Erica Sagn om weredofobin

Vad står egentligen den här tankesmedjan, Wereds vådligheter, för? Det är en rätt enkel fråga att besvara. Vi vill slå ett slag för en intellektuell kultur som till stor del har försvunnit från svenska tidningars kultur- och opinionssidor. Vi vill slå ett slag för seriös bevakning av utländsk facklitteratur och utländska idéströmningar i gränslanden mellan humaniora och samhällsvetenskap. Och vi vill inte minst verka för ökad pluralism i svensk intellektuell offentlighet och det gör vi framförallt genom Anark förlag som är en integrerad del av Wereds vådligheter. Att verka för ökad pluralism i det offentliga samtalet, i den akademiska världen och inom de sköna konsterna, innebär med nödvändighet att man försöker urskilja vilka hegemonier och tysta överenskommelser som finns i nutiden, och att man försöker att kritiskt granska och utmana dem. Det innebär i sin tur att man riskerar att bli impopulär bland de människor som ser det som sin stora livsuppgift att försvara samtidens försanthållanden.

Det skulle naturligtvis inte behöva vara på det sättet. Man kunde tänka sig att många intellektuella skulle kunna uppfatta det som intressant och spännande att åsiktsmässiga hegemonier utmanas och kritiseras. Och visst är det på det sättet. Men samtidigt kan man inte undgå att slås av den hatiska och hätska ton som ofta drabbar Wereds vådligheter och de värden vi står för.

Ett exempel är det sätt på vilket inlägg från våra medarbetare nu konsekvent raderas från åtskilliga kommentarsfält, ett annat är de förtalskampanjer på temat "Kurt Wered är en bluff, ett nättroll, ett fejk" som sprids med ljusets hastighet genom de småaktiga kotterier som utgör den svenska kultur"eliten".

Hur förklara detta? Själv kan jag inte förstå det på annat sätt än att skribenterna inom den etablerade, pseudokonservativa "högern" känner sig hotade av den kompromisslösa hållning som kommer till uttryck i vår verksamhet. Att deras bigotteri utsätts från en långtgående kritik - från höger. Man vet helt enkelt inte hur man ska hantera någon som tar den Stora Traditionen på allvar, någon som inte anpassat sig till den rådande, pk-hegemonien.

Därför karakteriseras mottagandet av Wereds vådligheter av hat. Hat mot de värden som tankesmedjan och Anark förlag står för: att vi vill slå ett slag för en intellektuell kultur som till stor del har försvunnit från kultursidorna: seriös bevakning av utländsk facklitteratur och utländska idéströmningar i gränslanden mellan humaniora och samhällsvetenskap. Att vi vill verka för ökad pluralism i det svenska offentliga samtalet, i den akademiska världen och inom de sköna konsterna. Och att vi försöker urskilja vilka hegemonier och tysta överenskommelser som finns i nutiden, och försöker att kritiskt granska och utmana dem.

Att vissa skribenter numera inte tycks kunna skriva några texter om samtidskultur, inte ens sådana som ska försöka att urskilja manliga dygder i samtidens konst, utan att det urartar till hatiska utfall mot Wereds vådligheter och de värden som vi står för, har jag svårt att tolka på något annat sätt än som utslag av en irrationell form av "weredofobi". Det vill säga ett närmast instinktivt hat mot allt det som vi står för. Eller vilka kan orsakerna annars tänkas vara till det Wered-hat som driver dessa skribenter till rabiat vansinne och befängda beskyllningar?