kapitel beskriver han sitt engagemang i den nystartade Östgötska Korpelarörelse där han nu är verksam som predikant.<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
Hur många lördagar har jag inte stått utanför Systembolagen i Linköping. Här har jag delat ut pamfletter om våra östgotiska förfäder, om krämarliberalismens faror och den tilltagande gerontofobin. Här har jag sålt småskrifter och romaner. Vid dessa Helvetets portar, i förgården till Mammons tempel har jag försökt möta mina bröder och systrar öga mot öga. "Pärlor för svin", brukade jag tänka. Hur annorlunda är det inte idag, när jag istället förkunnar den stundande Himmelsfärden, Helvetets verklighet och möjligheten till omvändelse. </blockquote>
<br />
<h1 class="firstHeading" id="firstHeading" style="background-image: none; border-bottom-color: rgb(170, 170, 170); border-bottom-style: solid; border-bottom-width: 1px; font-family: sans-serif; font-size: 1.6em; font-weight: normal; line-height: 1.2em; margin: 0px 0px 0.1em; overflow: hidden; padding-bottom: 0px; padding-top: 0px;">
<div style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium; line-height: normal;">
Hur man än ser på Bengt Frams utveckling, torde ingen människa med ögon att se och öron att höra kunna förneka att hans självbiografiska texter hör till det allra märkligaste och mest läsvärda i denna genre. </div>
<div>
<br /></div>
</h1>
<br />
<br />
<br />
<b>Bengt Fram</b><br />
<b><span style="font-size: large;">Nya bekännelser</span></b><br />
<b>Omfång: 25 sidor</b><br />
<b>Bandtyp: Trådhäftad</b><br />
<b>Pris: 50:-</b><br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-16445608393774341092012-09-05T17:57:00.001+02:002012-09-05T17:57:05.404+02:00Bengt Fram: En sanningssägares bekännelser<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ8WHI8HmHRgEQHl8sKnBydnmyQJZJUokuqYlOLVRqHTXrwCZokisj52hLN_ZnH6h0x428u-vlrmg4eFwrXaJC-SAFeUvO_lka0E0F97SqFEDWHz4BgkThtMDA6fXMxptpq5LIApnb6Q/s1600/Frambok.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ8WHI8HmHRgEQHl8sKnBydnmyQJZJUokuqYlOLVRqHTXrwCZokisj52hLN_ZnH6h0x428u-vlrmg4eFwrXaJC-SAFeUvO_lka0E0F97SqFEDWHz4BgkThtMDA6fXMxptpq5LIApnb6Q/s320/Frambok.jpg" width="226" /></a>Bengt Fram, pensionerad gymnasieadjunkt, arkeolog, samhällsdebattör och kulturskribent, var känd som en av Sveriges mest egensinniga och stridbara debattörer. Hans radikalkonservativa, i ordets bästa mening ultrareaktionära, hållning gjorde honom till paria i våra politikst korrekta medier. Genom sin blogg och en serie böcker utgivna på Linköpingsförlaget Anark lyckades han ändå göra sin märgfulla stämma hörd i samtidens skränande och plattitydbemängda debatter. Med åren kom han att, tillsammans med sin vän och vapendragare Kurt Wered, framstå som något av en grå eminens inom den svenska intelligentian. Ja, inom olika högermiljöer kom han närmast att älskas ihjäl och det är mot den bakgrunden man måste förstå hans <i>apostas</i>.<br />
<br />
Under våren 2012 publicerade Bengt Fram en serie miniessäer på Facebook, där han uppgav att besök i Demokratiska folkrepubliken Korea gjort honom till anhängare av juche, den marxist-leninistiska riktining som utformats av landets vördade ledare, den evige presidenten Kim Il Sung. Detta blev början på en lång intellektuell snedtändning hos Bengt Frams publik som inom kort förvandlade honom från en radikalhögerns gunstling till en paria i hela det underjordiska kultursverige. Hans motvilja att kompromissa med sina ideal gjorde honom kort därefter till persona non grata också inom den svenska vänstern; efter en intensiv förtalskampanj i s.k. sociala medier uteslöts Bengt Fram ur Kommunistiska Partiet.<br />
