Leninpriset: krämarlakejernas fest vid de nyliberala köttgrytorna

Lenin framstår idag som en av de främsta symbolerna för en kraftfull och, i ordets allra bästa mening, odemokratisk politik. Hans balsamerade gestalt förkroppsligar en hållning som idag förhånas, förlöjligas och förtrycks av pöbelväldets, krämarliberalismens och feminismens snöpta, politiskt korrekta kommisarier.

Och om Lenins namn inte smutskastas och baktalas av den ohöljda nyliberalismens pajaser så missbrukas det istället av krämarsamhällets pseudoradikala hovnarrar. Jag tänker naturligtvis på kotteriet runt Jan Myrdal och det föraktliga "Leninpris" som årligen delas ut till någon pseudoradikal halvfigur ur den svenska intelligentsians B-lag.

Nu senast är det alltså Sven Lindqvist som tilldelas priset för att han "på ett unikt uthålligt och okuvligt självständigt sätt utforskat livet och världen utifrån en solid grund av allvar och vetande".

Man tar sig för pannan!

Ty faktiskt finns det i detta land intellektuella som slående väl motsvarar den omdömeslösa juryns beskrivning. Men dit hör givetvis inte Lindqvist och än en gång har alltså det så kallade Leninpriset visat sig vara en krämarlakejernas fest vid de nyliberala köttgrytorna.

Här på Tankesmedjan Wereds vådligheter har vi tidigare skrivit om Leninpriset (till exempel här, här, här och här). När jag träffade Kurt Wered själv för en tid sedan ville han inte kommentera årets pristagare och förklarade att han också sagt sitt vad gäller Leninpriset. Det är alltså bortom allt tvivel att Kurt Wered skulle acceptera det pris för vilket han borde vara en självskriven kandidat. Samtidigt påpekade han dock att den livaktiga föreningen "Leninpriset till Kurt Wered" fortsätter med sitt principiellt viktiga arbete.

Man kan bara hoppas att fler av dem som tar kulturen och politiken på allvar, som inte nöjer sig med att vara krämarliberalismens knähundar och den repressiva toleransens gisslan, som vägrar att delta i tivolisamhällets kollektiva ringdans runt McDonalds triumfbåge och som förstår värdet av en hård och skoningslös kulturkamp, väljer att sluta upp under den anarkiska jihadismens svart-gröna fanor.

- Niftor Odontologen