söndag 13 september 2009

Nya idiotier om Kurt Wereds identitet


Professorn i molekylärbiologi, tillika amatördetektiven Bo Gräsroth utkommer i dagarna med en lika bisarr som djupt lögnaktig bok med titeln En mästare avslöjad - Sven Lindqvist som Kurt Wered, utgiven på det obskyra Balder Förlag. Det är svårt att gissa vad som ligger bakom den förryckta idé som fått Gräsroth att skriva denna egendomliga bok men desto lättare att avfärda den som ett prov på fullkomlig stollighet. Vi tänker inte ödsla utrymme på att gendriva professorn i detalj. Att citera pressreleasen torde vara tillräckligt för att visa förvirrad soppa det handlar om:

Vem är Kurt Wered? Vi människor älskar mysterier, särskilt när vi har en chans att själva få leka med. Och det har vi verkligen i fallet Kurt Wered, den hemlighetsfulla pseudonym som gäckat såväl kritiker som anhängare med sitt radikalkonservativa budskap. Jag har under en längre tid ägna mig åt att försöka knäcka gåtan Wered och redovisar nu resultatet av mina efterforskningar i boken "En mästare avslöjad - Sven Lindqvist som Kurt Wered" (Balder Förlag).

Kurt Wered startade bloggen "Wereds vådligheter" i mars 2009. Hans framgång har sedan dess varit sagolik: Den från början anspråkslösa hemsidan, som mest ägnades åt Linköpingslaget LHC, utvecklades inom kort till "Tankesmedjan Wereds vådligheter" - en institution som av ledande journalister kallats "Sveriges skarpaste politiska blogg". Wered knöt till sig yngre, högt begåvade skribenter som Erica Sagn och Karin Barbalander och genom det nystartade "Anark förlag" kunde man snart knäsätta en ny betydelse av begreppet "radikal-konservativ".

Den weredska konservatismen är av ett egenartat slag som svårligen låter sig sammanfattas på några rader och jag ägnar den därför en utförlig kommentar i min bok. Men det är nu inte bara det politiska innehållet som gjort Wereds blogg så omtalad och populär. Framförallt är det väl så att det är det kvicka, eleganta, stundom farstartade och alltid rappt skrivna sätt på vilket Wered kommenterar politik och samhällstrender, kulturpolitik, litteratur- och konstdebatt samt mycket annat. Till framgången för "Wereds vådligheter" bidrar naturligtvis också författarmystiken.

Trots att åtskilliga belackare ivrigt förfäktat den, enligt mig fullkomligt korrekta, åsikten att "Kurt Wered" är en pseudonym har mannen bakom denna märkvärdiga blogg och remarkabla bokutgivning förblivit okänd. För varje ny utgivning har ett hejdlöst gissande vidtagit, med de mest allmänna argument som kunde passa in på många människor. Någon systematisk undersökning värd namnet har dock aldrig kommit till stånd - förrän nu.

En av de först misstänkta var författaren Lars Gustafsson. Till andra återkommande namn i denna farsartade gissningslek hör Nikanor Teratologen, Mats Gellerfelt och Bo Cavefors. Att det är en person med djupa kunskaper om den svenska politikens irrgångar gör att man till listan över misstänkta kunnat foga bland andra Charlie Weimers, kollektivet bakom den konservativa bloggen "Tradition och fason" samt Fredrick Federley. Wereds djupa kunskaper om och engagemang i svensk ishockey gör att också Håkan Loob varit ett återkommande namn i spekulationerna. Dessa och många andra, mer eller mindre långsökta, gissningar granskas och avfärdas i "En mästare avslöjad".

Vad som från början närmast var ett hugskott, nämligen att upphovsmannen till Wereds vådligheter är författaren Sven Lindqvist, kom under den fortsatta undersökningens gång att framstå som ett ovedersägligt faktum, hur osannolikt det än kan förefalla. En störtflod av märkliga likheter, biografiska, tematiska och stilistiska, redovisas i "En mästare avslöjad - Sven Lindqvist som Kurt Wered" och slutsatsen, menar Bo Gräsroth, är att det är statistiskt omöjligt att någon annan än Lindqvist kan vara "Kurt Wered".

4 kommentarer:

  1. Hej Kurt! Mitt namn är Antoni Lindgren och liksom du är jag i bokbranschen. Sedan 2004 driver jag förlaget Bkktsjaur, som ligger i Baktsjaur. Hittills har det blivit fyra stycken böcker: 2004 kom Stilla dagar i Lule, som är en skildring av Lule genom mig själv under juni månad sommaren 1984 i ett trettiotal korta noveller. 2005 kom Människan och samhället som utgör början på mitt försök att komma med ett eget bidrag till människans förståelse av sig själv. I den boken formulerar jag tanken om överensstämmelsen: om att människan och samhället måste överensstämma i det goda livet och det goda samhället. Ett sådant sätt att se på samhället är främmande för dagens samhällsvetenskap och under arbetet med den boken kommer jag till en allt större insikt om att det behövs en ny vetenskap. Men, det inser jag så småningom: man kan inte stanna vid att skapa enbart en ny samhällsvetenskap. Idag är den i princip endast naturvetenskap som tillämpas på samhället med det resultatet att vetenskapen verkar som en samhällsbevarande ideologi istället för att söka sanningen: ett sökande som den alltid tidigare har varit ett uttryck för. Men vad för slags vetenskap är det? Ja, redan i Människan och samhället upptäcker jag att det är en vetenskap som konsekvent utgår ifrån människan. Vi behöver därför en uppfattning om människans natur och jag finner i den boken att det finns en konstant framställning av den mänskliga naturen som upprepats genom årtusendena, den att människan är känsla, vilja och förnuft. Med Kirkegaard kan vi därför säga att det goda samhället är sådant att det låter den mänskliga naturen komma till ett bra uttryck: som det goda livet.
    Vänliga hälsningar,
    Antoni Lindgren

    SvaraRadera
  2. Här är förresten ett par tänkvärda ord ur min bok "Människan, Världen och Hela Världen". (Jag ville ha en titel i stil med Ayers "Language, Truth and Logic" men kom inte på ett tredje ord, så jag körde med världen två gånger.)
    http://www.baktsjaur.se/bokforlaget/lspr_manniskan.pdf

    SvaraRadera
  3. Äh, trots att Pekka Lindmark går runt och mystifierar sig med antydningar om att han inte skulle kunna vara Wered, vet alla att det är Göran Skytte. Mystiken är en gång för alla borta. Måste tillägga att Skytte nästan överträffar sig själv som K.W. Heja Göran, heja heja!

    SvaraRadera