<br />
I den djupt personliga bekännelseskrift med titeln <i>En sanningssägares bekännelser</i> som nu utkommer gör Bengt Fram definitivt upp med både den radikalkonservativa miljön och den svenska marxism-leninismen samt redogör för de underliggande orsakerna till sitt avfall. Han argumenterar övertygande för att båda dessa rörelser genomsyras av "kryptofeminism, krämarliberal defaitism och gerontofobi". I ett gripande avsnitt berättar också Fram om sin bakgrund och sina övertygelser, om det pris han fått betala i form av ekonomisk skuldsättning, utbrändhet och vägen till socialkontoret.<br />
<br />
Det mest värdefulla med boken är ändå skildringen av hur ett konsekvent fasthållande vid några grundläggande idéer: anti-feminsim, östgötsk identitetarianism och gerontokratiska ideal, kan leda till vad som för en utomstående kan förefalla oförenliga ställningstaganden. Efter att ha läst <i>En sanningssägares bekännelser</i> är det omöjligt att avfärda Bengt Frams politiska väg, med dess olika stationer som en opportunists strategiska allianser. Snarare är det en luttrad idealist som här tar till orda.<br />
<br />
Bengt Fram<br />
<span style="font-size: large;">En sanningssägares bekännelser</span><br />
Omfång: 45 sidor<br />
Bandtyp: Trådhäftad<br />
Pris: 50:-<br />
Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-73005293912957836842012-02-13T22:16:00.003+01:002012-02-13T22:19:44.402+01:00Bengt Fram om den svenska debatten - i rysk TV<span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif;"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLWsJEiF1XA3h4U_IMBrsU38TX3OUQoHaNqIZFJHwul5Zf8kPnNbn07ZUX5OqWLG4nNmh3qVUKW5Y0oKwDpbfgQ-DG-E4xK-ObRFthG9WsHrsEJ7c6NSwJCSSAlwv-_rf1t4HVC7lAhg/s1600/framtv.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLWsJEiF1XA3h4U_IMBrsU38TX3OUQoHaNqIZFJHwul5Zf8kPnNbn07ZUX5OqWLG4nNmh3qVUKW5Y0oKwDpbfgQ-DG-E4xK-ObRFthG9WsHrsEJ7c6NSwJCSSAlwv-_rf1t4HVC7lAhg/s320/framtv.jpg" width="320" /></a></span></div><span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;">Det svenska politiska debatten har atrofierat och dött sotdöden. Den som ännu tar den på allvar bekräftar därmed sin egen oförmåga till självständigt tänkande. I en situation där de etablerade åttklöverpartierna har liknande åsikter i alla viktiga politiska frågor, framstår bilden av en konflikt mellan ”höger” och ”vänster” som en illusion med ideologisk funktion.</span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;">Situationen är likartad i ett flertal europeiska länder, och det är med tanke på en internationell publik som Bengt Fram, välkänd för alla läsare av denna blogg, dissekerar den svenska debatten. Att intervjun har utförts av <a href="http://www.guardian.co.uk/media/2012/jan/25/wikileaks-julian-assange-russian-tv">Russia Today</a> snarare än av någon västerländsk TV-kanal, bekräftar för övrigt många av Frams påståenden. </span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;">Fram beskriver hur europeisk höger och vänster närmat sig varandra, och anammat det han kallar en dominerande ideologi. Denna ideologi bygger på "krämarliberalism, galopperande feminism och ett demokratikramande som gått i taket". Den bygger också på tron på öppna gränser, minskad nationell suveränitet och det positiva med utplåningen av lokala etniska konklaver, som till exempel den östgötska-gotiska. För att dölja att de etablerade partierna enats om en dominerande ideologi tjänar alltså den påstådda konflikten mellan ”höger” och ”vänster” en ideologisk funktion. Och därmed är vi framme vid Frams vision av en ofrånkomlig och stegrad spänning mellan geronter och yngre pretendenter. En