Kurt Wered: Den skenbara idyllen och det totala kriget mot moderniteten

Sommar. Denna förföriska sköka som försöker locka oss ut i masskonsumtionens och pöbelkulturens larm med sitt falska leende och sina billiga parfymdofter.

Horderna av turister och stavgångare. Den överallt närvarande pop- och schlagermusikens terror. Skränande massmänniskor runt knuten. Fulheten, dumheten och medelmåttigheten firar triumfer hos dessa skamlösa exempel på människorasens onödighet.

Själv stannar jag inomhus med fönstren stängda och modemet avstängt, medveten om hur fäfänglig den är, min dröm om stillhet och frid, min solitära kamp mot samtidens nedbrytande krafter. Ty ingen, absolut ingen, kommer undan moderniteten.

Det är ändå vår plikt att bjuda den motstånd. Varje dag av tystnad är en motståndshandling, liksom varje vägran att delta i pöbelkulturens krav på omväxling och förnyelse. Jag vägrar också tekniken. TV:n och bilen har jag för länge sedan gjort mig av med. Telefonen slängde jag i sjön - en skön protest mot marknadsundersökarnas och försäljarnas terror.