Men leendena är inövade och falskt professionella. Nu är det affärer som vanligt. Böcker ska krängas. Författare ska lanseras, gärna under så spektakulära former som möjligt. Detta är - på många sätt - bokens egna Kiviks marknad. Tingeltangel och jippon, utspel och kollegiala aggressioner, kändishysteri och jakt på storsäljarnas autografer. Litteraturen och dess företrädare förvandlas under denna dag till deltagare i en bedagad och osmaklig stripteaseföreställning.
När Erica Sagn på sitt sedvanligt rappa och snärtiga språk rivstartar sin första roman Fejket så sker det just på Miniboks beramade bokspektakel. Det väcker liv i en del gamla närmast rostskadade minnen. För ett par år sedan satt nämligen Erica Sagn och undertecknad och pratade om hennes nyss utkomna essäsamling, Skriftställning 1, just på Minibok AB:s (numera nedlagda) filial i Liljeholmen. Då var ännu de nyfikna köerna minst sagt hanterbara; namnet Erica Sagn var knappt känt utanför Stockholms högerradikala HBTQ(k)-kretsar. Så längesedan var det! Därmed sagt och redovisat, att en gång i tiden, när dinosaurierna fortfarande vandrade bland oss, kände jag Erica Sagn litet grann. Risk för jäv föreligger alltså.
Dina Dildough, (anti)hjältinnan i Fejket, har hastigt hasat utför. En gång var hon riktig skriftställare. Nu skriver hon en spalt på tidskriften Axess, en sömnig plats för slutförvaring av utbrända skribenter och rättshaverister. Hon är mer än lönnfet. Hon dricker för mycket. Hon äter för många piller. Hon har en glupande aptit på män som kan få den att stå tillräckligt länge för att hon ska minnas hur det en gång var.
Dina Dildough är på Miniboks event för att konversera så många radikala intellektuella och bedagade hedonister hon kan hitta, helst i tvetydiga situationer. Men när sedan Unni Drougge där mitt i butiken, mellan två travar med bästsäljare, utsätts för ett mordförsök av en försmådd, underårig älskare - dras hon in i en högst märklig härva av händelser. Fejket är samtidigt en spänningsroman, den första av tre om Dina Dildough. Spåren leder denna gång till något som kanske är en ny bordellhärva.
När Erica Sagn skildrar det litterära livets frånstötande baksidor, tätt sammanvuxna med de kändiskåtas hänsynslösa jakt efter att ständigt få synas och att helst få styra halvsanningarnas och medielögnerna till sin fördel, tvekar hon inte en sekund inför att på brutalast tänkbara vis dra ner byxorna på den värld hon själv är en del av. Nu är det inte bara de massmedialt framgångsrika författarna som fångat Erica Sagns intresse. Här får också de finlitterära estetflabbarna och präktiga moralisterna, de som kompenserar bristen på försäljningsframgångar med ett lättköpt patos, sina fiskar varma.
Så det är Horace Engdahl som erbjuder ett fett stipendium för att Dina Dildough falskeligen ska låta påskina att hon ska skriva ett porträtt av en känd svensk författare, men i hemlighet ta reda på vem denna författare tänker skriva om i sin nästa essäsamling, och gärna samla en massa ofördelaktiga uppgifter om henne. Författarens namn är - Erica Sagn.
Givetvis kommer invändningarna att lyda att Erica Sagn vill profitera på andra kända namn, att hon vill skapa skandal för att sälja fler böcker. Själv läser jag Fejket på ett annat sätt. Egentligen är det fullkomligt ointressant om namnen är Unni Drougge eller Johan Lundberg, Horace Engdahl eller Malte Persson, Kristian Lundberg eller Karin Barbalander.
Här skärskådas en mekanik, ett mönster.Den värld av maktstinnhet, positioneringar och hatfulla utfall och strategiska utspel som skildras ligger sannerligen inte långt från den solkiga verkligheten. Pierre Bourdieu, den franske medieteoretikern och sociologen, har i ett flertal teoretiska arbeten beskrivit maktstrukturerna inom medievärlden på ett sätt som ligger ytterst nära de som Erica Sagn konkret, hårt och oförsonligt fångar i denna sataniska och inte sällan farsartade danse macabre.
Och hon gör det med den svärta som enbart den som själv levt mitt i smeten kan göra. Är hon hatisk? Är hon ute efter hämnd? Jag tror inte det. Hon skonar inte heller sig själv, långt därifrån. Drivkraften tycks snarare vara ett genuint äckel, och en rejäl portion vredgat vemod, över den urartning, den regelrätta pervertering, som skett av bokmarknaden och den groteska värld som befolkas av halvkändisar och medielystna halvfigurer. Inget är vad det ser ut att vara. Allt är fejkat. Allt är ett spel om makt och inflytande, kontroll och positioner.
Erica Sagn synar bluffen. Rivigt, rått och pang på rödbetan. Det är stort. Det är starkt. Det är tungt. "Fejket" är anbefalld läsning för var och en.
Crister Enebär, Helsingborgs Dagblad
Erica Sagn
Fejket
Omfång: 378 sidor
Bandtyp: Linneklotband
Pris: 275:-
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar