onsdag 25 augusti 2010

Contra mundum: Motstånd mot masskulturen

Att ta del av de "sociala medierna" - denna masskommunikation för massmänniskor, denna förströelse för intill döden förströdda automater - ger en del skrämmande insikter i hur långt nivelleringen och förflackningen gått i krämarsamhället.


Ingenstans är det tydligare hur massmänniskan inte vill annat än matas med uppdaterad underhållning. Varje försök till seriös diskussion om samtidens ödesfrågor tolkas som "underhållning" eller möts av den skränande pöbelns hånfulla kommentarer.

Inget är så skrämmande för underhållningskonsumenten som en allvarlig röst. Därav den våldsamma reaktionen på alla försök att återupprätta det förtroliga, eftertänksamma samtalet. Därav föraktet mot allt som har mer substans än putslustiga "statusuppdateringar".

Jag har sett hur saltet förvandlas till konstgjort sötningsmedel i tivolikulturen. Det står mig upp i halsen. Men hellre smaken av galla än krämarliberal mjukglass. Hellre despotins stenar i munnen än demokratins vattvälling.

En sak kan jag lova mina läsare: på den här bloggen kommer aldrig att erbjudas någon "underhållning". Här är varje ord en motståndshandling, en djupt subversiv aktion, riktad mot krämarliberalismens bastioner. De skribenter som här funnit en fristad är alla partisaner, inbegripna i en kamp på liv och död mot samtidens alla nedbrytande krafter.

Kurtisanernas konst och den vedervärdiga demokratin

Ett karakteristiskt drag hos alla utvecklade civilisationer är en viss sensibilitet och förfining vad gäller formerna för den organiserade prostitutionen. I sanning, kvaliteten på ett lands bordeller säger åtskilligt om dess kulturella nivå.


Konstaterar att alla sjuklöverns representanter, frimicklare och feminister, populister och demokrater i skön förening, vill förbjuda oss pensionärer att köpa en stunds köttslig fröjd för de slantar som de låter oss behålla.

Det är så man kan kräkas. Själv kommer jag naturligtvis att avstå från att rösta nästa månad. Jag tänker inte ingå i hjorden av valboskap och jag har endast förakt till övers för den som frivilligt låter sig dras med i den populistiska långdansen.