måndag 2 maj 2011

Misskända mästare, 7


You can't win, Yankee. If you strike me down, I shall become more powerful than you could possibly imagine.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym16 maj 2011 kl. 03:55

    Herr Wered, vad har det egentligen tagit åt Er? Nog vet en klok karl som Ni bättre än att förleda sina läsare, eller misstar jag mig kanske på den punkten? Ni författar vanligtvis ytterst träffsäkra och i grunden välbehövliga kommentarer, recensioner, artiklar och aforismer, även om det ibland har blivit en smula småborgerligt tyglat och försiktigt för min smak. Dessutom har jag, när Ert namn har nämnts vid distingerade bordssamtal och bjudningar, påtalat Er många gånger osunda och okritiskt simplifierande fascination för vissa pöbelaktiga sysselsättningar, såsom hockeyn, som är en djupt problematisk sport, med tanke på kulturen som omgärdar den, trots dess fascistiska natur och förmåga att forma unga, vackra och atletiska män till en ljuvligt våldsbenägen enhet. Och visst, vad ämnet beträffar, så var jag, när jag väcktes ur min middagsvila den där dagen 2001 för att informeras om attacken mot World Trade Center, denna symbol för Mammon, inte sämre än att erkänna Osama bin Ladens – trots hans högst tvivelaktiga kappvändarkaraktär – potentiella betydelse för vår kamp. Men jag höll alltid en viss distans och uppmanade efter beskedet om hans död min omgivning att inte alltför överilat apoteosera honom. Nog var han en i själ och hjärta hederlig och orädd krigare, som ivrigt i alla lägen brann för folket och dess intressen, även när den av amerikanskt gift och demokratisträvanden så förljuget och lömskt förvridna folkopinionen vändes emot honom (vilket nog också Ni kan känna igen Er lite i, herr Wered, om man betänker alla hetskampanjer som har riktats mot Er personligen, i det förgångna såväl som i skrivande stund), men att så obetänksamt implicera, som Ni gör i Ert inlägg, att Osama bin Laden med sin död har intagit en sorts hedersplats i den radikalkonservativa traditionens (jag generaliserar lite) finrum är helt obegripligt för mig och vittnar om en sjuklig och i det närmaste hysterisk desperation från Er sida. På sin höjd kan det vara möjligt att förpassa karln till dess tambur. På senare tid blev hans kamp, av vissa uttalanden att döma, lite för ressentimentsanstruken och slavmoraliskt gnällig.

    För övrigt kräver jag att Wered höjer sin aktivitetsnivå. Och med detta sagt, gode Wered, önskar jag Er all lycka och välgång, och stämmer upp i ett fyrfaldigt leve för alla våra bröder och systrar! Leve den ansiktslösa kontrarevolutionens svarta fanor!

    // Ung baron i frivillig exil, tillhörande den nationalrevolutionära aristokratins preussiskt bolsjevikiska block.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)