Som jag skrev i föregående inlägg: Hockey och politik kan inte skiljas åt. Är detta något att lamentera? Jag tror inte det. Alla minns vi väl den folkkäre landsfadern och "idrottsministern" Ingvar Carlsson?
IC var inte endast statsman av rang och en framstående ping-pong-spelare. Bäst kanske vi minns honom som ett exempel på en verklig SAP-man med resning. En sällsynt kvalitet inom både politik och idrott.
Att han inte tilldelats ett hedersdoktorat vid GIH är en skam utan dess like.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
IC var i sin ungdom även reslig back i Elfsborgs juniorlag. I sin ambition att mana på sina mannar skrek han oavbrutet därav hans karakteristiska röst. Förutom ett hedersdoktorat vid GIH borde hesa Fredrik abdikera ...
SvaraRaderathoda2,
SvaraRaderaVisst, IC är ett utmärkt exempel på det slags kreativ polyfoni som kännetecknar verkligt framstående andar. Jag har visserligen inget behov av att förhäva mig men kommer här att tänka på den lätthet med vilken jag vid början av 1970-talet övergick från arbetet med efterbrännkammaren hos JA37 till fackligt arbete på heltid hos SAAB i Linköping. Båda verksamheterna, hur olikartade de än förefaller, var naturliga utflöden eller medier för den skapande impulsen.
Huruvida "Hesa Fredrik" borde abdikera eller inte tycker jag nog är en trivial fråga. Vem skulle komma i hans ställe? Mediokra Mona?
Vi lever i en tid som utmärks av förflackning på alla områden: inom hockeyn, inom politiken, inom synen på flygförsvarets materiel... Att engagera sig i dagspolitikens pajaskonster kan då inte vara annat än meninsglöst - och förnedrande för den oberoende tänkaren.
Kurt