Kurt Wered: författare, helgon, martyr

Ur Niftor Odontologens inledning till Porträtt av konstnären som ofödd:

Kurt Wered har länge behandlats som persona non-grata i svenskt kulturliv. Många minns säkert det skandalösa sätt på vilket han uteslöts ur den konservativa debatten när han hade dristat sig att publicera texter skrivna utifrån ett genuint radikalkonservativt perspektiv där den anarkiska jihadismens och idealiska misogynien förenats med en sällsynt, passionerad glöd. Kurt Wered är en man som pendlar mellan extremer: mellan anarkisk ekstasis och jihadistisk fromhet; mellan sensibelt litterärt och fränt polemiskt, utan dess like i Sverige.

Författaren, förläggaren och fotografen Kurt Wered har nu utkommit med de första två delarna i en planerad memoarsvit. Böckerna är ytterst välskrivna, suggestiva utan att förfalla till dunkel klärobskyr och med minnen från barndom och vuxenår där huvudpersonen gett sig hän erotik, konst och litteratur med samma självförbrännande intensitet. Ja, i själva verket ägnas den första delen: Porträtt av konstnären som ofödd, helt och hållet åt de sällsamma visioner som Wered emottog månaderna innan sin födsel och som han kunnat återkalla under LSD-sessioner i vuxen ålder. I den följande volymen, Den barmhärtige sodomiten, berättar den en i dag 68-årige Wered öppenhjärtigt om den utlevelsefulla homosexualitet som odlades under rekryten vid flygvapnet och som ledde fram till formulerandet av den idealiska misogynien. Här odlas ett hypersensibelt outsiderperspektiv, påminnande om både Pasolinis och Lars Noréns. Sammantaget: modigt, annorlunda och intressant på ett närmast drabbande sätt.

Där andra "radikalkonservativa" tenderar att förfalla till ett slags krämarmentalitet och skamlös kapitulation inför marknadskrafterna när de får det erkännande som de så länge suktat efter, tycks Wereds estetiska och politiska vision snarare ha skärpts med åren. Sällan har väl en så sträng och kompromisslös förkastelsedom över den representativa demokratin uttalats av en svensk intellektuell som i dessa memoarer. Så dömer Kurt Wered sig själv till löje, marginalisering och utanförskap - men det bekommer honom inte det ringaste. Rakryggad och stolt fortsätter han att gå sin egen väg. När det pseudokonservativa etablissemanget stöter ut honom, återvänder han till sitt hus vid Roxen och det är inte svårt att se honom framför sig, visslande på en Wagneruvertyr på väg mot ett stärkande dopp. Här går en man som vet att han hör till en annan, en bättre tid.

Att skriva om Kurt Wereds memoarer är som att skriva om ömheten. Den grymma ömhetskänslan i länder som smekts av den niosvansade katten. Bödelns osentimentala ömhet inför sitt offer när denne leds upp på schavotten. Fruktansvärda bilder, kanske, men inte desto mindre laddade av verklighet och kärlek. En kärlek som går över gränserna, en kärlek som inte följer reglerna, en kärlek som skriker ut sitt raseri, sin heliga vrede, mot sömngångarsamhället. Wered har i hela sitt liv varit en "kontroversiell" kulturpersonlighet, låt vara en som länge verkade i det tysta och först på senare tid kommit fram i ljuset. Oavsett det om han varit verksam som förläggare, författare, debattör eller bildkonstnär har hans arbete väckt uppmärksamhet och kontrovers, ofta avsky och äckel.

Dessa första memoardelar är underbara böcker. På ytan är de måhända mindre "skandalösa" än hans uttalat politiska texter. Men också här skriver Wered om allt det som "världen" skulle kalla perversion och extremism. Och det gör han med en enkelhet, öppenhet, frihetsorienterad och utan onda avsikter, blottad i ordets goda bemärkelse. För den som läser med uppmärksamhet och ett öppet sinne ska också dessa memoarer visa sig vara djupt subversiva och skandalösa.

Är memoaren en exhibitionistisk genre? Kanske, men i så fall på samma sätt som de Grandvals moral (skulle Wered säga). Han berättar öppenhjärtigt om sina kärleksmöten, han berättar om sina litterära och metapolitiska engagemang. Kronologin är ofta uppbruten, ty livet sker i rummet, inte i tiden. Det mest intima visar sig vara det som har den bredaste giltighet. Här förs ordet av en man som inte begär beundran, som är likgiltig för andras reaktioner. Här talar en radikalt anti-demokratisk visionär utan förbehåll och utan ursäkter. Ändå är denna sällsamma kärleksfullhet och ömhet märkbar på varje sida.

Anark, stoiker, kyniker... Det går inte att reducera Wereds sammanflätade liv och konstnärliga verksamhet till någon enda etikett eller -ism. Ändå lyfter han i sina memoarer fram den röda tråd som går genom den underbart intrikata väv som är ett väl förvaltat människoliv. Det handlar om friheten. Den absoluta frihet som alltid står i motsats till Furstens makt. Det handlar om syntetiseringen av det fysiska och det andliga, som hos den Artaud vars febriga ande ofta kan anas bakom Wereds svala och avklarnade prosa.

Till de mest gripande partierna i Den barmhärtige sodomiten hör beskrivningen av Wereds initiation i smärtans erotik. Den följs av ständiga försök att finna samband mellan dessa poler (minns att detta skedde på 1950-talet, långt innan S/M hade blivit ett småborgerligt fritidsnöje) och han insisterar på det nära förhållandet mellan smärta och erotik, mellan orgie och slagfält.
 
Han har funnit dena syntes, inte bara i militärbaracker och Orientens budoarer utan också i den italienska futurismen och i Philosophia Perennis. Detta är - i mina ögon- ytterst intelligenta och skarpa paralleller som återger till den politiska debatten dess dionysiska, ursprungliga verklighet (siaren som blir liturgiskt söndersliten och uppäten av deltagarna, en grym sparagmos), en verklighet som sekulariseringen och demokratiseringen av de politiska institutionerna har underminerat.
 
Kurt Wered: Porträtt av konstnären som ofödd. Memoarer I
Bandtyp: Linneklotband
Omfång: 498 sidor
Pris: 395:-

Kurt Wered: Den barmhärtige sodomiten. Memoarer II
Bandtyp: Linneklotband
Omfång: 498 sidor
Pris: 395:-