konflikt som, i Bengt Frams historiefilosofi, alltid genomsyrat det västerländska projektet men som först nu blivit den enda och helt avgörande kraft som vrider förändringens hjul, de senaste decennierna i ett alltmer besinningslöst tempo. </span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;">Dagens frontlinje går inte mellan raser, klasser eller nationer - det handlar om ett <i>generationernas </i>krig. </span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;">En viktig iakttagelse Fram gör är att dagens opposition, i form av geronternas motstånd, existerar helt och hållet utanför systemet. Partier som Östgötska Befrielsefronten (R) hotas av förbud och oliktänkande (till exempel representanter för Östgötaskolan) tillåts idag inte verka inom akademin och media på ett sätt som gårdagens kommunister och fascister kunde, och dagens feminister på ett skickligt sätt utnyttjar. </span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;">Fram noterar också att detta är en subtil form av totalitarism; man erbjuder väljarna två alternativ men i grunden finns det inga skillnader mellan Vänstersossar och Högersossar. Han visar också hur den dominerande ideologin bygger på en negativ inställning till folkets förmåga att avgöra politiken genom folkomröstningar.Liknande manipulering identifierar han i media, där folkligt missnöje i Syrien ges betydligt större utrymme än missnöje på Östgötaslätten, eller de seniorer som dagligen samlas för att manifestera sitt missnöje med pensionsbromsen. </span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: inherit; font-size: 14px; line-height: 18px;">Sammantaget är det en imponerande intervju, där Fram är lika koncis och retoriskt effektiv som alltid. Den rekommenderas varmt.</span><br />
<div style="font-size: 14px; line-height: 18px;"><span style="color: #333333; font-family: arial, sans-serif;"><br />
</span></div>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-4779192316490676802012-01-26T15:30:00.000+01:002012-01-26T15:30:13.415+01:00Mot tystnad och frihet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx120nUsbZJZM5EFwiURrk-8ZyyC5YfiOfmxpOeJ-MYlsrhzDcQUi-xW27vlRK_KUx1BcNNY2VKJi2N9uCAlaCucROHumDFZ3rfLLAHkx8GFVn0Pq-zTog9KIffcid9ONCmKGD1kyxMA/s1600/hermit.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx120nUsbZJZM5EFwiURrk-8ZyyC5YfiOfmxpOeJ-MYlsrhzDcQUi-xW27vlRK_KUx1BcNNY2VKJi2N9uCAlaCucROHumDFZ3rfLLAHkx8GFVn0Pq-zTog9KIffcid9ONCmKGD1kyxMA/s320/hermit.gif" width="284" /></a></div>Krämarliberaler, feminister av alla de slag, demokratikramare... Nej, jag orkar inte längre tala inför den förfäade, fördummade och förfulade samtiden. Nu drar jag mig tillbaka till tystnaden och friden vid Roxens strand, en gång för alla. I sällskap med Weininger, Spengler och andra otidsenliga valfrändskaper ska jag tillbringa mina sista år. Jag har sagt upp prenumerationerna och abonnemangen. Modemet ska jag låta gå i sjön. Att vända sin samtid ryggen är i sanning den högsta livskonst. Jag har väntat alltför länge med att praktisera den.Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-32091608935184654332012-01-19T12:22:00.000+01:002012-01-19T12:22:58.157+01:00Solitära tankar 4: Musikens tröst i en förfäad tid<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Schopenhauer visste sannerligen vad han talade om. I denna dystra tid söker jag det nödvändiga livsmodet i musiken. Där, och endast där, finner jag en stunds respit från den förfulade, fördummade och förfäade samtiden.