Erica Sagn: Den genuina högern och dess filosofer

Debatten om den intellektuella högern hämmas av ett inskränkt perspektiv, där sådana neoliberalismens springpojkar som Erik Wallrup och Johan Lundberg givits ett orimligt stort utrymme på bekostnad av förespråkare för en genuin radikalkonservatism som till exempel Kurt Wereds anarkiska jihadism. Den som på allvar vill sätta sig in i frågan om den samtida intellektuella konservatismen bör söka på annat håll, menar Erica Sagn och presenterar några läsförslag.

I dagens SvD gör Magnus Eriksson en viktig poäng då han skiljer mellan den "intellektuella högerns" liberala och konservativa grenar samt påpekar vad som borde vara en självklarhet, nämligen att "nyliberal ekonomism inte nödvändigtvis följer av ett konservativt värdesystem."

Detta är förstås utmärkt men Eriksson tycks dessvärre lika ansatt av samma beröringsskräck inför den stora konservativa Traditionen som de flesta andra debattörer. Ty det är ju så, att den "intellektuella högern" i dagens Sverige i stort sett bara består av en enda, liberal, gren. Den verkligt konservativa högern förbigås, som alltid, med tystnad.

Den genuint konservativa högern, sådan den representeras av till exempel den här bloggen, är verksam långt ut i marginalen. Det politiskt korrekta etablissemanget gör sitt yttersta för att den inte ska få komma till tals men det tycks ändå som om dess inflytande långsamt växer. Mängden läsarreaktioner som når Tankesmedjan Wereds vådligheter är en indikation på detta, liksom det stora intresset för utgivningen från Anark förlag.

Eriksson påminner också om att dagens "konservativa" inte tycks läsa annat än Scruton men vilka är hans förslag på tänkare som skulle kunna vitalisera den konservativa idédebatten? Jo, kanoniserade och därmed oskadliggjorda figurer som Burke, Heidegger och Dostojevskij.

Det är i ett sådant ljumt debattklimat som Anark förlag fyller en ytterst viktig funktion för den genuina konservatismen och den livaktiga högerdebatten. Här erbjuds en närande diet: Boström, Weininger, Jünger, Evola, Wered... Jag tror inte heller att det är en överdrift att hävda att det är kring Tankesmedjan Wereds vådligheter som dagens mest livaktiga och vitala radikalkonservativa diskussion förs. Här smids inte bara morgondagens idéer, utan också dess handlingar.  

Som kvinna, kristen, konservativ och queer, avstår jag sedan länge från att ta del i det parlamentaristiska tramset. Jag kväljs också av ljumheten och samförståndsfetischismen hos dagens borgerlighet. Denna konflikträdsla, denna ovilja att mobilisera för en total idépolitisk debatt har under alltför lång tid lamslagit den intellektuella diskussionen i vårt land. Det är tid att förverkliga en verklig och hård aktivism. Jag är glad och stolt över att vara en del av denna rörelse.

Avanti!