Didrik Ögnelood om Ostrogoth Metal

Den senaste tiden har jag fördjupat mig i utgivningen från det lokala skivbolaget Cassiodorus och därmed fått upp ögonen för en ny, spännande musikgenre som kanske kan kallas "östgotisk metal". Det rör sig om en specifikt östgötsk typ av musik som markerar en återgång till den lokala identitetens källor i det östgotiska kulturarvet. På många sätt handlar det om ett fascinerande utforskande av området mellan förfädernas hedniska arv och tidigkristen föreställningsvärld. Jag tror att just detta är en fruktbar väg framåt för en metal som sedan länge fastnat i en särdeles tröttsam nyhedendom, tömd på all subversiv potential. Här kan man också ana fröet till det estetiska program som den östgötska identitära rörelsen så länge saknat.

Inom den östgotiska metallen finns starkt politiskt och aktivistiskt inslag. På septetten Greuthungis senaste album Rulers of the Union utvecklas till exempel en komplett politisk vision av en framtida europeisk union under gotiskt styre. Det är signifikativt att bandets förgrundsgestalt, sångaren Theodemir, nyligen dömdes till fängelsestraff för sin politiska verksamhet.

Alla representanter för den östgotiska metallen har naturligtvis inte tagit steget över till aktivism men ett genomgående drag är ändå hyllandet av kriget och stridens skönhet. Ett band som "Sons of Valamir" har också ett uttalat, radikalmisogynt budskap som blir särskilt kraftfullt när det kombineras med ett starkt intresse för östgotisk hedendom på CD:n "Wotan's Return".

Det är också värt att notera hur många av de östgotiska artisterna som uttrycker en jungiansk åskådning, som dels omfattar ett återvändande till folksjälens rötter och dels kopplas till en bejakande syn på auktoritära styrelseskick. Det är alltså inte någon politiskt eller idémässigt naiv rörelse vi har att göra med. Både musikaliskt och ideologiskt representerar den östgotiska metallen flera av samtidens vitalaste och mest fascinerande strömningar.

Den östgotiska metallen står för en sällsynt kompromisslös, anti-modernistisk och anti-urban hållning. Sent in på natten lyssnar jag, om och om igen, till dronernas kakafoniska dans på Witiges´ konceptuella dubbel-CD Guardians at Justinian's Court med en känsla av att höra både samtidens röst och något uråldrigt, en rundgång från den östgotiska Roten.