Kurt Wered: Omvärdering av vissa värden

Jag håller fast vid min grundläggande inställning: Internet och alla dessa "sociala medier" lämpar sig bäst för barnsliga upptåg och pajaskonster. Det hela liknar ett kafferep på dårhuset. Idel kacklande käringar och effeminerade "män". Obegränsat utrymme för debiliteter och pöbelaktig försumpning.

Det allvarliga, respektfulla samtalet finns någon annanstans. Jag tänker på min mångåriga korrespondens med Pater Calvinol. De korta vinterdagarna då jag pimplade med Bengt Fram. Det slags möten mellan män där det slår gnistor och där tankens meteoriter stundom slår in på nya banor. Sådant som alltså är fullkomligt otänkbart på det elektroniska nätet.

Men - det finns nu idiotier man inte kommer undan med annat än ett svek mot sin uppgift. Somliga är dömda (något annat ord duger icke) att simma uppströms i denna mänskliag, blott alltför mänskliga, strömfåra av träck och urin. Alltså: I trots mot det omöjliga uppgiften försöker vi än en gång att sprida en smula ljus i dumhetens och pöbelväldets tilltagande mörker. Och hur göra detta? Genom att icke dagtinga med de egna kvalitetskraven - i medvetenhet om att dess frukter endast kommer att dra till sig cyberdräggets oönskade uppmärksamhet.

Jag kommer alltså att fortsätta nyttja de "sociala medierna", trots att all mänsklig instinkt säger mig: Låt bli! Inget gott kan komma ur detta.

Allt detta är givetvis obegripligt för generationer uppfödda på pornografi och annan själlös underhållning, för dem som villigt låtit sig slukas av popkulturens Molok, för dem vars andliga horisont utgörs av statusuppdateringarna på Facebook. Men det är nu inte till massmänniskan jag riktar mina ord, utan till de andens aristokrater som hamnat på avvägar, de som låtit sig förföras av pöbelkulturens parfymerade lockrop, hojtandena från popsnören och sutenörer. De, för vilka det ännu finns en smula hopp.

I detta arbete hämtar jag kraft från mina föregångares exempel. Jag kan redan nu meddela attt jag i min nästa bok kommer att frambära min hyllning till dessa mina valfrändskaper. Alla de andra som också led utkommer i början av sommaren. Det är en serie porträtt av den västerländska kulturens främsta misantroper och martyrer. De, vars exempel manar till efterföljd. De, som aldrig bloggade.