Poppig papism

Den som läst den brevväxling mellan f.d. jesuitpatern Pietro Calvinol och mig själv som nyligen gavs ut under titeln Den förfäade samtiden, vet att jag under många år förhållit mig skeptisk till min gamle väns sedevakantistiska övertygelse. Jag har alltid tyckt att det är något, hur ska vi säga, stofilt och inte så lite pedantiskt över alltsammans.

Idag är jag dock redo att ompröva min tidigare inställning till påvens legitimitet. Nyheten når mig nämligen att L'Osservatore Romano går samma väg som den svenska dagspressen, och publicerat en lista över vad man anser vara de tio främsta popskivorna:

1. Revolver  The Beatles
2. If I Could Only Remember My Name  David Crosby
3. The Dark Side of the Moon  Pink Floyd
4. Rumours Fleetwood Mac
5. The Nightfly  Donald Fagen
6. Thriller  Michael Jackson
7. Graceland  Paul Simon
8. Achtung Baby U2
9. (What's the Story) Morning Glory  Oasis
10. Supernatural  Carlos Santana

Man tar sig för pannan.

Så långt har det alltså gått. Popsnörena dominerar nu också Vatikanen. Pop-prelaterna gör sitt intåg till tjutande elgitarrer och pulserande basgångar.

Själv konstaterar jag än en gång att vi lever i en social och kulturell nedgångsperiod. Snart nog kommer det att visa sig om Occidenten går under eller pånyttföds.

Något annat alternativ gives icke!

- Kurt Wered