måndag 31 januari 2011

Kristian Runkell läser Kurt Wereds "Bokslut"

I dagarna utkommer Bokslut, ett generöst urval av Kurt Wereds essäer, betraktelser och aforismer från senare år. Som alltid utspelas det weredska dramat på en hårt spänd lina mellan samtidens ödesfrågor och den stora Traditionens urberg. Högt över dagsdebattens trivialiteter och de "sociala mediernas" pladder finner vi detta egensinniga och bångstyriga författarskap, balanserande på den raffinerade stilens och det nätt och jämt tämjda raseriets knivsegg. För den som är van vid den defaitism och nivellering , det impotenta gestikulerande och slappa antiintellektualism som är så utmärkande för det samtida samtalet om kultur och samhälle, är det en lika sällsam som uppfriskande upplevelse att träda in i den weredska världen.

Utmärkande för Kurt Wereds författarskap och förläggargärning är dess kontinuitet och genstörtiga ovilja till kompromisser. De många läsarna av bloggen "Wereds vådligheter" kommer omedelbart att känna igen sig och Bokslut tar upp och fördjupar många teman som behandlats i tidigare böcker. Med närmast gammaltestamentlig stränghet fortsätter Wered att strö salt i samtidens sår, gissla dess dumhet och avslöja massamhällets tomhet och hyckleri. En och annan kritiker har klagat över att atmosfären på senare tid blivit en smula tung att andas, till exempel i den rasande Misantropiens förfall. Andra har påpekat att Wered behandlar samma grundproblematik i bok efter bok, till synes utan att erbjuda någon lättnad, något hopp.

Själv imponeras jag av modet att, befriad från alla illusioner, ställa en alltmer förfinad diagnos på en kultur som tycks dömd till sin snara undergång. Att Wereds förslag till en andlig och social terapi, i form av idealisk misogyni, homoerotisk communitas och anarkisk jihadism, är en bitter brygd som inte faller  intellektuella lättingar i smaken är lika självklart som det faktum att hans verk av nödvändighet riktar sig till en elit vars tid kanske ännu inte är inne.

Detta slags kritik bortser också från Kurt Wereds nyfikenhet och aptit på såväl sinnliga som andliga njutningar, en hunger som märks på den smittande entusiasm som alltid är märkbar i hans författarskap och som gör Wereds essäistik till en sådan fest. Lärdomsgiganten vid Roxen äger dessutom en virilitet av sällsamt slag och dess heta puls är märkbar vare sig han skriver om homoerotikens betydelse för konstnärer, atleter och revolutionärer eller det solitära livet långt bort från stadens larm. Den tränade ichtyofilens öga skänker också en säregen charm åt skildringarna av sjön Roxen och jag vet ingen som skrivit med sådan spänst om curlingsportens mysterier eller ishockey som könslig och social disciplinering.

I Bokslut närmar sig Wered sina stora teman med en vitalitet och variationsrikedom som gör att läsningen aldrig blir monoton eller nedtyngd av det oerhörda allvar som också finns här. Ja, svärtan är om möjligt ännu djupare än i föregående böcker. Men just häri ligger kanske den märkliga effekt som Wereds bästa texter har på sina läsare: ur den djupaste misantropi, och trots bristen på all inställsamhet, kommer en klar och ren ton som skänker styrka och ett slags desillusionerat hopp.

Ändå är det med åtskilligt vemod jag lägger ifrån mig Bokslut" I en nyskriven Epilog förklarar nämligen Kurt Wered att han inte kommer att publicera något mer i bokform och att han också tröttnat på sin uppskattade blogg. "Man orkar inte ropa i öknen hur länge som helst", skriver han och jag får lust att svara: Men märker du inte alla oss som lyssnar till dina ord? Vi som hänger på låset hos Minibok varje gång det kommer en ny bok från Anark förlag eller Edition Wered, vi som troget följer "Wereds vådligheter" och som nu saknar de dagliga aforismerna på Facebook.

Vi hoppas, förstås, att Kurt Wered ska ändra sig och fortsätta sitt arbete. Knappt sjuttio år ung har han ännu mycket att ge. Men skulle det vara så att denne östgötske siare nu faktiskt väljer tystnaden och kontemplationen framför det "samtal som i en tid som denna ter sig som en alltmer orealistisk dröm", är vi dock många som kommer att läsa, och läsa om, det märkliga testamente som är Kurt Wereds Bokslut.

Kristian Runkell är kulturredaktör på Barometern


Kurt Wered
Bokslut
Omfång: 598 sidor
Bandtyp: Linneklotband
Pris: 395:-

Bokslut utkommer 25 februari

2 kommentarer:

  1. Jag jobbar på barometern och vår kulturredaktör heter något helt annat. Är det här ett skämt eller vad är det frågan om?

    SvaraRadera
  2. Anonyma trakasserier och provokationer förtjänar egentligen inget svar men jag ska göra ett undantag denna gång.

    Naturligtvis är det inget skämt. Jag har under flera år följt Runkells verksamhet; han är en av läsbara skribenter på "Barometern", en tidning som annars håller på att alldeles gå ned sig i ett träsk av feministiska floskler.

    Kryp tillbaks in under den sten du kom ifrån, "Undrande".

    SvaraRadera