Lasse Wijk: SJÄLAMÄSSA FÖR EN SEXTITALIST

Den populäre Facebookprofilen Lasse Wijk debuterar med en roman som garanterat kommer att väcka debatt i den stockholmska ankdammen. Vi återger här Torben Holmqvists recension från helgens SvD.

Lasse Wijks Själamässa för en sextitalist, av förlaget presenterad som ”romanliknande berättelse”, börjar den kalla och regniga sommaren 2003. Krönikören och författaren Bengt Ohlsson mår dåligt. Han har slut både på idéer och pengar och när en alltmer desperat  förlagsredaktör föreslår att han kan försöka ”planka någon gammal klassiker”, nappar han omedelbart på idén. Under tio månader isolerar sig Bengt Ohlsson med en laptop och ett tummat exemplar av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Resultatet blir succéromanen Gregorius.

De där till synes händelselösa månaderna har i händerna på Lasse Wijk förvandlats till en gripande skildring  av en medelålders författare i kris. Valet av ämne verkar kanske inte så upphetsande, men att en uppdiktad biografi över Bengt Ohlsson visar upp en humor, skärpa och slagfärdighet som vida överträffar förebilden gör att läsningen blir både spännande och njutningsrik.

Inte minst imponerar Wijks förmåga att förvandla den i verkligheten alltmer kverulantiske kälkborgaren Bengt Ohlsson till något slags Södermalms Larry David: skarp, humoristisk och slagfärdig. Och det är just i den inre monologen som Själamässa för en sextitalist har sin styrka. De flesta detaljer om Bengt Ohlssons liv tycks hämtade ur gamla DN-krönikor och är lika platta och banala som livet självt. Men här förgylls de av en stilkonst och rakbladsvass iakttagelseförmåga som lyfter trvialiteterna till hisnande höjder.

Wijks frispråkighet kring välkända och namngivna ”kulturpersonligheter” på den stockholmska parnassen är dessutom både gränslös och noggrant belagd med research. Här har vi alltså en roman (eller vad det nu ska kallas) som hänger ut Södermalmsparnassens sjaskiga leverne till allmän beskådan. Otrohet och fyllor, vänskapskorruption och hänsynslösa idéstölder. Alla smutsiga hörn förevisas med en oförskräckt skamlöshet bakom vilken man anar en djupt kränkt moralist.

Är det anstötligt? Förmodligen. Är det ett projekt som kommer att väcka ont blod? Utan tvekan. Men alla invändningar mot denna voyeuristiska tour de force kommer ändå på skam. Ty gestaltningen och formuleringsglädjen i denna nattsvarta historia får snabbt läsaren att kapitulera inför fiktionens okränkbarhet.

Den fejkade biografin – som här smiter lika tajt runt verkliga människoöden som huvudpersonens skjorta kring den växande kulmagen – är förvisso en problematisk genre. Och det spelar ingen roll om författaren heter Lasse Wijk, Sara Stridsberg eller Joyce Carol Oates. Vad det ytterst handlar om är dock inte hänsyn till levande människor utan kravet på att förhålla sig kompromisslöst trogen litteraturens krav. Och det är ett krav som Lasse Wijk med råge lever upp till.

Lasse Wijk

Själamässa för en sextitalist

Omfång: 228 sidor

Bandtyp: Linneklotband

Pris: 260:-