Kurt Wered om blodets och sädens gemenskap, den erotiska slöjan och den svenska liberalismens prydhet

Vad den bigotta svenska vänstern och frikyrkoliberalismen inte förstår, aldrig kommer att kunna förstå, är den förhöjda sensualism och libidinösa flykt som endast kan frodas i ett auktoritärt sammanhang. Det är i underkastelsen, smärtan och den brutala utlevelsen som vi finner frihet och tillfredsställelse. Ingen annanstans. En sanning som givetvis är omöjlig att acceptera för snöpingar, liberaler och jämställdhetsfundamentalister.

I sin renaste och mest upphöjda form, finner vi detta slags sublima sexualitet i exklusivt manliga gemenskaper. Hockeyspelaren som kör upp klubbskaftet i sin motståndare och sedan kysser det blödande såret. Nubakrigarna som samlas vid elden när solen gått ned över savannen för att skära in nya tatueringar. Också rekryterna på manöver i Norrlands skogar kunde uppleva något av detta slags homoerotiska communitas när de behandlar sina skoskav. Blodets och sädens gemenskap, förhöjd av den delade smärtan.

Värnpliktens avskaffande är i sanning en spik i kistan för den subversiva gemenskapen och fostran av genuin manlighet.

Det är samma slags impotenta, sexualfientliga anda som hörs skräna om "slöjförbud". Att man kan vara så blind för de estetisk-erotiska kvaliteterna hos burka och niqab! Att man inte förstår uppskatta denna erotisering av ögonen. Att man inte känner den minsta sprittning i sitt kön vid åsynen av en knappt anad höftlinje under det böljande tyg som för den nivellerade brackan inte är annat än ett "tält".

Det finns ett drag av frimicklande bigotteri i den svenska debatten och det växer sig allt starkare. Jag ser inte längre någon möjlighet att på ett effektivt sätt motarbeta denna tendens. Intill slutet kommer jag förvisso att vittna, att höja min röst, protestera - och visa på ett bättre alternativ. Men jag gör det utan hopp om att kunna vrida utvecklingen åt rätt håll.