Signerat Wered: Skändningen av Stångån

Tivolikulturen och krämarsamhället förnekar sig sannerligen inte. Nu ska våra folkvalda horhuslakejer påbörja "elva olika projekt somn ska lyfta Stångåstranden och göra stans vattenstråk tillgängligare, trevligare och mer välbesökt", enligt Corren. Med solbryggor, kiosker, charterbåtar, toaletter och annat tingeltangel ska man locka massmänniskorna till den vandaliserade idyllen.

Det är så man vill kräkas.

"Det är viktigt att Linköpingsborna märker att det börjar hända saker längs ån", säger en ansvarig politiker. Man tar sig för pannan! Vi har redan märkt att det händer saker;  Linköping är en stad som sedan länge befinner sig i fritt fall.

Det är för bedrövligt.

Så kommer alltså Stångån, som jag alltid betraktat som en fredad zon helgad både stunder av välsignad ensamhet och homoerotisk fröjd, att förvandlas till ännu ett nöjesfält, en plats för själlös konsumism.

Charterbåtar ersätter cruising, solbryggor i stället för solitära roddturer. Tanken på exil ter sig alltmer lockande.