Så har ännu en cyberklottrare smetat ned kommentarsfältet på Wereds vådligheter med sina fula gubbar. Jag borde knappast bli förvånad: Om man tar på sig uppgiften som folkbildare i en kulturell nedgångsperiod som denna får man väl finna sig i att bemötas med spott och spe från huliganer, slynglar och träskvarelser. Att förvänta sig andra reaktioner vore givetvis naivt, och jag vet bättre. Det gjorde också Ekelund:
Den sällsyntaste lyckträff: att af sitt otium få göra sitt arbete. Antingen står karaktären emot (och det äfven ofta nog hos de utvalda) eller lägga tid, folk-och bildningsläge oöfverstigliga hinder
Att tala inför döva öron, eller försöka överrösta pöbelns vrål, är dock ett fåfängligt värv - och ett slöseri med den tid som är mig given. Jag kommer därför att dra mig tillbaka en tid och låter Erica Sagn och Karin Barbalander sköta Tankesmedjan i min frånvaro. För att citera Ekelund ännu en gång:
Jesuit-principen: undandraga sig världen - för att verka på världen, var ofta nog äfven geni-principen.
- Kurt Wered
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar