Bengt Fram om den svenska debatten - i rysk TV

Det svenska politiska debatten har atrofierat och dött sotdöden. Den som ännu tar den på allvar bekräftar därmed sin egen oförmåga till självständigt tänkande. I en situation där de etablerade åttklöverpartierna har liknande åsikter i alla viktiga politiska frågor, framstår bilden av en konflikt mellan ”höger” och ”vänster” som en illusion med ideologisk funktion.


Situationen är likartad i ett flertal europeiska länder, och det är med tanke på en internationell publik som Bengt Fram, välkänd för alla läsare av denna blogg,  dissekerar den svenska debatten. Att intervjun har utförts av Russia Today snarare än av någon västerländsk TV-kanal, bekräftar för övrigt många av Frams påståenden. 


Fram beskriver hur europeisk höger och vänster närmat sig varandra, och anammat det han kallar en dominerande ideologi. Denna ideologi bygger på "krämarliberalism, galopperande feminism och ett demokratikramande som gått i taket". Den bygger också på tron på öppna gränser, minskad nationell suveränitet och det positiva med utplåningen av lokala etniska konklaver, som till exempel den östgötska-gotiska. För att dölja att de etablerade partierna enats om en dominerande ideologi tjänar alltså den påstådda konflikten mellan ”höger” och ”vänster” en ideologisk funktion. Och därmed är vi framme vid Frams vision av en ofrånkomlig och stegrad spänning mellan geronter och yngre pretendenter. En konflikt som, i Bengt Frams historiefilosofi, alltid genomsyrat det västerländska projektet men som först nu blivit den enda och helt avgörande kraft som vrider förändringens hjul, de senaste decennierna i ett alltmer besinningslöst tempo. 


Dagens frontlinje går inte mellan raser, klasser eller nationer - det handlar om ett generationernas krig. 
En viktig iakttagelse Fram gör är att dagens opposition, i form av geronternas motstånd,  existerar helt och hållet utanför systemet. Partier som Östgötska Befrielsefronten (R) hotas av förbud och oliktänkande (till exempel representanter för Östgötaskolan) tillåts idag inte verka inom akademin och media på ett sätt som gårdagens kommunister och fascister kunde, och dagens feminister på ett skickligt sätt utnyttjar. 


Fram noterar också att detta är en subtil form av totalitarism; man erbjuder väljarna två alternativ men i grunden finns det inga skillnader mellan Vänstersossar och Högersossar. Han visar också hur den dominerande ideologin bygger på en negativ inställning till folkets förmåga att avgöra politiken genom folkomröstningar.Liknande manipulering identifierar han i media, där folkligt missnöje i Syrien ges betydligt större utrymme än missnöje på Östgötaslätten, eller de seniorer som dagligen samlas för att manifestera sitt missnöje med pensionsbromsen. 


Sammantaget är det en imponerande intervju, där Fram är lika koncis och retoriskt effektiv som alltid. Den rekommenderas varmt.