tisdag 15 mars 2011

Måndagskväll vid Roxens strand

Dagarna blir allt längre. Jag ser solen gå ned över Roxen, en svullen och inflammerad polyp. Jag låter inte lura mig av den imbecilla våryra som krämarsamhället försöker pracka på oss. Vad är denna överskattade, grälla årstid annat än en förevändning att konsumera? Det enda anständiga är att stänga den bedrövliga omvärlden ute. Jag skruvar för fönsterluckorna och stänger av radion. På grammofonen Thore Ehrlings orkester på låg volym, i knäet mitt tummade exemplar av Weiningers mästerverk. På bordet en nyöppnad runöl. Så spinner jag en kokong av inbillad frihet, glömsk av usel hockey, nyliberalismens vulgaritet, feminismen, Riksdagens effeminerade åttklöverparti och den järnhårda pensionsbromsen. Men i morgon är en ny dag och ingen kommer undan samtidens ödesfrågor. Det är så man kunde kräkas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar