Ack, om jag haft vett att lyssna till hjärtats röst. I stället ägnade jag dyrbar tid åt att förbereda ett anförande med titeln "Återkriminalisera homoerotiken" där jag framlade några argument varför en sådan reform skulle återge den manliga sexualiteten dess subversiva kraft. De kommentarer jag fick från organisatörerna fick mig att omedelbart inse det futila i att delta i detta PK-maffians bedrövliga Kiviks marknad.
Det är beklämmande att se, hur man alldeles övergivit den manliga homoerotikens hårda, dionysiska ethos. Lika bedrövligt är det kompakta motstånd och oförståelse som möter den som ännu hyllar den genuine Mannes, naturfolkens och hockeyspelarnas sunda, fria och anarkiska sexualitet.
Betrakta de stolta krigarna på bilden. Kan ni tänka er dem delta i Stockholm Pride? Nej, jag tänkte väl det.
Man kan ha vilka åsikter man vill om Pridefestivalen. Jag har mina åsikter och jag tycker inte om Pride. Av många skäl. Och därför väljer jag att inte delta eller vifta med flaggor till stöd för dem som gör det. Det är min fria vilja att avstå från jippot precis som det är andras fria vilja att delta. För detta kräver jag respekt.
Under det dryga år jag skrivit om homoerotik har jag fått oräkneliga uppmaningar från mina läsareatt delta i Pridefestivalen. Det är en form av åsiktsstyrning och en mycket tydlig signal vad massmänniskan förväntar sig av de intellektuella i vår tid.
Jag vill inte delta i vad jag betraktar som ett dubbelmoraliskt exhibitionistjippo eller begå våld på mina egna uppfattningar när det gäller vad jag tycker är rätt och fel. Därför ställer jag inte heller upp i något Pridesammanhang. Så enkelt är det.
Att jag nu hånas av PK-lakejerna och deras impotenta etablissemang bekommer mig inte det ringaste. Om något, bekräftar det väl att jag ännu håller mig till den rätta Vägen.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar