Didrik Ögnelood: LÖNESLAVEN

Det är enkelt att beskriva handlingen i Didrik Ögneloods berättelse Löneslaven. Den är självbiografisk och redogör för hur författaren råkar i ekonomiska svårigheter. Ögnelood, som hela sitt liv kunnat leva ett tryggt liv som rentier, luras att satsa stora summor i ett dödsdömt affärsprojekt och drabbas sedan också av en restskatt han inte kan betala. Han får märka att meriten att vara en av sin generations djärvaste historiker och kulturkonservativa debattörer inre är stort värd på den arbetsmarknad som han aldrig behövt befatta sig med. Som en följd av detta tvingas han ta anställning på arbetslivets absoluta botten, som timanställd universitetsadjunkt.

För Ögnelood innebär detta ändå ett slags återkomst. Här har han nämligen arbetat för länge sedan, innan karriären som fri intellektuell startade. Men hans då unga kropp och uthålliga psyke är nu medelålders. Smidigheten och flexibiliteten är mindre, liksom förmågan att oreflekterat leva i nuet. Anpassningen till den hårda arbetsmiljön blir en långsam nedstigning i ett iskallt inferno.

Ögnelood vore inte den han är om inte arbetsskildringen, trots att den bygger på en påträngande realism och detaljkännedom, växte till mytiska dimensioner. De oändliga timmarna av monotont arbete: föreläsningar och seminarier med håglösa studenter, deras totala arrogans där varje tillrättavisning tas som en kränkning, den avgrundsdjupa tröttheten som kommer av det otacksamma slitet med tentamensrättningar. Lönen som är så låg och osäker att flera av Ögenloods kolleger tvingas dubbelarbeta. Allt detta växer så småningom, blir både dokumentation och beskrivning av ett fundamentalt existentiellt tillstånd.

Nedstigningen får Ögnelood att minnas sitt förflutna. Hans biografi, som tidigare skymtat i artiklar och krönikor, beskrivs nu mera sammanhängande. Det är berättelsen om en skyddad uppväxt på ett östgötskt gods, minnet av en änglalik mor och en sträng men rättvis far. Men för Didirik Ögneloods egen del också om kokainmissbruk och en dekadent livsstil över vilken han redan som gymnasist tappade kontrollen.

Men också om hans osannolika upptäckt av litteraturen, om faderns bibliotek och skrivandet och det tidigt väckta intresset för östgötaskolan, som småningom ger resultat. Den stäckta karriären som akademiker och upprättelsen som kommer med verksamheten som fri intellektuell.

Småningom växer även en skildring av arbetsgemenskapen på universitetet fram. Det är ingen idyll. Angiveri, utmobbning av dem som inte hinner publicera sig, en rasande oikofobi och paralyserande politisk korrekthet färgar tillvaron på den samhällsvetenskapliga fakulteten. Men också vänskap och solidaritet förekommer. Den är bräcklig eftersom varje arbetsdag för de timanställda adjunkterna kan vara den sista. Gud och Kristus, som haft en framträdande roll i Ögneloods poesi, är avlägsna här på livets botten. I stället reflekterar författaren över människornas möjlighet att visa varandra godhet, att ta hand om sina bröder, och tvingas ofta konstatera att de är små.

Didrik Ögnelood

(Cato Lein)

Men Ögnelood är aldrig sentimental. Han iakttar allt omkring sig med en nästan skrämmande kall, distanserad blick. I umgänget med de ängsliga klassresenärerna omkring sig återfinner han sitt klasshat. Sällan har väl i svensk litteratur den svenska bondskheten framstått som så motbjudande, aldrig har "kulturelitens" pretentioner skildrats med ett sådant glödande förakt. Exakt de skäl som borde ge Löneslaven Augustpriset är samtidigt de skäl som gör den omöjlig som Augustpristagare. Det är ytterligare en av denna boks konstnärliga och politiska triumfer.

Löneslaven visar hur bräckligt skyddsnätet för en människa som kommer från samhällets topp kan vara, och den visar också under vilka omständigheter de som faller utanför arbetar och lever. Didrik Ögnelood lämnar universitetet efter att ha utsatts för ett trakasseri för mycket. Han får ett knappast mycket bättre jobb som redaktionssekreterare på Axess Magasin. Men de mörka gestalterna i universitetets glåmiga lysrörsbelysning stannar kvar i minnet.
 
Löneslaven belönades med Gunnar Mascoll Silfverstolpes personliga pris för 2010.
 
Didrik Ögnelood
Löneslaven
Omfång: 225 sidor
Bandtyp: Häftad
Pris: 210:-