Söndag. Skogspromenad, tankar om tidens lögner.

Varför, frågar jag mig, skulle jag vårda "miljön" - detta vanskötta, förfulade landskap, denna ruinhög, detta minnesmärke över en undergångsdömd och misslyckad civilisation. Sådant trams! Miljödilleriet är sannerligen det 21:a århundradets stora myt. Massmänniskan köper sig en stunds billig sinnesfrid med sitt oblekta papper och sina överdimensionerade, grotekst fula "återvinningsstationer".


Ett av åttklöverpartierna har byggt hela sitt varumärke på det sentimentala daltandet med "miljön". Och den så kallade extremhögern har alldeles gått ned sig i ett sentimentalt gullande med "naturen". Det är för bedrövligt.