”Feministisk envåldshärskare styr Barometern." Intervju med Mats Duvebo

Chefredaktör Gunilla Sax är en brutal envålds­härskare som hanterar sina medarbetare lika nonchalant som sanningen. Barometerns ägare, koncernen Gota Media AB, är affärsmässigt ”oduglig” och domineras av krafter med en feministisk agenda. Omdömena är hårda i den nya boken Sanningen om Barometern som utkommer på Anark förlag senare i vår. Redan nu fruktar författaren Mats Duvebo tidningskoncernens hämnd. Laura Larefalk har träffat honom för en exklusiv intervju.

Att Mats Duvebo är en riktig Barometern-insider står helt klart. Under sina 20 år på tidningen har han varit allt från volontär till redaktionssekreterare samt, inte minst, personlig assistent åt tidigare och nuvarande chefredaktörer.

Nu bryter han mot en av Gota Medias kardinaldygder: att aldrig prata offentligt om vad som försiggår i tidningarnas innersta rum. Det kan få konsekvenser.

– Det finns en oskriven regel när man jobbar i de högre hierarkierna på Barometern Oskarshamns-tidningen. Det är att man ska vara lojal med koncernen, tidningen och dess chefer in i döden. Nu har jag begått det värsta brott man kan enligt deras synsätt. Jag är en vanlig singelpappa med räntor och amorteringar. Mot mig har jag nu ett av Sveriges mest hänsynslösa företag. Det är klart det finns risker, säger Mats Duvebo.

Han lämnade sitt jobb som redaktionssekreterare vid årsskiftet efter en konflikt bland annat med Barometern Oskarshamns-tidningens ansvariga utgivare. Han är dock nöjd med den uppgörelse han fick när tidningen ”köpte ut honom”. Han hävdar att han varken skrivit boken för att hämnas eller tjäna pengar.

Motivet är istället att få igång en debatt om vilka värderingar som styr Gota Media, som han kallar ”ett av världens mest slutna företag” och en "feministisk krutdurk".

– Det är ett debattinlägg om Gota Medias, och särskilt Barometerns roll i samhället. Men det är också en kärleksförklaring till Gunilla Sax som är ett av vår tids stora genier. Det är tråkigt om den aspekten kommer bort, säger Mats Duvebo.

Ett huvudtema i boken handlar om hur tidningens skribenter noggrant odlar myten om sig själva som en snåla alkoholister med dyslexi. Självförminskningen är mycket medveten, menar Duvebo.

– Det är enklare för tidningen att attrahera läsare och prångla på dem sitt budskap om journalisterna beskriver sig själva som typiska småländska tanter och lite smådumma, säger han.

– Det är en riktig kärringultur. Den positiva utveckling som man såg ett tag med manliga redaktörer har totalt avstannat sedan kvinnorna kom in för en tid sedan. De har också stoppat den ganska solida och konservativa hållning som Barometern en gång stod för, säger Duvebo.

Det kanske största misstaget är att koncernledningen så hårt drivit på för att kvinnliga påläggskalvar ska ta över, enligt Duvebo. Enligt honom har ingen av dem de visioner och den ledarskapsförmåga som krävs för att leda en landsortstidning.

– När de sista gubbarna faller ifrån får du in tre kvinnor som saknar förmåga att utöva sin nya makt på ett klokt sätt. Med åren kommer det här att bli väldigt tydligt för läsarna som redan nu systematiskt förs bakom ljuset med hårt vinklat material.

Du säger att du inte vill gå in på personliga detaljer om dina tidigare chefer, ändå är du hård och personlig, inte minst i beskrivningen av Barometerns nuvarande chefredaktör. Varför?

– Det var det svåraste kapitlet att skriva. Jag vill inte kommentera det just nu, särskilt med tanke på min personliga säkerhet.