Intervju med Erica Sagn

Erica Sagn, som fick sitt genombrott som journalist och debattör på just denna blogg, tar tills vidare över Tankesmedjan Wereds vådligheter. Hon ersätter Kurt Wered som under hösten kommer att ägna sig åt sitt eget författarskap. Hon är redan trött på alla jämförelser.

"Det är svårt att vinna matchen över en man som kallats "Sveriges tyngsta doldis". Men jag brukar säga att det finns bara en Erica Sagn och en Karin Barbalander."

- Du har sagt att det skulle vara rena självmordsuppdraget att ta över efter Wered. Nu sitter du ändå på hans plats och har därmed ett nästan unikt inflytande på den radikala kultur- och samhällsdebatten i Sverige. Hur ser du på det idag?

ES: Nu vill jag bara rulla upp ärmarna och sätta igång.

- Inga självmordstankar alltså?

ES: Nej. Däremot är jag vansinnigt trött på allt tjat om att jag nu axlar Wereds mantel. Det vilar en tung skugga av Wered över mitt jobb och alla tjatar om vilket omöjligt uppdrag det är. Många av dem som följt "Wereds vådligheter" kommer säkert att sakna hans närvaro men jag tror att minst lika många kommer att tycka att det är skönt med en frisk fläkt.

Jag vill också passa på att säga att Kurt har tagit oerhört illa vid sig av de angrepp som kommit från hans motståndare, särskilt den senaste tiden. Inte för egen del - han är av ett härdigt slag - men jag tror inte han insåg riktigt vilket rått debattklimat som råder idag och vilka grobianer som kan göra sig hörda via bloggar och diskussionsfora på nätet. Kurt behöver också lugn och ro för att kunna koncentrera sig på andra saker än att sköta Tankesmedjan och jag ser det som min plikt att sköta den så länge.

Erica Sagn kan säkert också räkna med påhopp. Redan i början av sin karriär skälldes hon för "extremqueerfeminist" och på senare tid har flera häcklare till och med hävdat att hon inte skulle vara något annat än ett nom de plume för Kurt Wered själv.

ES: Jag har aldrig brytt mig om vad cyberdrägget säger. Skulle man hänga upp sig på all dåligt formulerad, tanklös kritik som riktas mot en blogg som "Wereds vådligheter" ska man nog inte jobba här. Jag vet också att det kommer att bli mer kommentarer från läsarna om hur jag ser ut bara för att jag är kvinna. Nu är jag ju vårdad, smal och snygg ändå, så den sortens uppmärksamhet är heller inte något jag bekymrar mig om.

Det där snacket om att jag inte skulle vara annat än en pseudonym för Kurt, eller att "Wereds vådligheter" helt och hållet drivs av internet-troll är ett idiotiskt rykte som vi tyvärr tycks få dras med. Lyckligtvis är det ingenting som seriösa läsare av den här bloggen tycks bry sig om.

- Blir det skillnad i inriktning under din ledning?

ES: Ja och nej. Vi kommer till exempel inte att skriva så mycket om deckare. Jag delar inte alls Kurt Wereds fascination för deckardrottningar och jag vill fokusera mer på idédebatt. Det är det område som alltid varit styrkan med detta forum. Samtidigt delar jag Tankesmedjans grundläggande värderingar så jag tror att läsarna kommer att känna sig hemma också i framtiden. Och nätverket "hedonistisk höger", som drogs igång av Karin Barbalander ligger mig också varmt om hjärtat.

- Och hur blir det med skriverierna om ishockey? "Wereds vådligheter" blev ju först uppmärksammad som en plats där man tog hockeyn på allvar som fysisk fostran och andlig disciplin.

ES: För att vara fullkomligt uppriktig känner jag mig inte kompetent att ta mig an hockeyn. Men jag har knutit några kontakter med intressanta sportjournalister som tycks dela Kurts passion och jag räknar med att vi ska presentera intressanta inlägg när säsongen startar.

Erica Sagn växte upp utanför Linköping och hemma diskuterades det. Hon tvekar inte om var hon fått sitt heta temperament ifrån.

ES: Det finns två människor som betytt oerhört mycket för mig. Den första är min pappa, Conny Sagn och det är från honom jag fått min energi och stridsvilja. Den andre är Kurt Wered, som fungerade som en mentor under min uppväxt. Det var fantastiskt att återse honom när jag återvände till Sverige och när han erbjöd mig jobb på "Wereds vådligheter" kändes det som att jag fullbordat en cirkel. Jag har förreste börjat skriva på en bok om dessa män och vad de betytt för mig med titeln "Inte utan mina pappor".

- Din pappa var en flitig gästbloggare här. Kan vi hoppas på att få återse Conny Sagn på "Wereds vådligheter" nu?

ES: Man ska aldrig säga aldrig, men jag kan inte lova något. Skulle han vilja skriva för oss igen är han välkommen.

- Vad gör du om två år?

Då leder jag en egen tankesmedja. Kanske kommer jag att anlita Kurt Wered som gästbloggare.