Kurt Wereds farväl

Min verksamhet som författare, förläggare och fotograf har i grund och botten varit en motståndshandling. Vad som från början var en solitär gest riktad mot krämarsamhället och pöbelväldet kom snart att dra till sig uppmärksamhet från andra som vantrivs i samtidens o-kultur. Tankesmedjan Wereds vådligheter, som av en framstående journalist kallats "Sveriges skarpaste politiska blogg", har under det senaste året lockat tusentals läsare, många utanför vårt lands gränser. Bokförlaget Anark blev också en oväntad, mindre succé och dess utgivning har rönt avsevärd uppmärksamhet (att den samtidigt förbigåtts med total tystnad från den korrupta, liberala pressen kan väl snarast ses som ett bevis för att vi lyckats i vårt uppsåt: att ge ut verkligt subversiv litteratur på yttrandefrihetens gräns). Organisationer som "Kurt Wered-samfundet", "Leninpriset till Kurt Wered" och "Nätverket hedonistisk höger" fyller också en viktig funktion som motståndsfickor i ett genomkommersialiserat, pöbeldemokratiskt wasteland. De utgör också livaktiga mötespunkter för de kulturens och andens guerillakrigare som inte fallit för krämarnas lockrop. Om det finns hopp (vilket jag tvivlar på) för att den "utveckling" som i rasande fart leder mot avgrunden, är det just på sådana platser det står att finna.

Det är alltså med den tillfredsställelse som följer av ett väl uträttat värv som jag nu drar mig tillbaka till tystanden och friden vid Roxen, vid vars stränder jag framlever ett liv i inre exil. Förvisso finns oerhört mycket att göra men jag finner också att de så kallade sociala medierna blivit så förfäade, så pöbelmässiga, att de inte längre utgör en möjlig miljö för andligt arbete.

Detta är ett oomkullrunkeligt beslut och jag överlåter tankesmedjan och förlagsverksamheten åt ett triumvir bestående av Erica Sagn, Karin Barbalander och Niftor Odontologen. För min del är det otacksamma arbetet med att utfodra pärlor för svin nu över.
- Kurt Wered