<object width="320" height="266" class="BLOGGER-youtube-video" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0" data-thumbnail-src="http://0.gvt0.com/vi/iQodo_W2lZA/0.jpg"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/iQodo_W2lZA&fs=1&source=uds" /><param name="bgcolor" value="#FFFFFF" /><embed width="320" height="266" src="http://www.youtube.com/v/iQodo_W2lZA&fs=1&source=uds" type="application/x-shockwave-flash"></embed></object></div>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-14113365496616077372012-01-16T18:13:00.000+01:002012-01-16T18:13:39.477+01:00Solitära tankar 3: En ichtyofils acedia<span lang="">Nej, detta år började sannerligen inte bra. Omgivningens dumhet och misstänksamhet tycks tillta för varje år. Vad tjänar det till att skriva i en tid som denna? Varför skrika sig hes i krämarliberalismens öken, detta effeminerade ödeland? <br />
<br />
Jag gitter inte skriva, inte ägna mig åt pistolskytte eller ens fiske. Jag är sålunda i samklang med denna bedrövliga samtid, ansatt av föruttnelse och upplösning, håglöshet och avsmak. <br />
<br />
Ändå noterar jag att antalet hängivna läsare av denna blogg ständigt ökar. För dem bjuder jag idag på ett utdrag ur min bok <a href="http://weredsvadligheter.blogspot.com/2010/05/en-morgonpigg-icthyofils-betraktelser.html">En morgonpigg ichtyofils betraktelser</a> Denna förskräckliga januari är det obegripligt att det faktiskt var jag som formulerade dessa rader. <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXmHrd5JbkK_mkX7CqtSICi3WoLVd_-4b4EUWpotfnVIcf6A5f6Pa9jO_RllOAakt66uFDtKbfqycxmuJ8EEfUwTAI3knz5Y-yk7XO49jbS_1GHCcR9csA1CHLkkMghHo1Lt8R5w8SSQ/s1600/ichtyofil.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="208" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXmHrd5JbkK_mkX7CqtSICi3WoLVd_-4b4EUWpotfnVIcf6A5f6Pa9jO_RllOAakt66uFDtKbfqycxmuJ8EEfUwTAI3knz5Y-yk7XO49jbS_1GHCcR9csA1CHLkkMghHo1Lt8R5w8SSQ/s320/ichtyofil.jpg" width="320" /></a></div><em>Denna besynnerliga vinter har isen ännu inte lagt sig på Roxen. Jag ser det som ett illavarslande järtecken, en påminnelse om vad den stora Traditionen alltid vetat om de dekadenta, undergångsdömda kulturernas sista dagar. Men skam den som ger tappt för defitismens perversa lockelse.</em><br />
<em> </em><br />
<em> I morse drog jag därför på sjöstövlarna och vadade ut ett stycke. Som jag ser det, är nämligen aspljustring den mest fascinerande syssla man kan tänka sig. Tvärtemot vad mången landkrabba fått för sig, är nämligen aspen en mycket intelligent fisk och ljustrarens kamp med en gammelasp, som kan pågå flera timmar, har inslag av såväl gladiatorspel som schack. </em><br />
<em> </em><br />
<em>Just detta kombinerade krav på styrka, uthållighet, mod och intelligens gör ljustringen till en verkligt</em> maskulin <em>syssla. I denna effeminerade tid är det därför inte underligt att detta slags fiske lockar så många män som fått nog av av krämarliberalismens parfymerade förströelser och feminismens rasande erinnyer. Lägg därtill den outtalade men omisskänligt homoerotiska atmosfär som vilar över ljustringen och man förstår dess attraktion.</em> </span>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-46689149542211936112012-01-11T18:33:00.000+01:002012-01-11T18:33:39.404+01:00Lögn och förbannad dikt. Crister Enebär läser Stefan Storcks "Verkmästarens son"<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2SolVklNR1GcG4u-5no-gFjUhIrqKTDXA54zO6w3LATqJrUI9Ns2IdKjAgvzW85wfM2Vq5-QtJjvGsOI13g-iORge2IyezP2VRiFij8DY8Yo33UEZQnem-kyljZvSdnn61md4J0MKGg/s1600/STORCK.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2SolVklNR1GcG4u-5no-gFjUhIrqKTDXA54zO6w3LATqJrUI9Ns2IdKjAgvzW85wfM2Vq5-QtJjvGsOI13g-iORge2IyezP2VRiFij8DY8Yo33UEZQnem-kyljZvSdnn61md4J0MKGg/s1600/STORCK.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2SolVklNR1GcG4u-5no-gFjUhIrqKTDXA54zO6w3LATqJrUI9Ns2IdKjAgvzW85wfM2Vq5-QtJjvGsOI13g-iORge2IyezP2VRiFij8DY8Yo33UEZQnem-kyljZvSdnn61md4J0MKGg/s320/STORCK.jpg" width="228" /></a>Ordet "bokflod" har alltid förefallit mig en smula larvigt när man talar om den svenska bokutgivningen. Om man nu nödvändigtvis måste använda maritima liknelser handlar det väl snarare om en trögflytande rännil i ett avloppsrör eller en knappt märkbar ristning i den i övrigt stillastående dypöl som utgör det svenska "kulturlivet", <br />
<br />
Men något har hänt och med en obehaglig regelbundenhet har den läsande allmänheten på senare år drabbats av veritabla <i>tsunami </i>av "uppgörelselitteratur". De direkta offren för denna osmakliga kombination av narcissism, illvilja och skrivklåda är inte sällan kända och etablerade författare som Kerstin Thorvall, Stig Claesson och Anna Wahlgren, för att ta några namn ur högen. Per Wästberg sägs stå på tur och man borde väl därför inte förvånas över att Kurt Wered nu drabbas av en (styv)sons vrede. <br />
<br />
Läsningen av Stefan Storcks <em>Verkmästarens son</em> var ändå något av en chock. Sällan eller aldrig har jag läst en bok fylld av ett sådant oresonligt och gränslöst hat mot en förälder. Det är inte fråga om en offentlig avrättning, utan om ett utdraget lustmord med tydliga sadistiska övertoner. Jag finner det därför nästan omöjligt att diskutera boken som ett litterärt specimen och kommer istället att tala klarspråk om dess innehåll och (o)moral.<br />
<br />
För så här är det ju: om endast en tiondel av det som sägs i <em>Verkmästarens son</em> var sant, så innebar det att Kurt Wered är slut. Han skulle förlora all trovärdighet på samtliga områden där han gjort sig ett namn. Som romanförfattare och debattör, som tänkare och fotograf, som förläggare och fri intellektuell. De påstådda lögnerna, idéstölderna och plagiaten är alltför grova. Ansvarslösheten och lättsinnet alltför stort. Därtill beskrivs privatpersonen Kurt Wered som en närmast patologisk lögnare, en högfärdig och alkoholiserad autodidakt som på ett närmast mirakulöst sätt lyckas få allting om bakfoten, en patetisk småfifflare som sedan han blev uppsagd från sin blygsamma tjänst på SAAB tillbringade den mesta tiden på LHC:s hemmamatcher eller den lokala pizzerian i Hjulsbro. En gift man som i åratal generar sin familj med påstådda homoerotiska bravader och som, när den obegripligt tålmodiga hustrun till slut får nog, helt tycks försvinna in i en dimmig värld av grandiosa fantasier. <br />
<br />
Lyckligtvis är inget av detta sant. <br />
<br />
Jag är part i målet, visst. Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag håller Kurt Wered för en av våra främsta intellektuella, därtill en man med ovanlig personlig resning och andlig integritet. En sådan främmande fågel har naturligtvis fått utstå åtskilligt spott och spe av tuppkycklingarna i ankdammen och jag har aldrig tvekat att stå upp för hans sak. Till mina käraste minnen hör vänligheten och den närmaste försynta framtoningen hos den man som otaliga gånger tagit emot mig i diktarstugan vid Roxen. <br />
<br />
Det är inte utan att man undrar vilka dunkla krafter som drivit Stefan Storck till att skriva <em>Verkmästarens son</em>. Dessvärre är det också en bok som i sin närmast patologiska cynism och grymma fingertoppskänslighet spelar på några av samtidens allra snaskigaste och snuskigaste tendenser. <br />
<br />
Rent stilistiskt håller boken betydligt högre klass än det mesta av det spekulativa skvaller som i dag prånglas ut av bokmarknadens sutenörer. Den är förvisso fragmentarisk och just så osammanhängande och sårig som ett autentiskt dokument skulle vara. Vore det inte för det lömska anspråket på autenticitet skulle <em>Verkmästarens son</em> till och med kunna läsas som en skickligt skriven roman. <br />
