Tankar om det förflutna och det närvarande

Allt oftare söker sig mina tankar tillbaka till barndomen. Kanske är detta helt naturligt för en man i min ålder: jag befinner mig ju sedan länge på livets middagshöjd. Men det finns också andra skäl till att jag gärna dröjer vid mina inre smalfilmer. När jag närmar mig sjuttio och ser mig omkring i "00-talet" framstår en barndom i det sena fyrtiotalets Östergötland inte bara som en idyll utan som ett svunnet paradis och ett slags ouppåeligt alternativ till vad jag dagligen ser omkring mig. Minnenas ljuvhet solkas därvid av en obestämd sorg och ibland vrede. Jag märker att jag allt oftare ställer mig frågan: Vad var det som gick fel? Var det något som skedde bakom ryggen på mig under mina år på SAAB?

Ni kan få behålla er schlagerfestival och era läggmatcher! Era korrupta politiker och inkompetenta ishockeytränare. Jag har fått nog av alltsammans. Fifflandet i tjyvsamhället står mig upp i halsen. I kväll ska jag lyssna på Thore Ehrlings orkester och nåde den som ringer mig eller hånar mig som "stofil".