Krämarliberalismens eldoffer

Denna dystra vårdag nås jag av beskedet att Minibok AB kommer att lägga ned sin verksamhet.

Det är naturligtvis en skandal att det i detta land inte finns plats för en sådan kulurbärande institution - men också en ofrånkomlig konsekvens av den galopperande krämarliberalismens brutala framfart och samtidens andliga misär. I själva verket är det något av ett mirakel att Minibok AB kunnat hålla ut så länge och butikens verksamhet bör ses som en motståndshandling vars symbolvärde inte ska underskattas. Från sina blygsamma lokaler i själva hjärtat av storstadens babyloniska inferno av underhållningsindustri och schlagertrams har man under flera år distribuerat subversiv och omstörtande litteratur. Här finns ett exempel från vilket kommande revoltrörelser kan hämta mod och inspiration - samtidigt som fallet Minibok också visar vilket öde den kan vänta sig, som sätter sig upp mot samtidens nedbrytande krafter.

Hade det inte varit för Miniboks distribution hade knappast Anark förlag kunnat nå en sådan spektakulär framgång. När svenska pk-medier vägrade att skriva om författare som Erica Sagn, Karin Barbalander och Niftor Odontologen såg man på Minibok AB också till att starta skickliga marknadsföringskampanjer som gjorde att sådana originella författarskap nådde en kvalificerad läsekrets. Med tiden kom det at utvecklas ett nära nog symbiotiskt förhållande mellan boklådan i Stockholm och Linköpingsförlaget. Vad som nu kommer att ske med det senare förblir en öppen fråga.

Det är i sanning en dyster vår. Själv finner jag en smula lindring i Runöl och långa promenader längs Stångån, hela tiden medveten om att det vi ser idag inte är annat än ouvertyren till en undergång i eld och rök, grus och aska.