Gotiskt ideal. Ett farväl till samtiden

Medlemmar av Östgotiska Klubben (den så kallade Östgötaskolans arkeologiska gren) kommer under sommaren 2010 att fortsätta utgrävningen av den östgotiska bosättningen i Hjulsbro. Det politiskt korrekta, akademiska etablissemanget har naturligtvis inte visat något som helst intresse för de sensationella fynd som gjorts här sedan slutet av 1960-talet.. På bilden ser vi Bengt Fram och Didrik Ögnelood i färd med att undersöka en stormansgrav.

Nu låter vi samtidskritiken vila. Under sommaren ska jag delta i Bengt Frams utgrävningar av östgotiska kungsgårdar i Hjulsbrotrakten. Han har redan gjort märkliga fynd och jag darrar av upphetsning vid tanken på vad som gömmer sig i jorden.

Hur skönt är det också inte att kunna vila blicken på en av historiens höjdpunkter i stället för den degeneration och urartning som möter en så snart man öppnar dörren. I den östgotiska myllan återfinner jag mina rötter. I de gotiska fragment som tålmodigt lyfts upp ur sin 2000-åriga törnrosasömn skymtar en annan, en bättre och manligare värld: den homoerotiska högkultur som en gång blomstrade på Östgötaslätten.

Men det är också vemodigt att förstå vilken andes storhet som gick förlorad med östgoterna. Kontrasten till omgivningarnas bullrande populärmusik och tjattrande i mobiltelefoner är i sanning nedslående. Tanken på att en dag återvända till detta babyloniska pladder, till den så kallade kulturdebattens debila polemiker och den outsägliga råheten i de "sociala medierna" känns främmande. Kanske stannar jag i mina gotiska drömmar i väntan på undergången.