Nyårsdans

Inte ens i mitt eremitage vid Roxens strand kommer man undan de bedrövliga fyrverkeriraketerna och smällarna. Vinternattens tystnad trasas sönder av krevaderna. Så följer några timmars välsignad, solitär frid innan landskapet besudlas av stavgångare och de mobiltelefonerande horderna. Under min morgonpromenad tvingades jag utstå så mycket dumheter, sådana mängder av meningslöst pladder att jag avundas de döva och de blinda. Mitt äckel inför samtidens brölande pöbelhopar tilltar för varje år. Vulgariteten och fulheten blir alltmer förfärande för varje år.

Det finns sålunda ingen anledning att hälsa detta nya år. Jag har sedan länge insett att det förra århundradets rysligheter inte var annat än en uppmarsch inför det stundande ragnarök vars ouvertyr vi nu genomlider. För varje år närmar vi oss undergången samtidigt som krämasrsamhällets alla pajaser och medlöpare stämmer upp till en alltmer smaklös och motbjudande dans invid avgrunden. Massmänniskorna kråmar sig. De som sett igenom spektaklet väljer som regel - att tiga.

Jag får dagligen ta emot förfrågningar om varför det publicerats så lite nytt material på den här bloggen under senare tid. Vad ska jag säga? Det här är inget forum för "kulturdebatt", här torgförs inga förströelser och här hittar man ingen underhållning. Vill ni ha sådant, kan ni vända er någon annanstans. Internet flödar över av tingeltangel och underhållning för dem som vill bedöva sig med sådant. Jag kommer aldrig att anpassa mig till den alltmer fördummade och igenslammade samtidens modenycker och hetsiga krav på fräsiga förströelser i väntan på undergången.

Ett radikalkonservativt och idealiskt misogynt perspektiv passar naturligtvis inte in i en svensk offentlighet som lamslagits av en alltmer effeminerad politisk korrekthet och vi förväntar oss inget annat än förakt och hånfulla glosor från det etablissemang som jag och mina medarbetare valt att ställa oss utanför.

Från Tankesmedjan Wereds vådligheter kommer inget annat än ett frätande gift. Och här är det enda löfte jag avger inför det nya året: Jag kan försäkra läsekretsen att jag och mina medarbetare också i fortsättningen kommer att nagelfara den svenska okulturen, dess krämarbaroner och intellektuella sutenörer. Vi kommer att ta oss an samtidens mest angelägna problem med en allt större oförsonlighet och kompromisslöshet.