Kurt Wered: Vårtecken

Det är bestämt vår i luften denna dag. Isen smälter på Roxen. Fåglarna slog sig ned på mina utsträckta armar när jag hälsade den uppgående solen efter morgonens dopp.

Beslutet att avstå från allt vad bloggande heter skänker en stark lättnad. Jag ska nu avhålla mig från alla slags "sociala medier" för att helt och fullt kunna ägna mig åt det enda väsentliga.

På eftermiddagen kommer ett exemplar av min nya bok, levererat med bilbud. Jag öppnar paketet och konstaterar att formgivarna på det nystartade Edition Wered gjort ett arbete som mer än väl motsvarar det tilltagna arvodet. Jag håller volymen i händerna, bläddrar lite. Inlagan är lika vacker som omslaget och jag inser det absurda, det ovärdiga, i att publicera sig på det elektroniska nätet. Jag insuper doften av trycksvärta och lumppapper. Beundrar typografens arbete. Titelsidans fullkomliga kerning och en intrikat kolofon.

Fram emot kvällen läser jag igenom boken, från pärm till pärm, och genomströmmas av den frid som kommer med ett väl utfört arbete. Vad berör mig bloggosfärens förbenade, försumpade och förfäade pladder?