Kurt Wered: Denna dystra vår

Detta är i sanning en fasansfull vår. Katastrofer och nederlag och en förlamande defaitism som det gäller att göra sitt yttersta för att nedkämpa.


Jag iakttar LHC:s uttåg från SM-slutspelet och känner igen alltsammans. Segeryran som vänts till förnedring, de slagna krigarnas sorgliga återtåg, den nationella och lokala heder som trasats sönder. Allra värst är kanske den uppgivenhet som nu breder ut sig över Östgötaslätten.

Nu ser vi facit av den bedrövliga ledningens fumlande. Rötan inom LHC är inte något nytt och den kommer att äta sig allt djupare. Vad kan en supporter göra i detta läge? Slita sitt hår? Plågas av mardrömmar? Dela med sig av de förskräckliga syner som LHC bjudit oss denna svarta vår?

Själv fortsätter jag på den inslagna vägen. Allt djupare in i tystnaden och friden vid Roxens strand söker jag mig. Jag kan inte längre uppbåda något intresse för dagens uppmjukade, heterofila käringhockey. Jag lämnar den bakom mig.