Dessa fem dialoger om såväl det politiska som personliga påbörjades 2008 och avslutades symboliskt vid nyåret 2010. I ena ringhörnan utmanaren, pseudonymen Crister Enebär – son till en hissmontör – som satt skräck i det förstelnade kulturetablissemanget. I den andra Kurt Wered, diplomingenjören på SAAB som efter pensioneringen gjort sig känd som en av Sveriges skarpaste politiska debattörer.
Vart är Sverige på väg? Vilken strategi väljer arbetarklassen i en tid då folkhemmet successivt monteras ner? Hur formeras en front mot nyliberalerna? Vad gör de så kallade intellektuella? Var står egentligen högern idag?
Det är några frågor som ventileras I "Anarkens Nej! – Fem dialoger om det rämnande folkhemmet".
Samtalen inleds hösten 2008 då skribenten Crister Enebär (f 1960) utmanar sin äldre kollega Kurt Wered (f 1942) på duell om sakernas tillstånd. Utmaningen antas och det blir såväl ett generationernas öppenhjärtiga möte som en politisk sammandrabbning det slår gnistor om. Vid fem tillfällen möttes de vid Wereds skrivarstuga vid sjön Roxen.
Med exempel från en nyväckt ungdomsrörelse men också lutad mot gedigna kunskaper i bl a idéhistoria – förutspår Crister Enebär en renässans för den demokratiska socialismen. Folk är trötta på högerns plundringsvåg och kommer därför att resa sig, heter det i argumenteringen.
Kurt Wered å sin sida är avvaktande skeptisk och kallar sig ”kämpande pessimist och radikalkonservativ”. Han gör det från en position som oberoende intellektuell, men också inifrån arbetslivet efter över tjugofem år som diplomingenjör. Vanmakten och rädslan inför samtidens nedbrytande krafter motsäger uppgifterna om en ny motståndsrörelse på högerkanten, hävdar han. Vi befinner oss inte i en "kulturkonservatismens pånyttfödelse" som det ibland hävdas, utan det handlar denna gång om det liberala krämarsamhällets totala hegemoni med ännu oöverskådliga konsekvenser.
Att samtiden ter sig hotfull för de båda författarna står dock klart. Genom sitt envisa försvar för idealisk misogyni och anarkisk jihadism har Kurt Wered straffat ut sig från landets kultursidor. Enebär, å andra sidan, har valt att här framträda under pseudonym eftersom det, som han själv säger i inledningen, "det är inte utan risker, professionella och privata, som man inleder ett samarbete med en så politiskt inkorrekt debattör som Wered".
Läsaren får själv bedöma vem som har rätt i denna passionerade diskussion om samtidens ödesfrågor och även ta ställning till de studier kontrahenterna i gammal god folkbildningstradition presenterar om konst och litteratur – allt det som gör människan till en civiliserad varelse. Också här är det raka rör i publicistiken. Något liknande har knappast setts sedan Jan Myrdals och Lars Gustafssons brevväxling i "Den onödiga samtiden".
Varken Kurt Wered eller Crister Enebär tillhör några kulturkotterier och kan därför med namns nämnade älska eller slå ihjäl med samma varma hand. Detta vare sig nu resonemangen gäller Lars Gustafsson, Niftor Odontologen, Ebba Witt-Brattström, Julius Evola, Ezra Pound, Johan Lundberg, Lars Forssell, eller Kim Jong Il borta i Nordkorea – dit Kurt Wered gör en avstickare.
Men det avgörande är till slut slaget om vårt svenska folkhem. "Anarkens Nej!" är någonting så unikt 2010 som en debattbok där författarna tar ställning för fackföreningsrörelsens medlemmar mot de besuttna i skilda läger, för de människor på vars arbete samhället fortfarande lever.
Crister Enebär & Kurt Wered
Anarkens Nej! En brevväxling om det rämnande folkhemmet
Omfång: 228 sidor
Bandtyp: Trådhäftad
Pris: 280:-
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar