Martin Ohms: I HUVUDET PÅ EN RETROGARDIST

Ur Crister Enebärs förord:

Martin Ohms är något så ovanligt som professor i klinisk estetik och har under de senaste två decennierna medverkat som sakkunnig i en mängd uppmärksammade kulturdebatter i Sverige, bland annat om de senaste årens många besynnerliga nyckelromaner. Genom dessa utredningar har Ohms utvecklat kontakter med ett tjugotal grovt urartade konstnärer, musiker och författare, som efter debatterna fördjupats i mångåriga samtal och intervjuer. Parallellt har han forskat om patologisk avsaknad av smak, och bland annat studerat fallbeskrivningar om såväl kända konceptkonstnärer som nyromantiska målare.

I sin nya bok  I huvudet på en retrogardist gör han nu ett ambitiöst försök att sammanfatta sina erfarenheter i något som närmast kan beskrivas som en populärvetenskaplig betraktelse över den urartade estetens psykologi. Syftet är, enligt Ohms, att komma bakom kultursidornas, tidskrifternas och bloggvärldens schablonbilder. Han vill förstå människan bakom myten om monstret, bland annat i avsikt att bidra med kunskap om hur samhället kan ingripa och förhindra att unga människor med riskbeteenden utvecklas till kronisk parasitism, estetisk blindhet och kompulsiv försumpning av kulturlivet.

Ohms konstaterar att det finns mängder av teorier och diagnoser om retrogardism men förespråkar själv den bestämda uppfattningen att alla retrogardister utvecklat ett utagerande av sexuella våldsfantasier och en urartad skönhetsuppfattning utifrån en känslomässig isolering under uppväxten. Alla symbolister och nyromantiker har enligt Ohms saknat en kärleksfull och trygg anknytning till båda föräldrarna. Detta har i sin tur lett till att de inte kunnat utveckla normala kontakter med andra människor. I sin ensamhet utvecklar de och när perverterade sexuella fantasier som ofta kan börja ta sig olika uttryck redan under tonåren. Tidiga tecken är ofta djurplågeri och fascination för allt som är övermoget eller statt i förfall och upplösning.

Ohms menar att vuxna i barnets närhet ofta kan uppmärksamma onormala beteenden, men att man mycket sällan tar dem på tillräckligt stort allvar. Fantasierna kan därmed utvecklas, och börjar ofta i tonåren ta sig uttryck i blottning och andra former av sexuellt ofredande. De personer som sedermera utvecklar mer aggressiva beteenden är emellertid ofta skickliga på att manipulera sin omgivning, och uppfattas utåt som trevliga och normalt kulturintresserade. Därför tas heller inte det estetiska utåtagerandet på allvar. Risken finns då att personen senare börjar realisera sina grövsta estetiska fantasier i en eskalerande destruktiv spiral.

Ohms utvecklar inte resonemangen om alternativa teorier, och det blir inte klart för läsaren om hans teori är allmänt omfattad eller inte. Däremot exemplifierar han sina teser med rikliga citat från de intervjuer han gjort med svenska retrogardister, och exempel från internationellt uppmärksammade figurativa målare.

Att på detta sätt verkligen få ta del av vad som försiggår i huvudet på en retrogardist är intressant, men också rent vetenskapligt motsvarar Ohms metod de strängaste krav. Han undviker frestelsen att välja exempel som bekräftar den egna teorin och ignorera sådant som talar emot den. Det är ändå skrämmande och upprörande läsning. Ohms kliver så djupt in i retrogardisternas tankevärld genom att på hundratals sidor illustrera deras perversioner och moraliska och psykologiska förfall, att läsaren av ren självbevarelsedrift uppreser ett motstånd som skapar mer distans än förståelse. Själv lägger jag  ifrån mig I huvudet på en retrogardist med lika delar vämjelse och fascination. Det är en nödvändig bok som inbjuder sina läsare till ett hårt arbete.

Martin Ohms
I huvudet på en retrogardist
Omfång: 228 sidor
Bandtyp: Trådbunden
Pris: 225:-