Signerat Sagn: Carina Rydberg och Hypnotisören

I dagens DN ger sig Carina Rydberg in i diskussionen om pseudonymen ”Lars Kepler” och romanen Hypnotisören med en kommentar till vårt tidigare avslöjande av Bonniers skurkaktiga metoder. Det är bara alltför typiskt för dagens ”kulturdebatt” att Rydberg helt skamlöst vidgår att hon inte gittat läsa boken för att i nästa andetag karakterisera den som ”ännu en svensk deckare – om än lite bättre skriven”. Rydberg avslöjar sig därmed som fullkomligt renons på litterärt omdöme. Hypnotisören har inget med det svenska deckareländet att göra – romanen är en litterär sensation som väl förtjänar de kommersiella framgångarna. Sådan slapphet förvånar mig inte längre – DN:s kultursida har ju sedan länge framförallt varit en tummelplats för bloggare och nöjesjournalister.

Vad som däremot upprör mig är Rydbergs ohederliga debatteknik. Hon fortsätter:

Men när det avslöjas att det är paret Ahndoril som ligger bakom ”Hypnotisören”, så blir stämningen genast upprörd. Och det hjälper inte att makarna Ahndoril berättar att de lämnat in manuset anonymt – det vill säga under det helt okända namnet Lars Kepler.

De och förlaget i fråga beskylls genast för att vara krämare – Bonniers förlag till och med för att ägna sig åt svindleri, eftersom förlaget påstås ha ägnat sig åt falsk ryktesspridning vad gäller upphovsmannaskapet till ”Hypnotisören”.

Ja, Bonniers är krämare och svindlare. Men det verkligt omoraliska med dess agerande är den exempellösa fräckhet med vilken man utnyttjat Karin Barbalander – den verkliga författaren till Hypnotisören. Rydberg undviker alltså själva kärnfrågan i diskussionen; hennes inlägg är därför platt som en pannkaka - och dessutom djupt missvisande.

Och Karin Barbalander väntar fortfarande på upprättelse i något av våra etablerade medier. Den lär dröja.