Ljus i mörkret

Låt mig rekapitulera: Förtvivlad över den unkna atmosfären i Sverige och ansatt av en tilltagande brist på tålamod med de tarvliga påphopp som riktats mot mig och mina medarbetare under en längre tid, beslöt jag tidigare i år att gå i exil.

Senare beslutade jag också att lägga ned den här bloggen, och avvecklade samtidigt dess syskonprojekt, Anark förlag, där jag givit ut provocerande, subversiva texter (egna och andras) av ett slag som gör dem omöjliga på den bigotta krämarmarknaden. Både bloggen och förlaget var ett slags försök att nå en kvalificerad läsekrets utan att kompromissa med mediemarknadens tivolidirektörer eller beblanda sig med den rännstenspöbel som drar fram i det så kallade kulturlivet. På många sätt var det ett framgångsrikt försök - det bevisas inte minst av den mängd mail jag tagit emot sedan jag offentliggjorde mitt beslut att dra mig tillbaka till en tillvaro som otiosus vid Roxens strand.

Kommentarer från den kvalificerade publik som jag nyss nämnde, liksom några av de personer som varit mest aktiva med arbetet med Tankesmedjan Wereds vådligheter och Anark förlag, har fått mig att överväga att återuppta det ofta ytterst otacksamma arbetet med dessa verksamheter.

Jag har ännu inte fattat något definitivt beslut och framtiden får utvisa vad som kommer att ske med Tankesmedjan, bloggen och förlaget. Arkivet kommer dock också i fortsättningen att vara öppet och den som vill kan också gå med i Kurt Weredsamfundet eller den grupp som stödjer min kandidatur till Leninpriset.