Karin Barbalander om "Post-it Killers"

Inom kort utkommer Karin Barbalander med thrillern ”Post-it Killers”. Här samtalar hon med Mattias Fram om samarbetet med den amerikanske stjärnförfattaren Kinky Friedman, och om skillnader mellan nya hjälten och Konrad Werup.

På gods och gårdar i hela Sverige mördas adelsmän i sina egna hem. Mördarna drogar sina offer och skär halsarna av dem. Sedan skickar de post-it-lappar till de lokala tidningarna och Riddarhuser för att berätta om de avskyvärda brotten.

En av de makabra post-it-lapparna hamnar hos hovfotografen Catarina Rask. Mördarna har kommit till Stockholm. I deras spår följer Butch Gustafsson, utredare från Austin, Texas som jagar mördarna med en ursinnig frenesi påeldad av privata motiv. De har mördat hans dotter. Ska Catarina och Butch lyckas se till att Sverige blir den sista anhalten på deras mordturné genom Europa?

Så börjar Karin Barbalanders och Kinky Friedmans thriller ”Post-it Killers”. De har skrivit boken tillsammans, men på varsitt håll. Efter en grundidé av Friedman och ett möte i hans hem i Texas, satte sig Karin Barbalanderoch skrev på ett första utkast hemma i flygelbyggnaden på sin östgötska herrgård.

– Jag hade inte tänkt skriva någon bok förra året, jag ville arbeta heltid med Tankesmedjan Wereds vådligheter och Anark förlag. Jag behövde få lite korsdrag i hjärnan och tänka i nya banor, säger Karin Barbalander.

Chansen kom när Friedman, en av världens absolut mest kända  författare, hörde av sig. Att skriva tillsammans med en extremt driven amerikansk thrillerförfattare kunde inte leda till annat än ”korsdrag i hjärnan”.

– Att få diskutera dramaturgi, handling och karaktärer med en sådan kille… Ja, jag lärde mig en hel del nya grepp och fick tänka nya tankar. Jag blev faktiskt lite förvånad över hur ödmjuk Kinky var, och att det gick så otroligt bra att skriva tillsammans med honom. Han lyssnade på allt jag sade.

Det var inte den reaktion Karin Barbalander väntade sig när hon knackade på hos stjärnförfattaren i Texas.

– Herregud, här kommer jag hem till en författare som haft böcker på New York Times topplista och säger att ”Hörru Kinky, jag tror vi ska göra om det här och det här”. Varför skulle han lyssna på det? Men jag gjorde just det, och han sade i princip okej till allting.

Jämfört med Karins böcker om Konrad Werup känns ”Post-it Killers” snabbare. Boken är skriven i en rasande takt: korta kapitel som alltid avslutas med cliff hangers. Allt som inte tillhör grundstoryn, som miljö- och karaktärsbeskrivningar, är mer nedtonat än vad vi är vana vid i Karins böcker om Konrad Werup.

Hur var det att skriva på det sättet?

– Jag vet ju att Kinky inte brukar ägna sig åt sådant som miljö- och karaktärsbeskrivningar på samma sätt som jag gör. Jag menar att det går att ha med sådant utan att tappa tempo, och jag skrev in en del miljö- och karaktärsbeskrivningar i första utkastet. Han blev helt förskräckt när han läste de bitarna, verkligen djupt skeptisk. Men jag sade ”kom igen, vi testar”. Och som sagt, han köpte allting, till och med Catarina Rasks konstiga plebejiska bakgrund. Den färdiga boken känns verkligen som att den ligger mittemellan Kinkys och min stil, han beskriver den som ”a seemless mixture between european sophistication and american emotional thriller” och det är väl bara att hålla med, säger hon och skrattar.

Catarina Rask är på papperet inte helt olik Konrad Werup. Driftig, smart, från enkla förhållanden.. Men när man gräver djupare finns fler skillnader än likheter, menar Karin

– Catarina är egentligen en usel hovreporter. Hon är egentligen forskare, genealog, som råkat hamna på en redaktion nästan av en slump. Hon skriver mest faktarutor och är bara intresserad av mindre betydande kungligheter, polsk lantadel och sådant. Konrad Werup däremot drivs ju av någon form av vanvettig glöd, ett rättvisepatos som inte riktigt är friskt. Catarina Rask är vegetarian, tar hand om sig och har det gott ställt. Konrad är mer destruktiv. Och Catarina hamnar i ”sin” mordhistoria av en slump, hon är en högst motvillig hjältinna. Konrad är ju ett proffs som springer med huvudet först rakt in i alla eldar.

”Post-it Killers” utkommer nu i Sverige. Det är första gången Anark förlag ger ut en amerikansk författare. Och det blir så småningom första gången Karin Barbalander lanseras på bred front i USA, om än tillsammans med en inhemsk superstjärna. Hon utesluter inte att det blir fler samarbeten med Friedman, de har pratat om en uppföljare till ”Post-it Killers”, men inget är klart. Nästa bok Karin skriver kommer att handla om Konrad Werup.

– Jag ska börja skriva under våren. Det känns jäkligt kul att ta med mig allt jag lärt mig när vi skrev ”Post-It Killers” och använda det i mitt eget skrivande. Jag känner mig mindre styrd av mina egna ramar nu, de har liksom luckrats upp. Jag vette sjutton hur nästa Konrad Werup-bok kommer att bli.