Lars Anders Johansson skriverpå Correns ledarsida om den senaste tidens "fejder" mellan kulturkonservatism och kulturradikalism:
"Årets debatter har visat hur illa rustade kulturradikalismens företrädare är att möta saklig kritik och alternativa synsätt. Det är dags att vi gör upp med den ideologiserade kultursyn som präglat det svenska kulturlivet sedan 1970-talet. Ända sedan dess har nämligen vänstern i princip fått stå oemotsagd i kulturfrågorna, medan högern lagt all sin kraft på att diskutera arbetsmarknad och skattepolitik."
Och representanterna för en effeminerad, småborgerlig "kulturkonservatism" som inte förmår uppskatta annat krämarmarknadens kväljande krams och sentimentala smörja, myser över att den institutionaliserade, förstockade och förstoppade "kulturradikalismen" inte längre står oemotsagd.
Trams, alltsammans. Patetiskt pennfäktande av folk som inte förstår vad verklig konservatism och verklig radikalitet innebär.
Men - vem bryr sig om detta, förutom möjligen de statssubventionerade representanter för den svenska kulturkorporativismen som driver dagspressens sömniga debatter? Och vem förstår att se var den verkliga kulturstriden äger rum?
Det är tramsigt, men också djupt symptomatiskt för tillståndet i den den kulturella dypölen. För vad är väl Kempes och Ströms tandlösa kritik jämfört med de systematiska förtalskampanjer som riktatdes mot Tankesmedjan Wereds vådligheter under samma tid? Man skulle kunna hävda att kritikens styrka står i direkt proportion till graden av radikalitet i det kulturkonservativa uppsåtet.
Det är dags för den radikala kulturkonservatismen att göra upp nu. Vi på Tankesmedjan Wereds vådligheter vänder oss emot den småborgerliga, pseudokonservativa konst som produceras av salongsretrogardisternas klärobskyrkluddar och mårdhårdspedanter och mot den till "konservatism" förklädda marknadsliberalism som hyllar den.
Lika angelägen ser vi uppgiften att inte låta en debatt om verklig konservatism domineras av effeminerade esteter. Kulturstriden måste föras på alla fronter. Inför årets valrörelse presenterar därför Anark förlag en ny serie debattböcker: ANARK AKTUELL. Flera av landets ledande radikalkonservativa röster kommer här att presentera sin syn på samtidens mest angelägna frågor. I februari utkommer de första fyra volymerna:
Kurt Wered:
Värnplikt och karaktär. Ett försvarspolitiskt manifest.
Den svenska radikalkonservatismens grand old man presenterar här sin syn på den allmänna värnplikten som karaktärsdanande erfarenhet och homoerotisk initiationsrit.
Erica Sagn:
Mensur. Den svenska högskolans förfall.
Erica Sagn, PhD diskuterar den tilltagande effeminiseringsprocess som haft ett så förödande inflytande över den högre utbildningen i Sverige och presenterar ett i ordets bästa mening reaktionärt alternativ.
Karin Barbalander & Niftor Odontologen:
Libertinskt credo
Passionerat och vältaligt program för en sexualpolitik på libertinsk grund.
Didrik Ögnelood:
Mot liberalismen. Radikalkonservativt manifest
En svidande uppgörelse med samtidens krämaranda och släpphänthet och ett manifest för en "radikal reaktion".
tisdag 19 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar