KULTURKAMP! Radikal retrogardism

Utställningen "KULTURKAMP! Radikal retrogardism" är den första riktigt omfattande generalmönstringen av den figurativa konstscenen i Östergötland, från 1970-talet och fram till idag. Urvalet konstnärer och verk spänner över hela skalan, från nyromantiskt till realistiskt och fotobaserat måleri. Särskilt utrymmer har givits den klassicism med radikalkonservativ tendens som kan sägas vara det specifikt östgötska bidraget till den retrogardiska estetiken. Det rör sig om ett genomgående kvalitativt högtståendemåleri som har sina rötter i klassiska och naturalistiska målartraditioner och som man kan kalla för en traditionsbaserad nutidskonst

Genom att följa det figurativa måleriet från 1960-talets rätt tidstypiska konstscen till den alternativa miljö
som skapades runt Torgny Sagn på 1980-talet och sedan fortsätta fram till ett flertal nutida, förhållandevis
unga och sinsemellan olikartade konstnärskap, så hoppas vi kunna ge en fyllig bild av den helt unika konstnärliga miljö som vuxit fram i Linköpng med omnejd under de senaste två decennierna.

Utställningen inleds med att från ett historiskt perspektiv belysa varför en rad konstnärer på ett antal konstskolor på 1970- och 80-talet bröt med modernismen och istället knöt an till en äldre klassicistisk tradition. Den generation av romantiska och fotorealistiska konstnärer som slog igenom på 1970-talet hade varit omöjlig om inte en äldre generation dekorationsmålare vid Flygvapnet envetet bjudit modernismen motstånd och därmed vägrat att bryta en månghundraårig tradition i konstundervisningen.

Utställningen inleds en avdelning med verk av Torgny Sagn och konstnärer i den så kallade ”Linköpings-skolan”: Eva Flygt, Fredrik Dalerup, Harald Blom, Helene Karinsdotter samt Martin af Kleen.

En viktig aspekt för framväxten i Linköping av ett figurativt måleri som harsin grund en klassisk, hantverksbaserad estetik på radikalkonservativ grund är inrättandet av en figurativ linje på Komvux, vilken väckte stor debatt i lokala medier i början av 1990-talet. Utställningens tredje del är ägnad åt konstnärer som utbildats under 1990-talet och som förenas av att de på olika sätt knyter an till den mer klassicistiskt orienterade estetik som lärdes ut på den figurativa linjen.

I utställningens sista fas får vi stifta bekantskap med ett antal konstnärer vilka delar en figurativ målerisk grundhållning men som ändå inte kan betraktas utifrån samma teoretiska utgångspunkter som det mer tydligt uttalat klassicistiska måleri som dittills
presenterats.
 
I utställningens fjärde del möter vi en rad konstnärer som sökt sig nya vägar i riktning mot mer neo-futuristiska uttrycksformer under inflytande från Tankesmedjan Werteds vådligheter: Christer Blixt,
  Sverre Wilhelm Zzang och Frank Kampf.