Det är endast vid sådana tillfällen som jag idag frivilligt besöker min hemstad. Med jämna mellanrum tvingas jag ändå dit för att besöka min urolog och varje gång är en pina. På bussar och gator och i väntrum möts man nämligen av alla dessa "människor" ur vars fånigt gapande munnar strömmar den mest förfärliga smörja. Oförmögna att tiga griper de efter sina mobiltelefoner för att delge omgivningen sina senaste debila infall.
Sedan har vi den bedrövliga EPA-kosmopilitanism som är så utmärkande för dagens Linköping. Inför dessa provinsiella och grälla försök att vara en storstad hyser jag inget annat än förakt. Det äkta Linköping, där jag växte upp och där man ännu kunde ana något av det fornogotiska arv som är själva fundamentet för den östgötska identiteten, av det finns inte längre ett spår. Arvet är förskingrat, plundrat, skändat.
Det är så man kunde kräkas.
Allra värst är naturligtvis vetskapen om att det inte går att fly undan denna kollektiva dumhet och äckelframkallande tsunami av banaliteter och trams. Inte ens i den stuga vid Roxens strand som jag kallar "mitt eget Övralid" kommer man undan. Varje gång jag tvingas använda mig av det elektroniska nätet möter jag nya glåpord och hotelser, uppstötningar och trams - sumpgaser som stiger upp ur den svenska modernitetens försumpade göl.
Finns det någon återvändo? Jag tror icke det. Tjänar det något till att driva en sådan här blogg? Säkerligen inte. Det är alltför sent.
Jag förnyar därför mitt löfte att för alltid vända ryggen åt det elektroniska nätet, den debila "kulturdebatten" och själva moderniteten. Själva "mänskligheten" (denna anhopning av atomiserade automater) vändert jag ryggen. I ensamheten vid Roxen ska jag invänta den stundande undergången.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
din värdekonservatism värmer som en japansk reaktor som inte vill stanna trots all världens naturkatastrofer! hur kan det vara att inte dagens ungdom, om de verkligen är så hungriga efter visdom och vägledning som deras försvarare påstår, flockas kring ditt skrivna ord som scouter kring en lägereld efter en lång dag i skogen?
SvaraRaderaom du gör verklighet av ditt löfte och vänder det elektroniska samfundet ryggen, kommer vi att sakna dig, eller ska vi säga er, herr wered.
Jag instämmer till fullo med "den elaka bloggaren"!
SvaraRadera@den elake bloggaren: Här i Östegötland tilltalar vi varandra på gotiskt vis, med ett kärnfullt och manligt "Hej du!"
SvaraRaderaNog flockas de unga kring den här bloggen och en och annan läser väl också mina böcker. Jag misströstar dock om de verkligen förmår ta till sig det jag har att säga. I krämarnas och tivolidirektörernas värld har allt förvandlats till "underhållning" och det är inte många som ännu förmår urskilja sådant som kvalitet, äkthet och allvar, även om det finns lysande undantag, som du och sign. "Plipp".
Jag är en av de där massmänniskorna du skriver om, men jag trivs inte med det. Känner mig ungefär lika illamående som dig här i Linköping. Men vad ska jag göra?
SvaraRaderaDet jag är bäst på är att röka cannabis, så jag har mina begränsningar tyvärr..
Måste säga att jag läste denna blogg med stort intresse!