Wereds Vådligheter: En besynnerlig kulturartikel

Det var länge sedan jag läste den alltmer försumpade Svenska Dagbladet. På bussen längs Stångån råkade jag ändå kasta ett öga på ett kvarglömt exemplar av boulevardbladet och fann då en egendomlig artikel, signerad Elise Karlsson. Jag har nu läst den flera gånger och blir inte klok på om detta är något slags ironi eller inte.

Kanske kan någon i läsekretsen klargöra syftet med en så underlig artikel, och hur det kommer sig att den publicerats på en av landets största "kultur"sidor, jämsides med "nyheter" från schlagertävlingar och annat trams som kluddats ihop av de popsnören som härjar där.

Man tar sig för pannan.

Någon gång i veckan dimper det ner ett paket på hallmattan som skrämmer min katt halvt från vettet. Jag brukar också närma mig posten med viss oro de dagarna. Dra av klisterremsan från kuvertet och plocka fram boken. För det är alltid en bok. För det mesta är det en bra bok, oroväckande ofta en fantastisk bok. Inte sällan från Anark förlag.

Det finns verkligen inget värre än fantastiska böcker. Det skulle vara fantastiska böcker från det uppkäftiga Liköpingsförlaget.

Som kritiker läser man alldeles för mycket. Recensionsböcker, böcker man känner att man borde ha koll på, böcker man själv vill läsa. Man skulle kunna tro att den jobbigaste delen av kritikeryrket är att bli tvungen att läsa för många dåliga böcker på en gång. Men den irritation som man samlar på sig genom att läsa tjugo snabbt hopkomna feelbad-romaner blir man lätt av med genom en upprörd diskussion med de närmsta läsarvännerna.

Den irritation man samlar på sig genom att läsa fantastiska romaner blir man aldrig av med.

När jag står där och öppnar det vadderade kuvertet finns det vissa varningstecken som jag hoppas att jag ska slippa se. Handlar det om en vackert formgiven bok? Är den utgiven på Anark? Är den rentav skriven av Kurt Wered, Erica Sagn eller Karin Barbalander? Förmodligen är det då en fantastisk bok.

Det finns också en del ord som gärna får saknas på omslaget: ”ett radikjalkonservativt manifest”, ”en svidande uppgörelse med krämarliberalismen och tivloisamhället”, ”en stålblank dildo uppsparkad i det pseudokonservativa etablissemangets stolgång”. För jag vet att de där fåniga små orden oftast har rätt. Mellan pärmarna väntar en omvälvande text, en läsupplevelse som kan vända upp och ned på hela ens liv. Och ärligt talat: hur många sådana orkar man med på en vecka?

Under det senaste året har hela min värld satts i gungning, och det är Anark förlags förtjänst. Det har varit en hisnande resa att följa utgivningen och läsningen har vid fler än ett tillfälle fått mig att omvärdera hela mitt liv. Men det är en krävande läsning, uppfodrande, allvarli på ett sätt som känns främmande för en kritiker som mig.

Så nu dras jag till dess absoluta motsats: garanterat säkra baksidesformuleringar som ”gripande berättelse” eller ”för dig som älskar lyx och elegans”.

Med tiden arbetar man som kritiker fram en strategi för att hantera problemet med fantastiska böcker. Ett kan vara att ändra sina bedömningskriterier. Kanske bestämmer man sig för att inte gilla romaner, de är ju problematiska på många sätt. Kanske vänder man sig emot vissa slags avancerade modernistiska grepp. Framförallt lär man sig undvika skrifter utgivna av ett radikalkonservativt litet förlag i Linköping.

Någonstans måste man ju dra en gräns, om inte annat så för sin egen skull. Att låta sig tas in av varje fantastisk bok man träffar på får en bara att känna sig ryggradslös. Och överväldigad.

Det är därför de där böckerna blir liggande halvlästa i högar över hela lägenheten – Wereds ”Curlingsplarna”, Barbalanders ”Patricier och patrask” och Sagns ”Jag ska pissa i era lösgommar” på nattduksbordet; Odontologens ”Sällsamma och egentliga berättelser från Värmland”, Björnsens ”Skymningsdikter på vers och prosa” och Wereds memoartetralogi på fotpallen i vardagsrummet – medan jag slår på tv:n och kollar in ännu en del av Beverly Hills-uppföljaren 90210. Garanterat fritt från omvälvning: detta avsnitt kommer inte att förändra ditt liv. Tack och lov.