Det förvånar mig nu icke och det vore dåraktigt att vänta sig något annat. Det här landet har den "litteraturkritik" det förtjänar. Medveten om detta sakernas tillstånd vägrar jag också att ikläda mig narrhuvan och delta i de politiskt korrekta pajaskonsterna. Aldrig kommer jag att sitta i en TV-soffa eller delta i någon offentlig debatt. Och jag håller mig för god att delta i medelmåttornas triumftåg, detta de dillande dumbommarnas deliriska dans.
Något som däremot fortfarande förvånar mig är den tankens lättja och karaktärens hållninsglöshet hos de kritiker som helt sonika vägrar att ta sig an mitt arbete. Detta slags slapphet - för att inte säga ansvarslöshet och feghet - drar ett löjets skimmer över dessa etablissemangets handgångna män. Deras tystnad om mitt arbete säger mer än hundra av de maniskt pladdrande krior som man ägnar andra- och tredje rangens författarskap.
Bakgrunden är enkel. Jag har under flera år skickat recensionsexemplar av böcker utgivna på Anark förlag till en namnkunnig sydsvensk kritiker, vars namn jag inte tänker nämna. Avsikten var inte att dra uppmärksamhet till mitt eget arbete, och än mindre min person. Jag tyckte bara synd om en kritiker som uppenbarligen saknar angelägna ämnen att skriva om. Dessa ansträngningar har dock mötts av en kompakt tystnad. Icke en artikel, icke en recension, icke ens ett hastigt omnämnande i våra "sociala medier".
Med en kritik av detta slag vägrar jag nu att befatta mig. Inga fler recensionsexemplar kommer att skickas ut.
- Kurt Wered
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar