lördag 21 maj 2011

Laura Larefalk: ETT SKOTT I NACKEN. TEXTER OM "TERROR"

Med sin nya essäsamling, Ett skott i nacken. Texter om terror, vill Laura Larefalk "väcka intresse för och skapa lust till djärvare politiska aktioner än samtidens impotenta gester". Gärna börjar hon i ett nu med laddad stämning och osäkrade vapen, som i titelessän: "Höstmörkret är kompakt som i en kolsäck. Ett ilsket kallt regn piskar obarmhärtigt gatorna. Det har på fler än ett sätt varit en blöt natt. Gordon Kalh har varit på lokal." Det handlar om organisationen Posse Comitatus och dess kamp mot Förenta staternas oppressiva skattetryck.

Det är ju eftertryckligt så det förslår. Men Larefalk har vidare syften än att presentera dramatiska vinjetter. Redan i förordets första mening skriver hon: "Merparten av de 'terrorister' som för ett kort ögonblick åter väcks till liv mellan pärmarna i den här boken är idag bortglömda eller nästan glömda". Och man kan nog påstå att vad hon åstadkommer med Ett skott i nacken inte är något mindre än att upprätta ett (höger)terrorsimens kanon.

Egentligen handlar boken inte så mycket om terror, i alla fall mer om terrorister, deras levnadsöden och personligheter. Vi får veta att flera av de skildrade ligger glömda i omärkta gravar. Återkommande är inkrökt småborgerlighet och trångsynta värderingar, förstockade professorer, ogin tidsanda. Socialism, feminism.  En röst från Nuclei Armati Rivoluzionari tycker att Rom är en ”stor skvallerhåla”,  Timothy McVeigh beskriver  Buffalo som ”sladderspeglarnas och latrinvagnarnas stad”.

Ibland utgår Larefalk från något dokument, polisprotokoll om McVeigh, vårdattest om Ted Kaczynski. Vådligare är det rena inkännandet, som när hon vet precis vad Gavrilo Princip  erfor innerst inne en viss junidag i Sarajevo. Lojaliteten med någons perspektiv kan, åtminstone i mina ögon, också stundom bli besvärande. Kanske är jag mer ansatt än jag trodde av den "samtidens politiskt korrekta hegemoni" som Larefalk så ofta rasar emot.

För här hymlas sannerligen icke. Larefalk är känslomässigt tydlig med att gilla den högerradikala aktivismen varhelst den visar sig och ogilla socialismen, liberalismen, feminismen och, kanske mest av allt, "isterbukarnas pseudokonservatism". Vad som sägs om radikalkonservatismen förblir, dessvärre, mer oklart.

Denna ideologiska otydlighet kompenseras dock med råge av Larefalks språk, fullt av pregnanta formuleringar och minnesvärda bilder. Om Vincenzo Vinciguerra, medlem i Avanguardia Nazionale, sägs till exempel: ”De avgörande spikarna som för gott befäste en radikal ideologis teser i det italienska landskapet och som blev hans viktigaste medel var inte längre de älskade högerradikala klassikerna och arkaiska maskingevären, utan  upptäckten av C4, samtidens kraftfullaste sprängmedel."

Samtidigt kan det kan bli en smula kladdigt, som när Julius Evola sägs komma på nattliga besök till essäförfattaren, ”tar av sig den stiliga gula kashmirrocken”, tänder en cigarrett, har ”tömda och halvdöda ögon”. Evola ser att miljön saknar elegans men nickar erkännsamt mot spritbuteljerna i ett skåp och pratar på.

Larefalk talar psykologiserande om Ernst Röhm och säger sedan: ”Idag är det nog få som minns tiden då  Röhm var en av Europas mest omstridda makthavare.” Definitivt hör inte Laura Larefalk till dem som minns, för hon är född 1983. Ändå utbrister hon: ”Idag är det tomt i gatuparlamentarismen efter honom”.

Vad vi än må tycka om de avporträtterade kämparna i  Ett skott i nacken och den besynnerligt inkännande ton med vilken Larefalk beskriver dem är det en oavlåtligt fascinerande och tankeväckande läsning som här bjuds. Och accepterar man det ytterst radikala i denna fascination inför det transgressiva våldet,  som inte ber om ursäkt eller gömmer sig bakom förbehåll eller akademisk notapparat, kan man av hjärtats fröjd glädja sig åt Larefalks engagemang och förtjusning i sitt ämne.

- Crister Enebär, Tidningen Kulturen

Laura Larefalk
Ett skott i nacken. Texter om "terror"
Omfång: 398 sidor
Bandtyp: Trådhäftad
Pris: 225:-

Att medlen helgar ändamålen, visar Laura Larefalk övertygande i sin bok om irreguljära soldater.
- Jan Guillou i SVT:s Kobra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar