Kurt Wered om Bengt Fram

Bengt Frams bok om sin tid på Tankesmedjan Wereds vådligheter och vår vänskap ligger framför mig på bordet men jag har ännu inte orkat läsa den och jag tror heller inte att jag någonsin kommer att göra det. Ett sådant svek, en sådan dolkstöt i ryggen, måste förbli obegripligt.

Årtiondens vänskap, oräkneliga diskussioner om samtidens stora ödesfrågor, delade triumfer och nederlag på LHC:s matcher... Hur lätt väger inte sådant när en Judas hör klirret av silverpenningar i kassan.

Att Fram, som jag hjälpt och stöttat på så många olika sätt, skulle vara en sådan... Det är obegripligt. Nu vill jag bara lämna denna sorgliga historia bakom mig och gå vidare på min solitära väg.

Med visst intresse har jag ändå tagit del av pressens reaktioner. Särskilt insiktsfull tycks mig Kristian Runkells kritiska recension i dagens Barometern:


Närsynt blick inifrån Wereds tankesmedja

Tankesmedjan Wereds vådligheter var en ”jättelik stormarknad för radikalkonservativa åsikter”, menar Bengt Fram i sin lika illa skrivna som hett omdebatterade bok, ”Wereds vådligheter. Historien bakom sajten som förändrade Sverige”. Det är en av få pregnanta formuleringar i ett boksläpp som knappast präglats av den tankens klarhet som Wereds vådligheter menar sig stå för. En mer förvirrad partsinlaga får man faktiskt leta efter, och Bengt Fram verkar vara en nästan lika god kålsupare som den egendomlige herr Wered, även om han iscensätter sig som förnuftets röst i detta mediala ödesdrama.

Men stormarknadsmetaforen är bra. Den uppmärksammar till exempel huruvida Wereds vådligheter egentligen betraktat sig själv som reell innehållsleverantör eller simpel förmedlingsinstans av kontroversiella ideologier. Under de senaste åren har ju Wereds vådligheter dels bearbetat och aktualiserat det intellektuella arvet från 1900-talets mest radikala revoltörer och tänkare, sådana som Spengler, Weininger och Evola – och ibland rentav själva redigerat den, som i den uppmärksammade översättningen av Weiningers samlade verk – dels sett sig som ett forum för aktuell kultur- och samhällsdebatt. Wereds vådligheter är såtillvida ett exempel på en tilltagande förskjutning av de binära polerna ”information” och ”kunskap”, där termen ”data” blivit allt viktigare. De stora tänkarnas verk läser man inte i en handvändning.

Sådana resonemang hittar man nu inte i Bengt Frams bok; det är snarare en ganska träaktig och omständligt berättad historia som förlorar sig i detaljer och undviker, eller snarare inte förmår att lyfta blicken. Framställningen är djupt förankrad i de svenska pensionärernas situation under regeringen Reinfeldt, till lika delar präglad av bisarra och skrattretande konspirationsteorier som befängda planer på upprättandet av ett gerontokratiskt styrelseskick. Detta har nu aldrig varit Wereds vådligheters fundamentala uppgift. Det har aldrig handlat om pensionärernas ställning, utan tvärtom. Kurt Wereds uttalade mission har alltid varit att mobilisera ungdomen. Frams långa och vindlande diskussioner om Östgötaskolans rön och det gotiska folkets urhem i Hjulsbrotrakten förlorar sig också ständigt i knappologier och ältandet av polemiker som ingen människa längre minns.

I sina bästa stunder har Wereds vådligheter blottat en sårbarhet – eller möjlighet, beroende på perspektiv – och lyfta fram potentialen för det som de facto är genomförbart i det liberalistiska "krämarsamhällets tivolikultur". I en situation där allt fler kapitulerat inför dess förföriska toner har den här tankesmedjan handlat om ett slags radikalkonservatismens sammansvärjning och hämnd på världen; på många sätt fullständigt patetiskt, naturligtvis, och samtidigt helt central för att förstå vår egen samtid. I dag är det entrepenören, feministen och medelmåttan snarare än konstnärern, misogynen och geniet som tänjer gränserna för det möjliga.

Kanske är det därför två övergripande lärdomar man bör dra av Wereds vådligheter, eller åtminstone fundera över.

Å ena sidan handlar det om att uppmärksamma det slags mobiliserande av "de med Roten förenade, maskulina krafter" som sedan länge är sysselsatta med att lyfta fram den tidlösa, hierarkiska samhällsordningens potential, något som alltför många haft svårt att ta till sig.

Å andra sidan har Wereds vådligheter satt fingret på, och indirekt påverkat, det tilltagande förfallet och rötan i moderniteten. Med kunskap om dess snara sammanbrott kan ju vem som helst med lite programmeringskunskaper bidra till att den stora traditionen återupprättas. Möjligen kommer Wereds vådligheter såtillvida att på sikt betraktas som grundläggande för en framtida radikal reaktion 3.0.