Sebastian, hundarna och Goebbels

Ni säger att jag är lättkränkt? Ni säger att den ideala misogynien inte är annat än tarvligt förakt eller rädsla för kvinnor? Ni vill kanske psykologisera min vantrivsel i den samtida krämarkulturen. I så fall hör ni säkert till dem som accepterat dess billigaste geschäft och pråligaste tingel-tangel. Ni kanske finner er i - eller rentav roas av - sådant som mobiltelefonerande, mullrande basgångar och det envetna smattrandet av stavgångande käringar.

Ni kanske säger att jag överreagerar? Ni kanske tycker att tonen i dagens kultur- och samhälls"debatt" är uthärdlig? Förmodligen behärskar ni då grobianernas språk bättre än jag, som där endast förmår urskilja grymtanden.

Eller kanske är det endast en fråga om naivitet. Låt mig då väcka er ur er slummer, kära läsare. Låt mig för en stund vara er vägvisare till underjorden. Se till exempel här, med vilka tarvliga, lumpna och primitiva grepp man skändar en av vårt lands främsta författare på det mest utstuderade sätt - genom att helt fräckt förneka hennes existens:

Karin Barbalander är alltså den senaste av “Kurt Wereds” tankefoster. Vad är det frågan om? Varför envisas denne s.k. Wered med att hitta på en massa nya personer, som på ett eller annat sätt backar upp honom? Karin Barbalander, Kurt Wered, Erica Sagn, “Kurt Weredsamfundet”, Bengt Fram, Anark förlag” och Fredrik Sagn, ingen av dessa människor eller organisationer existerar…

Vad är orsaken till en sådan småaktighet, undrar ni kanske? Svaret är enkelt: Guilt by association. Genom att skriva positivt om Karin Barbalanders romansvit kastade vi henne åt de dräglande hundarna. Sådant var alltså hopens raseri att man i brådskan också förnekade existensen av Kurt Weredsamfundet och Bengt Fram . För att citera Jan Myrdal: "Det är bara att gå till läggen". Eller varför inte följa länkarna här ovan och konstatera för er själv att dessa människor och organisationer är i allra högsta grad levande.

Kan det vara så, att mina så kallade kritiker tagit Goebbels' ord: "Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning" bara alltför bokstavligt? Har de kanske underskattat den läsande människans fattningsförmåga? Rent komiska höjder når hursomhelst självmotsägelserna i följande privata meddelande (vars avsändare jag av barmhärtighet låter förbli anonym):

Kurt: Du finns inte. Dina andra personligheter är fantasifoster. Alla använder samma IP-adress, ingen finns i något personregister. Böckerna de har publicerat har aldrig getts ut. Sluta förfölja mig, du är jobbig.

Vem är det, frågar jag, som är förföljd här? Vem är det som utsatts för den mest infama förtalskampanj? Vem är det som - dag efter dag, månad efter månad - tvingats utstå de mest fasansfulla verbala utsöndringar från våra "kritiker" och "debattörer"?

Nå - författaren till dessa rader kan sova lugnt om natten. Vi på Tankesmedjan Wereds vådligheter har viktigare saker för oss än att "förfölja" någon. Vi kan dock lova att vi också i fortsättningen kommer att vara "jobbiga" - och för paranoida reaktioner avsäger vi oss allt ansvar. Vi kommer dock att avhålla oss från vidare "samtal" med snarstuckna och förnumstiga "debattörer" av det slag som översvämmar internet. Mot dumheten kämpar som bekant också gudarna förgäves.

Kurt Wered

Erica Sagn

Karin Barbalander