Kurt Wered: Om normkritiken

Tar mig motvilligt in till Linköping för ett av de återkommande besöken hos urologen. På bussen läser jag ännu en "normkritisk" artikel i en av dessa förskräckliga, pissliberala dagstidningar.

Det är så man vill kräkas.

Väl inne i staden ser jag inget annat än hållningslösa, automatiserade massmänniskor som dras än hit och än dit av de tarvliga begär som planterats av krämarsamhällets villiga hantlangare. Vad dessa halvämänniskor behöver, mer än något annat, är naturligtvis fasta normer samt själslig och kroppslig disciplin.

Endast på en stadig grund av självförsakelse och uppgående i något större än de egna små dussinbegären, kan en sant anarkisk karaktär växa.

Vad är denna "normkritik" annat än en käringideologi för tivolisamhället? Vad är det för EPA-hedonism för massmänniskor som predikas här?

Jag har sagt det förr: Jag vägrar att delta i spektaklet. Mig kommer ni inte att se utanför någon vallokal denna månad.