Solitära tankar 2: Dagspressen, Carema och konsumtionssamhället

Trots min föresats att en gång för alla vända den vedervärdiga samtiden ryggen, händer det att jag kastar en blick i någon av våra bedrövliga dagstidningar. Varför gör jag detta? Är det något slags perversion som driver mig till denna självbesudling? Är det kanske en defekt i själva personligheten, en själslig svaghet, som gör att jag emellanåt utsätter mig för den plåga det innebär att ta del av den politiskt korrekta gallimatias, de banaliteter, den ohöljda dumhet och avgrundslika låghet som fyller varje sida i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet?

Nå, påminner jag mig när jag ansätts av sådant tvivel, jag har nu en gång valt att verka i denna samtid. Det är min plikt att hålla vakt på tivolisamhällets allra skränigaste och tarvligaste marknadsplatser för att kunna vittna om samtidens låghet. Att dra sig tillbaka i splendid isolation vore därför ett slags fanflykt. I det lägsta och tarvligaste finner jag min värdighet. Det är där jag är satt att verka.

Men när jag som i morse slår upp Dagens Nyheter resulterar det oundvikligen i en stark fysisk reaktion, inte olik det äckel som kan drabba den som står inför en nyss öppnad grav. Åsynen och stanken av det ruttnande kadaver som är den svenska "debatten" är i sanning kväljande - men samtidigt en outtömlig källa för den som vill fiska efter samtidens bråte i den grumliga, stillastående göl som är vårt land.

Så fälls det nu krokodiltårar över företaget Caremas otidsenliga sparnit. Man antyder att de åldringar som befinner sig på  av skattemedel finansierade inrättningar inte får tillräckligt med mat och blöjor. Emellertid: läser man mellan raderna framstår det blott alltför tydligt att det är den galopperande konsumismen som här sticker fram sitt tryne. Inte ens våra senila åldringar kommer undan kravet på ständigt ökande konsumtion. När de själva inte längre orkar skrika efter mer och nyare prylar, upplåter PK-pressen gärna sina spalter åt krämarsamhällets megafoner. Mer blöjor! Mer välling! Fler och dyrare gummihandskar åt personalen!

Sannerligen, ingen kommer undan konsumtionssamhället och lrämarmentaliteten. Det är så man kunde kräkas.