<br />
Men vad det handlar om är alltså inget annat än förtal. Grymt och infamt. Lyckligtvis är anklagelserna alltför befängda och nidbilden alltför grotesk för att kunna överyga någon. När den första chocken lagt sig återstår därför bara en mild sorg och en fråga. Vad driver något till att begå ett sådant vansinnesdåd som <em>Verkmästarens son</em>?Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-60319933837334540.post-45353513542209216692012-01-06T23:55:00.000+01:002012-01-06T23:55:11.517+01:00Stefan Hammarén tilldelas Kurt Weredsamfundets stora medalj<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZAuIcuwU7k1o1HrXUrYT8D5AVN87OoHWmVZTQSGmnjQUf_P53RfWcnm7e6s9MGRfwJbRYPAsQ-DBRc0uLAdAKwSZwmR20rUSBAtNEUSmXe1474JWpjtGGtsJzBjJLRt1ixKria_USMA/s1600/menu.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZAuIcuwU7k1o1HrXUrYT8D5AVN87OoHWmVZTQSGmnjQUf_P53RfWcnm7e6s9MGRfwJbRYPAsQ-DBRc0uLAdAKwSZwmR20rUSBAtNEUSmXe1474JWpjtGGtsJzBjJLRt1ixKria_USMA/s320/menu.jpg" width="206" /></a>Spänningen var på topp bland det hundratal medlemmar som samlats till Kurt Weredsamfundets årsmöte på Livgrenadjärmässens festvåning i Linköping denna trettondagsafton. Efter den sedvanligt överdådiga lunchen, serverad av kosacker från Terek, stillnade sorlet och allas blickar vändes mot honnörsbordet. På slaget 15.00 klingade så prisnämndens ordförande, litteraturkritikern Crister Enebär, i sitt monogramprydda glas och tillkännagav helt kort:</div><br />
"Årets mottagare av Kurt Weredsamfundets stora medalj är Stefan Hammarén."<br />
<br />
Efter ett ögonblicks tystnad bröt så det stora jublet ut. Det tog åtskilliga minuter innan Enebär kunde fortsätta med att läsa upp prisnämndens motivering, först på svenska, sedan franska, engelska, tyska och, som en hyllning till årets pristagare, malmfylld finlandssvenska:<br />
<br />
"Stefan Hammarén tilldelas Kurt Weredsamfundets stora medalj för år 2012 jämte en prissumma om 25.000 kronor för ett författarskap som på ett föredömligt och kompromisslöst sätt exemplifierar den anarkiska jihadismens och idealiska misogyniens högsta principer genom prosans klarhet och poesiens förtätning. Han är också en uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare; en utforskare av mänsklig storhet i en period av kulturellt och samhälleligt förfall, som i talrika och sinnrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet. I hans författarskap möts det finlandsvenska och det östgotiska i en sällsam syntes. I sin samtidskritik frilägger han avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum som han med skepsis, hetta och visionär kraft gjort till sitt speciella motiv i en splittrad civilisation."<br />
<br />
Det är svårt att tänka sig en värdigare mottagare av detta ganska nyinstiftade men redan ytterst prestigefyllda pris. I hela sitt författarskap har Hammarén givit uttryck för ett slags idealisk misogyni <i>avant la lettre</i> och även på andra sätt verkat i Kurt Wereds anda. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglnWTkHomPxNETCMS3yQft_Z-NRJCuHlJqARmWe51iaM7UqQmaewuDGmeUAiv4GClG5UegM5LpfBWT0JfZ25HVdK1txKCnWrFe3Hum8IXRIwHMguirRGw-OMEgjo4euID6f_WwdGrgJw/s1600/stormedalj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglnWTkHomPxNETCMS3yQft_Z-NRJCuHlJqARmWe51iaM7UqQmaewuDGmeUAiv4GClG5UegM5LpfBWT0JfZ25HVdK1txKCnWrFe3Hum8IXRIwHMguirRGw-OMEgjo4euID6f_WwdGrgJw/s320/stormedalj.jpg" width="317" /></a></div>Kurt Weredhttp://www.blogger.com/profile/07354192265061945730noreply@blogger.com0