Tack och adjö. Föreställningen är över.

Det har ännu inte gått 24 timmar sedan jag återvände till Sverige och den så kallade bloggosfären men det står redan klart att jag verkligen inte hör hemma här. Omgivningarna är ännu värre än jag minns dem, tarvligheten och lågheten mer förskräckande. Man slår på sin dator och ryggar omedelbart tillbaka inför sumpgaser och andra utsöndringar från den gläfsande och dräglande hopen på Facebook och annorstädes.

Med det där vill jag inte längre ha något att skaffa. Nu stänger jag ned den här bloggen och avvecklar samtidigt Anark förlag.

Det senaste dygnet har mina tankar ofta återvänt till mina trogna läsare, de vars uppmuntrande kommentarer mer än en gång fått mig att bära det kors som ödet lagt på mina axlar. Det är en liten men hängiven skara, ett förbund av individualister och särlingar och för deras, för er, skull låter jag bloggarkivet och kommentarsfältet vara öppet ännu en tid.

Förlagets restlager kommer att realiseras av den utmärkta boklådan Minibok, som just idag öppnar en ny butik i Liljeholmen i Stockholm.

Nu vänder jag ryggen åt denna tid, denna o-kultur med dess pöbelvälde och korrupta hockey. I kväll sitter jag i eremtiaget vid Roxens strand med ett glas Solita. Modemet lämnar jag hemma. Jag kommer att njuta en frid som det larmande cyberpacket aldrig kommer att förstå.