torsdag 11 november 2010

Thomas Bergsjöö: Gustav VI Adolf: Den vällustige monarken


Inom kort utkommer Thomas Bergsjöös stora biografi om "gamle kungen", Gustav VI Adolf, skriven tillsammans med Karin Barbalander och Sten Hedman. Crister Enebär har läst den och vi återger här hans recension.

Anekdoter om kungligheter har ingått i berättarkulturen sedan urminnes tid. Det senaste tillskottet handlar om den gamle kungen: Gustav VI Adolf. Den vällustige monarken av journalisten Thomas Bergsjöö och som i dagarna ges ut av det uppkäftiga Linköpingsförlaget Anark. Låt mig säga det med en gång: det här är en mycket bra bok, en angelägen bok. En bok som ställer de verkligt intressanta frågorna. En bok som skiljer sig från de dussinprodukter i genren som idag konsumeras av en historielös masspublik.

Det börjar ganska konventionellt och första hälften av boken är föga uppseendeväckande. Vi får följa kungen under barn- och ungdomen. Alla fakta är välkända, utom kanske den detaljerade redogörelsen för kungens morfar, storhertig Fredrik I av Baden och dennes fascinerande privatliv. Men sedan hettar det till. Andra hälften domineras nämligen av en fascinerande beskrivning av hur kungens lika färgstarka som ljusskygga vänner ordnade överdådiga fester med nakna sällskapsdamer och strippor, hur kungen under decennier festade på svartklubbar och bordeller runt Medelhavet samt agerade på ett sätt som på alla vis
står i skarp kontrast till den gängse bilden av en försynt amatörarkeolog.

Egentligen handlar denna del av boken mindre om kungen än om vad hans vänner haft för sig, men ändå – den bild vi får av statschefen är i sanning uppfriskande. Den lite träaktige folkhemsregenten framstår i Bergsjöös skildring som en libertin av ett slag som vi inte varit bortskämda med på dessa breddgrader.

Det är måhända småaktigt att ta upp frågor om källkritik men det är kanske lika bra att förekomma de invändningar som i en bigott tid som denna säkert kommer att riktas mot boken. Några enkla frågor kan illustrera de skenbara problemen. Finns det en tendens? Svar: ja, bokens syfte är att korrigera bilden av Gustav VI Adolf, och, utan snaskighet men med stor inlevelse, skildra en libertinsk livsstil som hör till en svunnen värld. Är källorna pålitliga? Svar: ofta omöjligt att avgöra eftersom upphovsmännen till de talrika brev och dagböcker som citeras sedan länge är döda och dessutom av en sådan vandel att källvärdet är svårt att bedöma. Hur är det med samtidigheten? Svar: Den är ofta påfallande stark. Det ligger ofta bara några timmar eller dagar mellan händelserna ifråga och det tillfälle när de nedtecknats (som i fallet med den orgie på Capri 1915 som beskrevs av värden själv, Jacques d'Adelswärd-Fersen, i ett brev till Aleister Crowley).

Om jag har någon invändning, gäller den snarare själva den utförlighet med vilken Bergsjöö beskriver den kungliga vällusten. De detaljerade beskrivningarna riskerar emellanåt att bli lika tradiga som Markis de Sades mekaniska orgier (Markisen tycks för övrigt ha varit en betydelsefull valfrändskap och inspiratör för kronprins Gustaf Adolf.) Men varje gång jag frestats att lägga ifrån mig boken hettar det till, som när Bergsjöö hävdar att den nytillträdde kungen under ett ömt ögonblick med ett par utpekade älskarinnor ska ha fantiserat om att rymma med dem till Las Vegas. Och de talrika historierna om hur Louise Mountbatten, som i livsaptit och sinne för livets goda inte tycks ha stått sin make efter, på 1930-talet förestod ett "lusthus" på Stockholms slott för tankarna till en Suetonius.

Märk väl: jag säger inte att uppgifterna är sanna. Jag har ingen aning om vad kungen gjort på bordeller i Stockholm, Athen och Capri. Det finns inte längre några spår av de svarta mässor som Gustav VI Adolf presiderade över i tronsalen i sin egenskap av den satanistiska Serafimerordens stormästare. Bergsjöö kan givetvis inte bevisa sina påståenden på ett sätt som skulle tillfredsställa pedantiska felfinnare. Boken möter dock alla rimliga krav på intersubjektiv prövbarhet som krävs för att den skall kunna tas på allvar.

Slutsats: Gustav VI Adolf. Den vällustige monarken är ett imponerande lärdomsprov som breddar och fördjupar bilden av en missförstådd regent. Den lär oss åtskilligt om det slags, i ordets idealiska mening, aristokratiska hedonism som står i en så beklämmande tydlig kontrast till PK-samhällets nivellerade syn på njutning och naturlig hierarki. Boken är därtill den skriven på en högst njutbar prosa. Den vällustige monarken är, med andra ord, något så ovanligt som en provocerande och tankeväckande biografi.

Thomas Bergsjöö (med Karin Barbalander och Sten Hedman)
Gustav VI Adolf: Den vällustige monarken
Omfång: 578 sidor
Bandtyp: Klotband
Pris: 395:-